2011-04-08

Alltid mer
En blogg som alltid inspirerar mig är Malenami. Idag skriver hon om det här med att sätta mål, att våga drömma stort och se till att också uppleva sina drömmar. Jag känner så väl igen mig i det hon skriver. Livet är så stort och jag drömmer på något sätt alltid om mer. Hur ska jag hinna uppleva allt?

Jag har rest mycket - jag har besökt närmare en fjärdedel av världens länder, vilkekt är mer än många andra hinner göra under en livstid. Trots det känner jag ofta att jag bara precis har hunnit börja. Jag har så mycket kvar att göra, så mycket kvar att se och uppleva. Så mycket mer som jag vill se tillbaka på och minnas när jag blir gammal. Det är som att tiden jag har aldrig räcker, som att jag alltid hittar något nytt, nya mål, nya drömmar, nya saker jag vill uppleva och göra... Just nu drömmer jag om Botswana och Sydafrika, om Brasilien, Antartis och Argentina, om Australien och Nya Zealand, om USA... Världen är så stor, jorden ärn en fantastisk plats och det fyller mig med ödmjukhet, bara blotta insikten om allt som finns här, så mycket som jag inte ens kan förstå eller ta in.

Ibland fylls jag av tvivel. Människor kan vara så outsägligt, onödigt grymma på ett sätt som jag inte kan tro någonsin var meningen när vi väl kom till. Jag tror att tanken med oss var en annan. Tyvärr är det så många som inte förstår, inte kan ta till sig hur mycket vi förstör för andra. Det är något jag sörjer, kanske lite för mycket. U brukar säga det, att jag har ett hjärta som ibland är lite för stort för mitt eget bästa. Men jag vet att vi inte får vara rädda för livet, för även den som är rädd att leva dör till slut. Och med mycket hopp och mycket kärlek kan även en höna flyga.

Om jag kan ge mina efterkommande ett enda råd i livet så är det att vara rädda om jorden. Vi har bara en planet och den kommer inte igen. Och den är så fantastisk att vi alla måste vara måna om att låta så många som möjligt uppleva den, denna vackra, blå planet.