2011-04-12

Livet i april
Igår var ingen höjdardag alls och jag kände mig riktigt deppig större delen av tiden. Jag kom igång någorlunda med förberedelser för fredagens workshop men det är en bit kvar. Målet är att bli klar idag och skicka över en version till U så att han får säga vad han tycker om förslaget.

Träningen lyfter mitt humör varje gång och gårdagen var inget undantag. Vi körde ett tufft pass med en enda lång dragning hela vägen från start till mål, jobbigt men bra uthållighetsträning! Jag ska nog försöka ge mig på att springa lite i år och det blir intressant att se hur min kondition är efter allt cyklande. Jag vet att löpning är en helt annan sport och en helt annan typ av konditionsträning, och min syn på mig själv har alltid varit "jag kan inte springa, jag har världens sämsta kondition". Nu vet jag också att jag absolut inte är helt otränad, tvärtom, men som sagt, den mentala bilden sitter hårt.

Idag ska jag göra något jag inte alls ser fram emot: gå till tandläkaren. Det är en helt vanlig undersökning, men tandläkaren har tidigare förvarnat om att jag bör dra ut min ena visdomstand. Jag har två kvar och den ena har dessutom ett hål så kanske vore det lika bra att dra ut den. Men det är verkligen inte något jag ser fram emot. Jag vet att det kommer at bli plågsamt och har nästan utvecklat lite tandläkarskräck så här på gamla dar.

Det är lustigt: nu när jag har fixat till mina fula tänder med fina fasader och har ett vackert leende, så är jag ständigt orolig. Jag oroar mig för att fasaderna ska gå sönder eller lossna, för att det ska bli fel, problem, inflammation, komplikationer av vilket slag som helst. Varje dag granskar jag tänderna noga i spegeln för att upptäcka någon förändring. De är fina och tandläkaren har sagt att de antagligen kommer att hålla till och med bättre än mina riktiga tänder, men jag kan ändå inte slappna av och tro på det. Jag nämnde det för U häromdagen och han sa att han hade hört samma sak om folk som opererar brösten till exempel, att hur perfekta de än blir så är det ändå inte nog på något sätt, för problemet sitter ju i grund och botten inte bara i utseendet. Kanske är det därför vissa personer bara fortsätter att operera sig mer och mer?

Jag har med mig träningskläder idag för att kanske köra ett lättare styrkepass efter tandläkaren, men det beror lite på hur besöket går. Ska jag bli bedövad och ha ont så är det kanske inte helt optimalt att träna men jag är förberedd i alla fall om det skulle gå bra. Nu när jag har fått in min fjärde träningsdag varje vecka har även den snabbt blivit en vana jag inte vill vara utan.

Igår var det riktigt vårlikt och varmt ute - jag svettades i mina stövlar! Igår kväll blev det en sväng ner i källarförrådet för att uppdatera garderoben igen. Jag hängde undan ett par varmare jackor och tog fram ett par olika lågskor som jag ska börja använda nu. Idag var det inte fullt så varmt ute så jag kör på stövlar igen, men snart så... Känslan varje år när man går från stövlar till låga skor är underbar!

U är borta på tjänsteresa nu igen. Den här gången är han borta två nätter så det blir mycket egen tid för mig, och nu när till och med katterna är borta också så känns lägenheten extra tom och tyst. Inte så att jag är sysslolös, tvärtom, men lite ensamt blir det ändå eftersom jag är ovan. Jag ska i alla fall fokusera på positiva saker, ta mig igenom tandläkarbesöket, göra något bra för mig själv och vara effektiv på hemmaplan. Det finns alltid nya saker att ta tag i.