2011-06-30

Nya tider
Jag erkänner mig besegrad: det blir inte mer träning för mig den här veckan. Jag har inte orken och jag är dessutom alldeles för illamående för att kunna tänka på träning. Det är en fullt tillräcklig utmaning att alls kunna fungera i vardagen och idag fick det åter bli att jobba hemifrån. Det blev ingen träning igår heller, utan i stället släpade jag mig iväg till frisören för att klippa topparna, vilket också var väl behövligt. Jag lyckas alltid glömma bort att gå och klippa mig i tid, men nu är det gjort.

Jag kan känna mig lite ensam i det här faktiskt. U har sitt Viktiga Jobb som alltid måste gå före allt annat, och det gör att jag känner mig ganska utlämnad i att själv hantera allt som rör hemmet och graviditeten: ringa alla samtal, handla, städa, tvätta, ta hand om vardagen, trots att vi verkligen är två om det och trots att jag absolut inte är nöjd med situationen. Jag har inga ambitioner om att bli hemmafru, om man säger så. Idag har jag i alla fall sagt till U rent ut att han får se till att komma hem i tid, för jag klarar inte att ta han om allt här hemma på egen hand. Han bor också här och barnet är lika mycket hans som mitt. Jämställdhet är det enda tänkbara alternativet.

Nu när jag bara går omkring och mår dåligt hela tiden så längtar jag än mer bort från stan och lägenheten. Jag skulle kunna åka upp till fjällen och bara slå upp tältet någonstans och sedan bara vara där i en vecka, göra korta dagsturer, andas frisk luft och leva i lugnet och tystnaden. Det vore sagolikt skönt.

2011-06-29

Synbart
Nu är jag tydligen i vecka 7 och jag tycker redan att det syns tydligt att jag är gravid. Det är skrämmande - jag som alltid har haft superplatt mage och smal midja: no more so. Än så länge är det ingen höjdare för jag känner mig mest bara tjock och ofräsch och ur form. Det är inte kul och än mindre så eftersom jag är så fruktansvärt trött och energilös så jag knappt ens kan tänka tanken att gå och träna. Det håller helt enkelt inte.

Jag är lite rädd att jag kommer att bli smällfet genom att bli gravid, att jag ska bli en sån där kvinna som går upp gigantiskt mycket i vikt och sedan har jätteproblem att bli av med det, trots att jag ju i grund och botten alltid har varit smal - alltid muskulös, men aldrig tjock. Känslan är främmande för mig, och ärligt inte så rolig heller. Jag trivs inte så jättebra med mig själv just nu, eftersom jag inte helt känner igen mig själv heller. Jag hoppas verkligen att det blir bättre snart för så här vill jag inte känna mig i sju månader till. Jag har hoppats på att kunna vara en sådan person som orkar träna, som orkar vara aktiv och som mår bra och känner sig frisk och stark och i form, inte som nu när jag knappt orkar hålla ögonen öppna och än mindre röra på mig eller leva som vanligt. Just nu är det en tillräcklig utmaning att ens cykla till och från jobbet och hade jag inte haft den lilla träningen hade det verkligen inte blivit mycket av alls. Puh. Det känns som att det här kan bli tungt.

2011-06-29

Hitta energin
Gårdagen var ett fullständigt nederlag. Vi tjugo över tre fick jag inse mig besegrad, jag släpade mig hemåt på cykeln och däckade sedan i sängen och sov i två timmar. Sedan var jag så hungrig så jag var tvungen att gå upp och äta lite, trots brist på matlust. Men det är märkligt för hur mycket jag än äter så blir jag inte mätt - jag kan stoppa i mig hur mycket som helst utan att det hjälper, och hungern i sin tur gör mig än mer illamående och energilös. Mitt luktsinne är också starkare och till exempel våra nya tapeter i sovrummet tycker jag luktar jättemycket, fast U känner det inte alls. Dessutom har jag svårt att sova när jag väl ska göra det, på natten. Jag ligger vaken med hjärnan på högvarv och på morgonen är jag fullständigt slut. Det är nästan så att jag skulle vilja boka in mig på hotell någonstans bara för att kanske få sova ut.

Idag har jag gjort något jag har fasat för länge och besökt rotfyllningsspecialisten för att få en bedömning av min tand. Tack och lov gick det bättre än jag vågat hoppas på och specialisten tror faktiskt att det är möjligt att behandla tanden utan att behöva dra ut den, som idioten i Mörby påstod. Kanske kan det bli en bra lösning trots allt men vi är inte där än.

Idag är det träning inbokad som vanligt och jag hoppas orka ta mig dit. Jag är trött, trött, trött och skulle egentligen lika väl kunnat åka hem och sova, men jag ska försöka träna. I längden tror jag ändå att det ger mig mer energi än att bara lägga ner det.

2011-06-28

Vilken dag
Allvarligt: om jag överlever den här dagen borde jag ge mig själv en present. Jag är tröttare idag än jag tror att jag någonsin har varit, nästan. Ögonen känns som grus, jag kan inte fokusera på skärmen, får ingenting gjort. Hem och sova är det enda som gäller idag. Två timmar till bara...

Jag har mått exceptionellt illa under dagen också, och fortfarande känner jag att bara tanken på mat gör mig ännu sämre. Säkert gör tröttheten sitt till också och jag oroar mig nästan för hur jag ska klara av att cykla hem utan att vingla omkull på vägen. Till lunchen valde jag att ensam gå och köpa en sallad och sätta mig under ett träd i den lugna Observatorielunden. Jag klarade helt enkelt inte av något sällskap idag utan behövde bara lugn och ro.

Pappas undersökning har i alla fall gått bra, så långt de har kunnat få resultat redan nu. Skönt det, det går åt rätt håll. Däremot ringde RL och berättade att han har bokat tid för Saga hos veterinären. Hon har blivit så tovig nu när hon har varit ute så det går inte att borsta henne ordentligt och tovorna sitter för nära huden för att han ska våga försöka klippa henne. Jag drar förstås paralleller till Maja och blir jätteorolig, och RL har lovat att rapportera om allt som händer till mig. Kanske kan jag komma och hälsa på katterna hos honom i helgen. Jag saknar dem verkligen jättemycket även om jag inser att de har det väldigt bra ute på landet. I synnerhet Tuva verkar tydligen leva livets glada dagar där ute och det är bra!

I morgon ska jag åka till rotfyllningsspecialisten och få min dom: behålla min tand och kanske kunna rotfylla den så att den blir bra, eller dra ut den och sätta dit en krona i stället. Jag oroar mig för besöket för det skulle kännas fruktansvärt att behöva dra ut min tand. Just nu känner jag faktiskt inte av den något särskilt, men det går fram och tillbaka.

2011-06-28

Blandade känslor
Jag känner mig verkligen inte på topp nu. Det verkar inte bättre än att jag har råkat ut för det så kallade gravidillamåendet, om än så här långt en lindrig variant eftersom jag inte alls har kräkts eller något sådant, utan bara känner mig illamående i största allmänhet. Blotta tanken på mat gör mig däremot kräkfärdig, och trots det är jag konstant hungrig, i synnerhet på morgnarna.

Det är mycket som gör mig illamående och våra mönstrade tapeter är tyvärr en sådan sak, hur konstigt det än kan låta. Numera undviker jag nästan att titta på dem och igår kände jag mig nästan färdig att åka och köpa hem målarfärg och måla över dem igen. Det är så synd att nu när vi äntligen har fått till dem så känns de inte bra, och jag anar förvisso att mitt allmänna tillstånd har en stor del i det.

Gårdagens träning gick förhållandevis bra, men det var en vikarierande instruktör som körde ett väldigt koreograferat pass vilket gjorde mig fullständigt förvirrad. Jag tänkte mer på vad jag skulle göra och när än på att bara jobba hårt, och passet blev lite konsigt, men det gick i alla fall.

Väl hemma blev det middag och inte så mycket mer. Jag pratade först med mamma, och jag blir precis skogstokig över hennes totala oförmåga att begripa att hon har ansvar för Majas välbefinnande. Hon kan prata i timmar om varje sak som SL gör, men när det gäller Maja är hon totalt borta. Jag förstår det inte och jag förstår inte att hon inte själv förstår vad hon håller på med. Sedan pratade jag med pappa och han oroade sig inför hjärtundersökningen idag. Det blir lite av en dom för honom och beroende på vad undersökningen säger kan han komma att få besked om ifall han kommer kunna köra bil igen eller inte.

I natt har jag knappt kunnat sova. För mycket i huvudet, för många tankar som snurrar, för varmt, för mycket måsskrik utanför fönstret. Idag är jag ett fullständigt vrak och mitt enda mål är att bara ta mig igenom dagen på något sätt. Jag har fått veta att jag inte har fått jobbet jag sökte förra veckan, och med tanke på att sista ansökningsdagen var för mindre än en vecka sedan anar jag att de redan i princip hade någon klar före sista ansökningsdagen. Men det var ett försök i alla fall och med tanke på att jag är gravid hade jag ändå varit i princip helt säker på att inte få jobbet. Nu fokuserar jag framåt i stället.

2011-06-27

På riktigt
Ett omtumlande besök hos barnmorskan tidigare. Nu känns det som att det faktiskt händer på riktigt och tillbaka på jobbet igen känns det om möjligt ännu mer irrelevant och ointressant än tidigare.

Barnmorskan verkade trevlig: en typisk sådan, medelålders, moderlig, omvårdande kvinna. Hon gjorde inget graviditetstest utan sa att hemmatesterna är så säkra så det finns ingen anledning, men utav allt jag berättade om hur jag mår och känner mig så låter jag tydligen väldigt gravid. Jag bör enligt kalendern vara i vecka 7 nu - redan!! - och med andra ord kan jag räkna med förlossning någonstans runt Alla Hjärtans Dag i mitten av februari nästa år, om allt går bra så långt vill säga. Vägen dit är ju lång och det är fortfarande mycket som kan hända, vilket jag är medveten om.

Mina värden verkade i alla fall vara bra. Blodtrycket var lite högt, och det förvånar mig inte eftersom blotta tanken på sjukhus får både puls och blodtrycka att sticka iväg, men det var inte så högt att det på något sätt var alarmerande. Däremot måste jag göra en speciell läkarundersökning eftersom pappa har haft stroke och sådant kan vara ärftligt. Sedan är tid bokad för ultraljud och vi ska fundera över om vi vill göra KUB-test eller gå direkt på fostervattensprov. Jag är delvis inne på fostervattensprov, eftersom jag nog helst vill ha svart på vitt vilka risker som finns. Men det ska vi diskutera igenom hemma och återkomma för att boka tid för vilket vi nu väljer.

Annars verkar allt vara normalt så här långt och jag tänker att kanske var det ändå bra att jag tog det här besöket så pass tidigt. Det hela blir liksom mer verkligt då.

2011-06-27

Tillbaka till naturen
Igår använde vi ännu ett av våra presenkort för upplevelser som vi fick på bröllopet och gav oss ut i naturen för ett par timmars turridning på islandshästar. Vi var på en hästgård en bit norr om Uppsala och för mig var det premiär med islandshästar. Jag har rätt mycket ridvana sedan tidigare - jag har gått på ridskola i sju år, ridit dressyrprogram och hoppat bana och tagit bronsmärket och mycket mer, men känner mig trots det klart ringrostig nu efter så många års uppehåll. Men ändå: jag är absolut ingen nybörjare och det är inte U heller.

Det är något vi har lärt oss nu: nästa gång vi ger oss ut på turridning så ska vi tala om att vi har ridvana. För igår hamnade vi i grupp med en barnfamilj, föräldrar och två söner i tioårsåldern som i princip knappt hade sett en häst tidigare och som dessutom inledde med att komma en kvart för sent till turens början. Sönerna var skräckslagna och hela familjen ville absolut bara skritta hela vägen, och det gjorde att jag och U inte riktigt hellre fick den tur vi hade hoppats på. Vi delade upp gruppen och jag och U kunde rida en bit med en annan ledare så vi fick prova på tölt, trav och galopp, men det var ändå mest att skritta i lugnt tempo på rad och inte så roligt som vi hade hoppats på. Synd för hästarna var härliga och området vackert och det hade nog kunnat bli en jättefin tur med en annan grupp. U var riktigt missnöjd och tyckte att det var den sämsta islandstur han varit med om, medan jag aldrig har ridigt islandshäst förut och inte hade något att jämföra med.

Men det var otroligt skönt att komma ut på landet i alla fall, avkopplande och lugnt och skönt, frisk luft och tyst och grönt och vackert. På vägen hem stannade vi till hos EE och UE i Uppsala och fikade och åh, som jag gillar den staden! Skulle jag lämna Stockholm så är det Uppsala jag skulle bo i, även om U alltid säger att han skulle sakna vattnet för mycket. Men jag inser att jag nog inte är en citymänniska trots allt: det har sina fördelar, men jag tror ändå att storstaden, innerstadsmiljön, gör att min totala stressnivå ökar och det kan inte vara bra i längden. Just nu längtar jag bort från stan, ut till lugn och ro och tystnad, ut till det mer naturliga livet än det jag lever nu. Kanske är det så att miljön på Lilla Essingen, hur fint det än är, aldrig helt kommer att bli mitt hem, kanske hör jag trots allt inte riktigt hemma där ändå. Jag är nog inte den typen av människa när allt kommer omkring. Jag önskar mig ett enklare liv än så. Det känns galet när vi inte ens har bott där i ett och ett halvt år, men jag längtar faktiskt efter att komma vidare.

2011-06-27

Midsommarhelg
Det har gått några dagar sedan mitt förra inlägg och ja, nu känner jag definitivt av något som skulle kunna vara gravidsymptom. Varje morgon är jag så hungrig så jag nästan mår illa av det, och trots det går det långsamt att äta. Men min morgonrutin har ändrats: från att först duscha och göra mig klar måste jag numera först äta frukost och sedan göra resten. Förutom det är jag extremt trött varenda morgon, nästan medvetslös känner jag mig, och tanken på att bara få ligga kvar i sängen lockar verkligen. Tur att det snart är semester.

Märkligt nog är det andra saker som gör mig illamående också: våra nya tapeter, som trots att de är relativt lugna i mina ögon ändå är alltför färgglada och mönstradet och jobbiga. Nu önskar jag nästan att vi hade valt något färglöst i vitt i stället, det hade kanske varit bättre ändå. Jag har också insett att jag inte alls gillar kombinationen med den faktiskt verkligen färgglada tapeten i hallen och det lilla antika bordet med sirliga ben som står där. För mig blir det alldeles för mycket, för mycket mönster, för mycket krusiduller, för mycket av allting. Jag gillar det helt enkelt inte alls och det är ett litet problem eftersom U är klart fäst vid bordet, som är ett arvegods från hans farmor och farfar. I mitt eget illamående tillstånd är det så illa att jag nästan undviker att titta på den väggen för jag tycker den är så jobbig på alla sätt. Kanske kommer jag vänja mig och kanske inte.

Idag ska jag gå på mitt första besök hos barnmorskan, för att bli inskriven. Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända idag men har läst något om att man ska kolla blodtryck, urinprov, blodprov och lite annat. Med tanke på att jag precis som mamma är en hypokondriker som kan oroa mig för det mesta så räknar jag med att både min puls och mitt blodtryck kommer att sticka iväg upp i taket så fort jag bara kliver in på mottagningen - det brukar vara så för min del. Men jag hoppas det går bra. U kommer inte med på besöket idag, men nästa gång kanske han kan vara med i stället. Vi får se när det blir.

Midsommarhelgen har i alla fall varit lugn. Vi åkte iväg en sväng till mysiga Nyckelviken på midsommarafton, och trots att firandet nästan var slut var det fortfarande proppfullt med barnfamiljer och folk överallt. Men det är verkligen fint där ute och jag vill väldigt gärna åka dit snart igen, någon annan gång när det är mindre folk där. Jag förstår inte att jag inte var där oftare förut när jag ju faktiskt nästan bodde granne med området. På kvällen var vi hos C och Ö och grillade lite, men jag var förstås inte ett dugg sugen på mat så jag höll låg profil. Tur att jag kunde skylla på att jag skulle köra bil så U kunde dricka vin och snaps i stället. Det är ännu en sak: blotta tanken på nästan all mat, förutom möjligen färska frukter och grönsaker, gör mig illamående nu. Jag är verkligen inte sugen på att äta någonting, nästan.

Midsommardagen tillbringade jag hos Maja och mamma och pappa medan U var ute och spelade golf. Det var blandade känslor: roligt att träffa Maja men jobbigt att på sätt och vis umgås med mina föräldrar som är så känsliga för vad andra tycker och misstänksamma och drar slutsatser som de inte har någon grund för. Det är inte roligt att vara sådan och inte roligt att vara med en sådan person heller. Jag är glad att jag är med U som är en så mycket mer positiv person.

2011-06-23

Färdigt!
Det tog inte tapetserarna mer än två timmar att få våra tre fondväggar klara. Hallen blev jättebra, ett helt annat intryck, och vardagsrummet är lysande vackert. Sovrumstapeten är den mest diskreta och det är också det rummet som behöver kompletteras med lite mer för att bli komplett: gardiner, tavlor, nya lampor. Men det kommer att bli bra och äntligen känns vårt hem lite mer som vårt - äntligen har vi på riktigt satt vår prägel på det.

2011-06-23

Migrän
Jag har flera gånger hört att migränbesvär blir så mycket bättre och nästan kan försvinna när man är gravid. Min hjärna verkar dock inte ha hört talas om det, för nu har jag minsann migrän så det står härliga till. Jag får ta Alvedon för att avhjälpa det, men det är ju ungefär lika effektfullt som att försöka släcka en eld med ett glas vatten, det gör varken till eller från. Jag är i alla fall hemma idag, dagen före midsommar. Inte vad jag tänkt mig men när det händer så händer det. Att få migrän är illa nog i sig, men att sedan inte kunna göra något åt det är riktigt värdelöst!

Igår kom jag äntligen iväg och tränade, första passet på alltför länge. Min träning har fått ett rejält bakslag nu kan man säga - förkylning och annat har kommit emellan och jag kommer knappt ihåg senaste gången jag var på ett body pump-pass - tråkigt men jag ska komma igen, det lovar jag!

Just nu har vi två tapetserare här hemma. Tapeten i lilla hallen har blivit jättebra - jag är mer än nöjd! Den är varm och glad och färgstark utan att skrika - precis som vi önskade. I sovrummet pågår uppsättning nu och den tapeten är ju inte lika färgstark, snarare nästan lite tråkig kanske i färgen, liksom gråbeige med vitt mönster. Rummet blir mörkare förstås, men det är kanske inte fel för ett sovrum. Vi får se hur det blir men blir vi inte nöjda går det alltid att göra om. Det är inte hela världen. Vardagsrummet är ännu inte påbörjat så det blir spännande att se. Fort går det verkligen!

I morgon är det midsommar och vi har fortfarande inga planer men det löser sig. Det blir skönt med extra ledighet i alla fall.

2011-06-22

Vad ska vi göra i sommar?
Åh, det är frustrerande! Om bara två veckor är det semester och vi har fortfarande inte en dag planerad för alla fyra veckorna vi är lediga. Elände, det stressar mig verkligen! Jag är på tok för rastlös för att kunna njuta av en semester hemma, som andra tycker är underbart - några dagar, kanske, men aldrig i flera veckor så där. Hade vi ett sommarhus eller bodde i villa kanske det skulle vara annorlunda, men inte nu, i lägenheten i stan, balkong eller ej. Vi måste helt enkelt bestämma något och boka snart och jag är helt nollställd.

De enda idéer som lockar mig är förstås sådana som kostar för mycket, som att åka till Bali eller Kenya eller Vietnam eller Malaysia. Det hade jag gärna gjort! Men då pratar vi om en flygresa på många, många timmar som bara den kommer att kosta omkring 10 000 kronor eller mer och i och med det kommer det dra iväg för mycket är jag rädd. Billigare flygresor finns det, till Skottland eller Island eller Spanien till exempel. Men nu var vi ju på Irland förra året och jag vet inte om jag vill göra något nästan likadant i år igen. Spanien vore trevligt men är kanske ännu trevligare när det inte är högsäsong. Hade U's fot varit bra hade fjällvandring stått på schemat, men det känns inte aktuellt nu tyvärr. Annars hade jag gärna gjort det. Det är ett otroligt i-landsproblem, men ändock, det stressar mig att vi inte har det klart ännu.

2011-06-22

Symptom?
Det är så märkligt, det här med att vara gravid. Det syns ju ingenting alls ännu, mitt midjemått är exakt detsamma som tidigare. Jag vet inte när jag ska förvänta mig att det märks utåt. Men jag känner mig lite annorlunda däremot. Går omkring med något som liknar mensvärk som kommer och går, och brösten känns redan nu annorlunda, ömmare och fastare liksom. Det är konstigt. Dessutom är jag grymt hungrig varje morgon, jag som vanligtvis kan nöja mig med en halv smörgås förutom fil och flingor behöver nu en hel smörgås i stället. Jag har än så länge inte känt av det ökända morgonillamåendet och det önskar jag verkligen att jag kommer lindrigt undan ifrån. Att må illa är bland det värsta jag vet och jag har hört riktiga skräckhistorier från hur dåliga andra kan bli under graviditeten. Men jag antar att det är för tidigt att säga något ännu.

Hur jag känner mig rent mentalt vet jag knappt heller ännu. Nu har vi ju inte berättat något än så länge och jag vill inte heller göra det förrän längre fram, helst efter sommaren först om det inte blir tvunget. Det är ju fortfarande så mycket som kan hända. Men jag känner mig lite pressad också: jag anar att när folk får veta att jag är gravid så kommer de förvänta sig att jag ska säga saker som "åh, jag har aldrig varit så lycklig i mitt liv!". Det kan jag inte säga för jag känner inte så, inte nu i alla fall. Än så länge känner jag ärligt talat inget speciellt. Det är fortfarande för abstrakt för att riktigt förstå vad det här kommer att leda till och jag har ju heller aldrig haft den där extrema längtan efter att få barn som många verkar uppleva. Jag skulle tro att det blir annorlunda längre fram, när det blir mer verkligt och påtagligt.

Jag sökte i alla fall jobbet igår. Lika bra, man måste ju försöka åtminstone. Nu får jag se vad som händer. Jag ska försöka lägga in min CV på en rekryteringssajt per vecka, det känns som ett realistiskt mål med tanke på hur lång tid det tar.

Igår var jag förbi Mio och köpte tre nya sidenkuddar till soffan: två blå och en blekt blågrön. Men nej, det blev inte alls bra! För kallt och dovt och konstigt, helt enkelt fel så kuddarna får åka tillbaka igen. Likaså med den gröna klänningen från Zara som jag beställt - den var inte alls så fin som den blommiga. Annat tyg, annan modell, annan passform. Den var inte rätt någonstans så det blir en retur där också.

Med semesterplanerna går det trögt. Det är som att ju mer jag tänker, desto mer kör jag fast. Vi har hittills inte kommit fram till någonting mer än att om vi ska resa utanför Europa så kommer enbart flygbiljetten att gå på omkring 10 000 kronor nästan oavsett var vi åker. Jag måste prata med RL också om hur vi ska göra med katterna i sommar, om de ska vara något hos oss eller inte. Snart är det ju dags.

2011-06-21

Lite mycket
Nästa vecka har jag en hel massa saker jag helst skulle slippa, jag som avskyr sjukhus och allt vad det heter. På måndagen har jag första besöket hos mödravårdscentralen. På onsdag är det rotfyllningsspecialisten, och det är nog det besöket jag fasar för mest eftersom jag då kommer att få veta om jag blir tvungen att dra ut min tand eller inte. Jag vet inte varför men det skulle kännas som en fullständig katastrof för mig. På fredag morgon har jag ultraljud på Sophiahemmet, mammografin får jag ju inte göra. Aldrig någon höjdare och varje gång är jag lika rädd att något ska finnas där. Sist vid fredag lunch är det kiropraktorn, och det är det enda besöket som i princip är ofarligt och som jag inte oroar mig för. Jag vet inte om U borde följa med mig till barnmorskan på måndag men räknar inte med att han gör det. Pust. Vilken vecka det kommer att bli.

2011-06-21

Tillbaka på jobbet...
... och det känns seeegt kan jag säga. I morse var jag tröttare än tröttast och valde i sista minuten att lämna träningskläderna hemma. En mjukstart måste det bli, jag är fortfarande inte frisk och det känns. Samtidigt är det så otroligt segt att sitta hemma ensam en hel dag, för att inte tala om flera dagar i sträck, särskilt som igår när U åkte iväg på tjänsteresa och jag knappt såg till en enda människa på hela dagen. Då blir det långtråkigt och det får mig att tänka om lite kring det här med att ha ett helt eget företag - jag inser att jag trots allt behöver det sociala också.

Igår kväll försökte jag vara duktig och sitta och uppdatera CV på olika rekryteringssajter. Jösses vilken tid det tar! Jag kan lätt sitta en timme med varje sajt och då ska man tänka på att det finns många. Å andra sidan, det är nog det som krävs för att komma framåt - jag måste synas överallt. Jag har ännu inte gjort något åt ansökan till jobbet jag funderar på. Jag är kluven eftersom jag vet att jag innerst inne nog inte har det som krävs erfarenhetsmässigt för den tjänsten. Jag ska tänka lite till idag och sedan kanske jag söker ändå.

2011-06-20

Nyckeln till mitt hjärta
Ända sedan jag för länge sedan såg en väninna till PR i ett vackert nyckelhalsband har jag varit sugen på något liknande. Nu har jag hittat en bra kandidat, från nya omtalade Lite Kalabalik. Kanske ska jag slå till!

2011-06-20

Hmmm
Jag har ringt till rekryteraren för den intressanta tjänsten och ställt lite frågor. Jo då, den låter fortfarande intressant, väldigt intressant rent utav. Men elände. Jag inser att jag inte riktigt har den erfarenhet som krävs, antagligen, och det skulle nog ligga mig i fatet. Alltså, jag har det inte på papperet. Tjänsten fokuserar mycket på PR och FMCG, områden som jag än så länge inte har arbetat mycket med. Det betyder inte att jag inte kan lära mig det eller att jag inte gärna skulle vilja det, tvärtom - just att arbeta mot privatkonsumenter är ju precis det jag vill börja med nu.

Men det är eländigt för att jag har varit ute i arbetslivet tillräckligt länge för att inse att arbetsgivare helst väljer personer som redan kan allt. De vill inte behöva lära upp, de vill inte lägga tiden där. De vill helst ha en person som redan vet det som behöver vetas, som är färdig och självgående från dag 1. Har jag inte redan nu exakt det som krävs på papperet så är jag ofta chanslös, och det är eländigt eftersom det är precis den saken som gör det så svårt att byta inriktning mitt i karriären. Där du har börjat, där fastnar du bara alltför lätt.

Så jag måste fundera lite till. Jag vill ju gärna söka ändå, men det blir svårare än jag tänkt mig att göra det bra.

2011-06-20

Nya frågor
Min tand har börjat göra ont igen, och i och med graviditeten väcks nya frågor. C fick inte göra tandläkarröntgen nu när hon senast var där, på grund av att hon väntar barn, och jag gissar att samma sak borde gälla för mig. Jag har en tid bokad hos rotfyllningsspecialisten i nästa vecka men undrar om jag måste avboka den.

I fredags ringde jag till en barnmorskemottagning i stan och bokade tid för inskrivning. Jag vet ju inte hur tågordningen går för sånt här, så jag tänkte bara att jag ringer väl dit och så får vi se vad de säger. Jag har alltså fått en tid och jag får lite lätt panik när jag tänker på vad allt det här innebär: hur min kropp kommer att förändras, framför allt. Mina ben ser redan ut som fullkomliga katastrofer av alla åderbråck, och jag föreställer mig att det här bara är början. Det är den mindre roliga delen av det, helt klart, och hela processen med att vara gravid och gå igenom en förlossning lockar mig fortfarande inte det minsta utan känns snarare som något jag bara måste härda ut. Killar har det verkligen lätt.

2011-06-20

Lite hit, lite dit
Den här helgen har i princip bara försvunnit av två skäl: regn och förkylning. Jag har varit riktigt sänkt ända sedan i torsdags kväll och fortfarande idag känner jag mig inte alls i bra form utan det blev att jobba hemma även idag.

Annars har helgen varit ganska händelselös. Fredagkvällen innebar inställd tjejmiddag för min del. Under lördagen satt U och jobbade nästan hela dagen och jag tog bilen och åkte iväg till Kungen Kurva en sväng. Jag hade lite olika ärenden, men fick inte så mycket gjort av det. Det var för mycket folk och jag var för trött. Jag tog i alla fall en sväng in till underbara oasen Zetas Trädgård - vilket fantastiskt ställe, så inspirerad jag blir där! Jag slog till på fyra blomkrukor som behövs för att komplettera med hemma, och jag hade lätt kunna tillbringa en halv dag där med att fika i caféet och bara strosa runt bland all grönska.

Förutom blomkrukorna spanade jag efter fotoramar och sänggavlar, men hittade ingenting bra. På Mio hittade jag en matta som skulle kunna bli perfekt under våra köksmöbler - den nuvarande mattan är både sliten och lite för liten dessutom. Färgen på mattan är densamma som den nuvarande, men jag tror att materialet kan vara lite mer slitstarkt när man drar in och ut stolar på den. Annars blev det inte mycket och vi tog en lugn kväll med tidig sömn.

Igår körde vi lite familjedag. Vi tog en tur förbi C och Ö i deras nya radhus i Viby - de flyttade i lördags så igår var det förstås totalt kaos. Men vi fick i alla fall en känsla för hur det ser ut och det kan nog bli bra för dem att bo där, ett litet radhus för den lilla familjen helt enkelt. Jag skulle i alla fall tro att de kommer att trivas där och om inte annat så är det ju väldigt nära över till mina föräldrar, cykelavstånd bara.

Vi åkte vidare hem till mina föräldrar och Maja, som tyvärr inte riktigt var på humör - hon hade precis fått sin medicin och ville helst vara i fred. Men jag gav henne tonfisk och den gillade hon i alla fall. Jag skulle så gärna vilja ge Maja mer - massor av kärlek och omvårdnad och tid och beröring, sånt som alla varelser behöver och som mina föräldrar alltid har varit så dåliga på - det är liksom inte så vi har gjort i vår familj, tyvärr.

Det sista stoppet blev middag hos AP, och där pratade vi bland annat semester. AP visade tydligt att hon inte alls tyckte att våra olika idéer för semestern var bra - det enda som verkade få hennes bifall var när U nämnde att vi funderade på att ta en vecka och resa runt och hälsa på vänner i Skåne. Det gillades, men åt alla andra förslag snörpte hon på munnen. Alla är olika och det är tur att det inte är hon som bestämmer över våra liv.

Våra semesterplaner är ett lätt kaos. Vi har verkligen inte kunnat bestämma oss för vad vi ska göra och i lördags kväll satte vi oss rent av med en lista över världens alla länder A-Ö och gick upp och ner och funderade över vad vi kunde tänka oss. Förslagen har varierat: allt från RR och VZ i Barcelona och en veckas tur däromkring, fast då under den värsta semesterperioden, till att hyra bil och resa runt i Skottland, till samma sak på Island, till att ta ett dyrt flyg och sedan leva billigt ett par veckor i Kenya eller Vietnam. Beslutet är fortfarande inte taget men det brådskar - snart är det dags.

2011-06-20

Stanna eller gå?
Jag har ett dilemma. Jag har hittat ett jobb som jag väldigt gärna vill söka. Jag vet inte om det är det absoluta drömjobbet, men det är helt klart väldigt intressant, i rätt bransch och på rätt nivå. Problemet, om man vill kalla det så, är att jag ju nu är gravid.

Så hur gör jag? Avstår från att söka jobbet och biter ihop på det nuvarande tills barnet kommer, om graviditeten går bra vill säga, och söker mig vidare efter föräldraledighet? Eller söker jobbet ändå? Om jag söker och om jag går vidare så måste jag ju förr eller senare tala om att jag är gravid, förutsatt att det går bra så långt vill säga. Jag tar ingenting för givet, jag är för realistisk och känner för många som drabbats av missfall och komplikationer för det. Men jag vill inte göra som AK gjorde för några år sedan: söka ett jobb, få det och börja och sedan under första veckan direkt bli tvungen att tala om för chefen att jo, jag är gravid och ska vara föräldraledig om ett halvår. Det vore inte kul - jag vet att sånt kan gå jättebra, men ändå, helst inte.

Grejen är ju den att om jag berättar i ett slutskede av förhandlingar att jag är gravid så är det i princip som att garantera att jag inte får jobbet. För ärligt talat, om en arbetsgivare har två eller tre mer eller mindre likvärdiga kandidater att välja mellan så kan man ju räkna ut med lilltån att vem som helst hellre väljer den som kommer att finnas på plats och kunna jobba långsiktigt, i stället för den som kommer att vara där i några månader och sedan kräver att en ersättare tas in. Det är inte svårt att räkna ut det.

Så hur gör jag?? Jag önskar att jag kunde rådfråga någon som kan ge mig ett trovärdigt svar, men det är för tidigt för mig att redan nu gå ut och berätta om situationen för folk och det känns spontant som att jag inte har någon annan än U att prata med just nu. Ett dilemma, helt klart.

2011-06-17

En regnig dag
Det är grått och regnigt ute och den där fantastiska sommarkänslan har ersatts av något som nästan liknar höst. Det gör inte min hemma-förkylningsdag roligare, snarare blir jag trött och seg och orkar knappt koncentrera mig på jobbet alls. Tur att det är fredag, snart helg!

I helgen har vi lite blandade planer. Jag ska åka till Maja och mina föräldrar och försöka göra något åt min frustration. Jag ringde dem på förmiddagen och resultatet blev nog att de bara kände sig attackerade. Jag vet inte hur jag ska göra eller vad jag ska säga men situationen måste bli bättre.

Igår kväll kom vi på att nu när vi får upp fina tapeter i sovrummet så måste vi förstås få dit en sänggavel också. Vi vill inte få tapeten förstörd av fläckar och jag är nu lite inne på att helt enkelt försöka oss på att bygga en egen gavel och klä den med vitt tyg. Jag har hittat en instruktion på nätet för hur man gör och det verkar inte alltför svårt - jag tror att till och med jag och U som är allt annat än händiga skulle klara av det. Vi har diskuterat en gavel tidigare men de flesta färdiga varianter som vi har sett är så gigantiskt stora så de skulle liksom ta över hela rummet. Det vill vi inte ha, men något enkelt bara som skyddar väggen. Det får bli ett helgprojekt.

Jag vet att jag borde ringa en barnmorska och boka tid för en koll, men det är som att jag inte kommer mig för det ännu. Men det är också något att få gjort snart.

2011-06-17

Sjukling
Jag har klarat mig från förkylningar och annat länge, men nu har det minsann slagit till med kraft. Igår på vägen till mina föräldrar kände jag "nu håller jag på att bli sjuk", och sedan tog det inte mer än en halvtimme så hade jag jätteont i halsen och kände mig dunderförkyld. Idag är det knappast bättre, tvärtom, och tack och lov kan jag åter jobba hemifrån och få något gjort trots att jag inte är på jobbet. Alltid något. Jag har i alla fall avbokat tjejmiddagen i kväll, och med tanke på alla frågor om graviditet så känns det på sätt och vis lika bra. Nu slipper jag i alla fall den biten ett tag framåt - skönt.

Igår eftermiddag kom de två tapetserarna hem till oss för påseende, och de kommer nog kunna få jobbet gjort någon gång under nästa vecka. Härligt, nu ska vi äntligen bli klara med det också! Sedan är det bara gardiner och nya lampor i sovrummet, upp med lite tavlor och annat och sedan är vi nästan klara. Det har tagit tid men resultatet blir bra. Nu är jag förstås också än mer sugen på att byta ut våra köksmöbler till vita i stället och jag vet precis vilka jag skulle vilja ha: Decor-serien från Englesson. Jag gillar att möblerna är rejäla och känns robusta, men ändå lätta i den vita färgen. De kostar förstås en rejäl slant också, det ska man inte glömma - det kostar att ligga på topp!

2011-06-17

Kärlek som gör ont
Födelsedagsmiddagen hos mamma och pappa igår blev bra, trots lite missöden och missförstånd med U när jag skulle iväg. Men både radion och utflykten till Siarö blev klart uppskattade presenter och det är positivt!

Det som däremot gjorde mig ledsen var att se Maja. Jag förstår inte vad mina föräldrar gör, nu har jag inte varit där på nästan två veckor och hon är åter igen alldeles tovig i pälsen. Jag frågar varför de inte gör något åt det och pappa upprepar sitt mantra "mamma vågar inte klippa". Jag frågar varför inte pappa kan klippa i stället då om mamma inte klarar det och han svarar som en dålig ursäkt att någon måste ju hålla i Maja i stället, att jag får hjälpa till med det i stället.

Jag blir galen. Jag antar att de i grund och botten menar väl, men det blir helt misslyckat trots det. Maja är gammal och sjuk och kan inte ta hand om sin päls på samma sätt som en yngre, frisk katt, och därmed behöver hon givetvis hjälp dagligen, precis som en gammal människa kan behöva hjälp att sköta sin hygien. Det är inget konstigt, det är inte rocket science, men det här att mina föräldrar låter bli att göra något och skyller på att de inte klarar av det utan måste vänta på att jag kommer dit för att göra något, det ligger faktiskt på gränsen till vanvård och det är oacceptabelt.

U tycker att jag ska sätta hårt mot hårt, men det går ju samtidigt inte. Jag kan inte säga "jag tänker strunta i att hjälpa Maja", för det vore inte möjligt. Jag vill hennes bästa i alla lägen. Men jag blir galen på mina föräldrar som är så handfallna. Nu verkar det som att jag i princip måste ringa varje dag och fråga "har ni kammat Maja idag?". Det är helt otroligt att det ska behöva vara så. Att vänta tills det blir tovor, vilket det blir snabbt, och sedan kämpa med att försöka få bort dem, blir ett enormt stressmoment för Maja, och även för mig eftersom jag känner att jag gör henne illa och det är det sista jag vill. Det håller inte. Om Maja hade bott hos mig hade det varit en annan sak, men jag kan inte ta henne från sin hemmamiljö nu. Det vore fel det med.

Jag ska åka dit igen i helgen och göra vad jag kan, men det här är en sådan enorm sorg för mig. Jag förstår inte att de inte själva förstår vad det gör, eller undlåter sig att göra.

2011-06-16

Utvilad
Helt underbart - så utvilad som jag känner mig idag har jag inte varit på länge. Jag har sovit gott i massor av timmar - jag vaknade bara en gång på hela natten - och idag har jag en dag i lugn och ro utan stressen från stan och kontoret. Verkligen avkopplande och så här skulle jag vilja ha det betydligt oftare. Vet vet, med eget företag där jag själv bestämmer arbetstiderna kanske det vore möjligt?

2011-06-16

Pappas födelsedag!
Idag fyller pappa 72 år! Otroligt vad tiden går och jag märker på både honom och mamma att de börjar bli äldre nu. Mamma är fortfarande inte särskilt gråhårig kan jag säga och jag hoppas att jag brås på henne. C och SL ska åka över till mamma och pappa under dagen och sedan åker jag och U dit på kvällen. Pappa ska få en utflykt till Siaröfortet i present, och dessutom en ny liten radio till köket i stället för det stora åbäket de har nu. Jag hoppas det blir bra.

Igår hade vi kundevent med jobbet: vår golftävling som vi i år höll ute i Vallentuna. Tävlingen gick bra och arrangemanget fungerade, men jag var trots det inte lika nöjd med klubben där som jag har varit när vi varit ute på Drottningholm tidigare år. Jag skulle tro att vi flyttar tillbaka till Drottningholm nästa år igen men det är långt dit.

Eftersom morgonen var så extremt tidig för mig var jag som ett vrak hela eftermiddagen och kvällen. Det blev ingen träning utan jag åkte hem och däckade i soffan. Jag orkade laga middag men sedan började tröttheten utvecklas till migrän och nu kan jag ju inte ta någon vettig medicin mot den. Två stackars Alvedon blev det och sedan dags för sängen.

Idag jobbar jag hemifrån - jätteskönt och lugnt. Förhoppningsvis kommer vi få besök av en tapetserare under dagen som kan hjälpa oss att få klart här hemma. Det är samma kille som jobbar hos C och Ö nu så jag litar på att han är bra.

I morgon är det tjejmiddag hos GA och jag har vissa tvivel inför att gå dit. Jag vill jättegärna träffa GA, absolut. Men jag vill absolut inte avslöja för KGH att jag är gravid och idag har jag dessutom fått en extremt okänslig fråga från PR om det. Hon undrar om "vissa "saker" har kommit igång ännu eller om de fortfarande är på torka" - precis en sådan typ av fråga som får mig att känna att jag inte ens vill åka dit och träffa dem alls. Glöm att man får ta saker i sin egen takt, liksom... en sådan fråga som en graviditet vill åtminstone jag gärna prata om när jag själv känner mig redo för det, men så är det tydligen inte för alla människor. End of story.

I kväll ska jag äntligen träffa Maja igen, jag längtar!

2011-06-14

Abstrakt
Jag kan inte sova. Båda de senaste nätterna har det varit omöjligt. Jag vrider och vänder på mig, det är för ljust, det är för varmt, jag är för klarvaken fast jag är trött. U sover som en sten, det gör han alltid, medan jag ligger vaken långt efter honom. Sedan vaknar jag framåt morgonen och kan inte somna om, eftersom det är alldeles ljust ute och persiennerna inte räcker. Puh. När väl morgonen kommer är jag alldeles vimmelkantig av trötthet.

Det här med att jag nu tydligen är gravid, det är något som är på tok för abstrakt och konstigt för mig att ta in nu. När jag kom hem igår tittade jag på den där lilla stickan med det lilla strecket som låg kvar i badrummet och det kändes nästan overkligt. Gravid? Vad betyder det? Ett barn? Ska vi?? Jag är alltid superrealistisk och krass av mig och tänker så klart att det här ska vi inte dra några stora växlar av. Det enda vi vet just nu är att vi kan bli med barn tillsammans. Det är en början, men det är långt ifrån klart och allt kan fortfarande hända. Jag tar med andra ord inte ut något i förskott, det gör jag aldrig, utan jag tar en dag i taget. U är nog mer uppe i det blå än jag här och låter som att allt redan är klar och jag får hejda honom lite för att han inte ska bli knäckt om det inte blir som vi tänkt oss.

Igår kväll satte jag mig några minuter vid datorn och läste om kost under graviditeten, för det är ju bra att veta vad man får och inte får äta. Goda ostar är bara att glömma - och jag som fullkomligt älskar ost!! Jag läste lite kort om kroppen under de första månaderna och kände ett styng av panik - är det här vad jag ska ställa mig in på nu? Vad har jag gett mig in på egentligen??

På fredag ska jag på tjejmiddag hos GA och jag är rädd att jag kommer att få lov att berätta för tjejerna att jag är gravid eftersom jag inte dricker vin. Hade det bara varit PR, EB och GA så hade jag nog inte tänkte på det så mycket men nu är ju KGH där också och tyvärr så litar jag inte lika stenhårt på henne så jag hade helst inte sagt något till henne redan nu. Ska det här komma ut så ska det definitivt komma direkt från mig och det är där jag inte vet till hundra procent var jag har KGH. Kommer hon "råka" säga något till fel person, i det bästa förtroende? Jag hoppas inte det.

Träningen igår var jobbig, men rolig - CH var vikarie för PA och hon är verkligen bra hon också. Jag kanske ska försöka gå på fler av hennes pass framöver - hennes core-pass är toppen men de är tyvärr inte med på sommarschemat och till hösten, om jag fortfarande är gravid då, så vet jag inte om det funkar att köra den typen av träning för mig.

Jag var på min årliga koll på Sophiahemmet igår också och än så länge har det gått bra. Läkaren jag träffade är bra, jag har förtroende för henne, och utifrån det hon kunde känna tyckte hon också att allt verkade bra. Jag kommer att skickas vidare för ultraljudsundersökning, men däremot inte mammografi eftersom jag inte ska genomgå röntgen när jag är gravid. Det här betyder också att jag måste avboka besöket hos specialisttandläkaren som skulle försöka sig på en rotfyllning på min onda tand. Den känns av lite då och då, även om det inte är lika illa som under vintern.

I kväll är det sommarfest med jobbet, men jag har tackat nej eftersom vi har det stora golfkundeventet i morgon. Ärligt talat har jag heller ingen stor lust att gå, så jag är glad att ha en ursäkt. För min del innebär kvällen i stället lite styrketräning för överkroppen, och sedan hem och sätta upp gardiner i vårt lilla bibliotek. En sak som denna graviditet innebär är att vi kommer att behöva rensa ytterligare hemma - just nu har vi inte på långa vägar plats för en till person i lägenheten! Om inte annat kan det här bli en spark i baken för U att ta tag i detta rejält och det är inte fel!

2011-06-13

Nu händer det
I morse innan jag åkte till jobbet gjorde jag ett graviditetstest, och U stod bredvid och väntade med mig. Snart dök det upp ett litet rosa streck - svagt, men ändå, ett streck som visar att ja, jag är gravid. Hela situationen är fortfarande alldeles för abstrakt för mig att ta in, men ändå, nu händer det, nu förändras livet. Jag vet att vad som helst kan hända och att långt ifrån alla graviditeter fullföljs, men ändå: nu vet vi i alla fall att det är möjligt. Det är stort!

2011-06-13

Helg med vänner
Den här helgen har vi haft fullt upp med vänner och umgänge. U fick en egen kväll på fredagen - ofrivilligt, tyvärr, men så kan det vara - medan jag åkte iväg till KGH på födelsedagsfest. Det var en trevlig kväll men omkring 25 gäster och för min egen del fastnade jag i soffan med mina nuvarande och gamla kollegor för en massa prat om allt möjligt. Det är helt klart roligare att umgså utanför jobbet där man kan prata fritt om vad man vill. GA är synligt gravid nu - i november är det dags för henne - och hon är helt otroligt vacker!

Jag började lördagen med att åka iväg med katterna till RL. Högst ofrivilligt, kan jag säga, jag var riktigt ledsen över att lämna iväg dem så snart även om jag också inser att de har det bättre ute på landet nu när det är sommar. Saga var riktigt ledsen också och skrek hela vägen i bilen, medan Tuva gömde sig längst in i åklådan och spelade död som hon alltid gör när hon åker bil. Väl framme var Tuva i alla fall i högform direkt, på med halsbandet och ut och upptäcka. Hon är inte det minsta rädd när hon är där och det är glädjande att se. Saga gick däremot direkt och gömde sig under trätrallen - tydligen också något hon brukar göra men jag hoppas att hon inte är deppig i alla fall. Nu får vi se hur länge katterna stannar borta, det beror lite på RL's och AJ's semesterplaner. I värsta fall - för mig - kanske de stannar hela sommaren, men om de gör det så vill jag absolut komma och hälsa på dem lite på helgerna.

På lördag eftermiddag hade vi besök av U's gamla vänner FP och EP med barn som var här på besök från Skåne. FP är en av U's äldsta vänner, ända från studietiden i Linköping på 1980-talet. En annan studiekompis, MS och hans fru AS var med en stund också, men dem fick jag inte lika bra grepp om. Jag försökte prata lite med AS och ställa frågor om henne men hon visade inget som helst intresse tillbaka så det blev inte så mycket samtal där.

Framåt kvällen tog vi en promenad neråt Rålambshovsparken och när vi hade vinkat av gästerna gick jag och U och tog en spontan middag på Primo Ciao Ciao. Både fredagen och lördagen var helt fantastiska kvällar, varma och sköna, så där som det nästan aldrig är i Sverige. Man måste passa på att njuta extra mycket!

U hade så ont i sin fot så han fick ta bussen hem, men jag gick eftersom jag inte har något busskort. När jag gick hem genom parken hittade jag plötsligt en fågelunge på marken, en koltrast tror jag. Den hade helt tydligt ramlat ur boet och satt farligt nära bilvägen mitt på trottoaren. Jag insåg att den inte skulle klara sig många sekunder om den hoppade ut på vägen, så efter lite protester från fågeln lyfte jag helt enkelt upp den och bar den en bit neråt på gräsmattan i stället. Jag hoppas den klarar sig även om jag inser att chanserna inte är så stora för en unge som inte kan flyga eller fånga mat själv.

Igår var det nytt besök: UE och hans två barn kom förbi på en fika på eftermiddage och TWa gjorde oss sällskap en stund också. Det var trevligt att prata med UE, men TWa har jag lite svårare för - han kan tyvärr lätt låta burdus och otrevlig även om han kanske inte menar det. Efter det hade vi en hemmakväll då vi äntligen fick upp nya gardinerna och gardinstången i arbetsrummet - jätteskönt att få det klart och fint blev det också! Små framsteg hela tiden!

2011-06-10

Sommar, sommar
Det är så varmt så min hjärna håller på att koka bort. Jag har inte fått mycket gjort idag, och hela kontoret går liksom på halvfart i värmen. Stan är full av skrikande studenter på lastbilsflak och jag minns min egen student - så länge sedan det känns! Jag hade en jättefin klänning och vackra blå skor till den men minns annars inte så mycket från själva studentdagen, förutom just lastbilsflaket som var roligt.

Jag var ute på stan på lunchen och köpte en present till pappas födelsedag nästa vecka, en liten radio från Clas Ohlsson som de kan ha på köksbordet i stället för den stora otympliga gamla bandspelaren som de har nu och som är en kvarleva från när C fortfarande bodde hemma. Förutom radion gick jag in på Zara och kom ut med en enkel sommarklänning i blommigt. Jag är dessutom sugen på att slå till på en likadan i grönt - en bra året-om-klänning som skulle gå lika bra att använda på vintern till mörka strumpor och stövlar, tänker jag mig. Den verkar vara slut i rätt storlek i butikerna men går att beställa från hemsidan. Kanske, kanske, den kostade inte mycket i alla fall.

Nu är det snart dags att gå för dagen och jag skulle helst vilja åka hem och slänga mig i solstolen på balkongen och njuta - men i stället är det hem och äta middag och göra mig i ordning för vidare färd utåt. Jag ska släpa hem en väldig massa packning dessutom, både radion och våra tapeter och jag vet inte allt. Det får gå som det går.

2011-06-10

Tävling hos Nordljus!
Finaste butiken Nordljus (en av mina stora inspiratörer) lottar just nu ut den perfekta sommarklänningen från Love Forever. Jag skulle känna mig som en riktig sommardrottning i den klänningen så jag håller tummarna för en vinst!

2011-06-10

Djungelns lag
Efter att ha cyklat till och från jobbet i en vecka har jag insett att det inte är förvånande att det händer olyckor med cyklister. Ord som uppmärksamhet, säkerhet och respekt har fått en helt ny innebörd för mig, kan man säga. Folk på gatorna har skrämmande dålig koll på sina medtrafikanter och det är verkligen djungelns lag som gäller på gatorna.

Några exempel:
1. Gångtrafikanter som går rakt ut i cykelbanan utan att se sig för.
2. Cyklister som absolut ska köra om på cykelbana när de dessutom får möte, vilket betyder att både den mötande och den omkörda cyklisten måste kasta sig ut i närmaste buskage för att undvika krock.
3. Motorcyklister som kör om både bil och cyklist mellan sagda bil och cyklist, när det totalt finns omkring en meters marginal däremellan.
4. Bilister som börjar backa utan att uppmärksamma att de har en cykel precis bakom sig.
5. Parkerade bilister som slänger upp bildörren utan att uppmärksamma att det kommer en cykel bakom dem.
6. Bilister som prejar undan cyklister för att kunna köra om där vägen egentligen är alldeles för smal för att kunna komma förbi.

Kort sagt, om jag överlever den här sommaren utan skador får jag vara glad.

Min cykel är annars inte direkt i perfekt form, fast jag vet att det är en billig skitcykel så jag har egentligen knappast väntat mig något annat. Igår när jag skulle iväg till träningen upptäckte jag när jag kom fram att halva cykelstödet hade lossnat och fallit bort. Jag kunde med andra ord inte ställa ifrån mig cykeln utan blev tvungen att gå tillbaka och leta efter den borttappade delen. När jag väl hittade den var jag så försenad att jag aldrig skulle hinna till träningspasset så jag åkte hem i stället. Irriterande när jag hade bokat plats men ibland finns det inte mycket att göra.

Jag har sett ett par jobbannonser som är klart intressanta, och jag ska söka dem, men samtidigt känner jag ändå att min verkliga glöd ligger i drömmen om något eget: en webbshop med inredningsdetaljer, det är vad jag skulle vilja göra. Så som sagt, jag ska söka men eftersom jag inte till fullo har passionen för något av jobben så är jag tveksam till om jag kommer göra tillräckligt bra ifrån mig i min ansökan. Men jag försöker, det måste man göra.

Igår fyllde KGH år och hon hade tidigare i veckan mailat mig, EB och PR för att fråga om vi skulle ses på lunch. Jag kunde så jag tackade ja, men varken EB eller PR var lediga och därmed ställde KGH in lunchen. Det var tydligen inte aktuellt att ses bara vi två utan då fick det vara i stället. Det här signalerar för mig ännu tydligare att jag inte ska åka med KGH och PR till New York i höst, för KGH är helt klart inte särskilt intresserad av att umgås med mig utan jag är mer bara ett bihang i hennes värld. Jag föredrar riktiga vänner! Jag är trots allt inbjuden till KGH's födelsedagsfest i kväll och jag ska gå dit förstås, även om jag mer ser fram emot att umgås med GA och PR i ärlighetens namn.

I helgen kommer det att vara fullt upp med besök av vänner till U från Skåne och Uppsala. Både lördag och söndag blir fullbokade, och i morgon ska jag dessutom lämna katterna hos RL för lite mer sommarlov. De behöver utelivet mer nu när det är så varmt. Tyvärr kommer jag nog inte hinna träffa Maja och det är synd, det hade jag velat. Vi får se om det blir någon tid över.

2011-06-09

Häpp
Ett styck lönesamtal avklarat. Jag får 3 % vilket är mer än majoriteten. TA är jättenöjd med mig och mitt jobb och vill att jag ska fortsätta utvecklas och bli ännu bättre. Min nya lön är fortfarande i underkant men höjningen är ändå mer än jag väntat mig. Alltid en början och det positiva är att TA är helt överens med mig om att min lön inte är tillräckligt bra utan han vill försöka göra något åt det. Goda intentioner är bra och vi får se hur det går nu. Jag har sett ett par intressanta jobb som jag ska söka i alla fall - att fråga skadar inte och oavsett vilken löneförhöjning jag får här så känner jag inte att detta är ett framtidsföretag för mig. Jag har lärt mig en del här men nu vill jag vidare.

2011-06-09

Värmebölja
Jag har lyckats pricka in årets absolut varmaste vecka hittills för att börja min karriär som cyklist i Stockholm. Varje morgon kommer jag till jobbet precis genomsvettig - i morgon är det definitivt jag som cyklar i träningskläder och duschar på jobbet i stället! Igår körde jag annars en riktigt bra träningsdag: cykla till jobbet, sedan core samt spinningpass efter jobbet och sist av allt cykla hem igen. Bra träning och rejält svettigt blev det, men det är bra - all träning är välkommen.

Hemma testade vi att sätta upp våra nya gardiner i arbetsrummet. Det blev ganska bra - vi har bara provat att hänga upp dem för att se hur det blir men jag tror att vi behåller dem. Det eländiga arbetsrummet har definitivt potential att bli bättre - det är på tok alldeles för fullbelamrat med omatchande saker just nu och det stör mig jämt och ständigt. Men vi har saker på gång: gardinerna ska upp och det kommer att ge ett lite mer ombonat intryck. Den fasta datorn ska på sikt bytas ut mot en ny bärbar, som i sin tur också ersätter min nuvarande bärbara dator, och det innebär en mindre datorväska som inte längre behöver ligga framme. Dessutom har vi en extra stol som står vid dörren och tar upp plats, och den gör direkt att rummet ser mer trångt och fullproppat ut. Den borde vi flytta bort - för min del gärna skänka till närmaste behövande men jag vet att U gillar den så det blir svårt att övertala honom. Men jag jobbar på, små saker varje dag så går vi framåt.

Jag har pratat med RL om överlämning av katterna. Det är så otroligt varmt nu, omkring 24 grader i lägenheten, och jag vet att de just nu skulle ha det betydligt bättre hos RL på landet än hos mig i lägenheten, även om den är stor och rymlig. För katternas skull har vi bestämt att låta dem flytta tillbaka till RL redan nu i helgen och jag vet att det är för deras bästa, men för min egen del känns det tråkigt - de har bara varit hos mig i tre ynka veckor och det är för kort tid för min egen del! Men det får bli som det blir - det är trots allt bättre att de tillbringar mer tid ute på landet på sommaren och sedan är mer hos mig på vintern när de ändå inte är lika benägna att gå ut i snön. Man måste bortse från sina egna behov och önskningar ibland och tänka främst på andra.

2011-06-08

En regnig dag
Typiskt: idag när jag cyklar till jobbet i bara tunn blus och ballerinaskor, så ska det förstås börja regna! Typiskt min timing och jag hoppas att det håller upp tills jag ska ut på lunch och sedan ta mig hemåt framåt kvällen.

Idag ska jag och U gå på lunch tillsammans och köpa gardiner och gardinstänger. Ibland är det tydligen bra att vänta för just nu har Ohlssons Tyger 30 % på just gardiner - inte fel! Äntligen ska vi få det klart också!

2011-06-08

Innerstadsbo
Igår när jag cyklade hem genom stan efter träningen så slog det mig: nu känner jag mig för första gången som en riktig innerstadsbo! Jag är en av alla som cyklar i stan, med hjälmen på längs med cykelbanor och trafikerade gator. Stockholm är en fantastisk sommarstad, med vattnet närvarande överallt. Jag har rest mycket i världen, men fortfarande är det här en av mina favoritplatser och jag är glad att det är här jag lever trots allt.

En liten spinningskada lider jag av och det är min oförmåga att ta det lugnt när jag cyklar. Jag kör på jättefort och kommer fram alldeles svettig och andfådd. Det är liksom mitt sätt att cykla nuförtiden: jag måste ta ut mig så mycket jag kan, det hör till. Jag kanske får börja köra i träningskläder och byta om på jobbet i fortsättningen.

Något helt annat: den största nackdelen med att sluta med p-piller är alla hormoner som plötsligt får fritt spelrum att rusa runt i kroppen. Min hy är rena katastrofen, betydligt värre nu än någonsin när jag var tonåring. Värmen gör knappast saken bättre och det känns inte ett dugg roligt att plötsligt ha fått dålig hy, som jag inte haft problem med tidigare. Jag hoppas att det ska stabilisera sig med tiden, men än så länge efter fyra månader märker jag ingen förbättring.

I kväll är det spinningdags igen och det lär bli jobbigt - och så cykla hem igen efter det, det blir ingen lek! Men jag kör på!

2011-06-07

På tiden
Nu, en vecka för sent och två påminnelser senare, har jag blivit kallad till lönesamtal. Det är på tiden kan man säga. Jag förväntar mig inga stordåd - jag är ju irriterad redan nu över dröjsmålet och årets lönesättning lär knappast göra mig på bättre humör. Trots det har jag redan nu ont i magen av nervositet. Jag avskyr situationer som den här, när jag ska bli bedömd och kritiserad. Jag förväntar mig alltid utskällningar och negativa ord som gör ont. Det är mina dåliga erfarenheter, och i sin tur dåliga självförtroende, som spökar. Jag ska i alla fall försöka koppla av och inte oroa mig konstant fram tills det är dags - så gott det nu går.

2011-06-07

Sommarvecka
Jag har hållit mig borta från dator och blogg i några dagar och i stället bara njutit av ledighet och sommar. För sommar har det verkligen varit, omkring 25 C dag efter dag, och eftersom jag har varit ledig från jobbet i totalt fem dagar så har det varit riktig semesterkänsla på det. Jag skulle lätt kunna vänja mig vid det livet!

Våra lediga dagar har varit bra och produktiva tycker jag. Vi har gjort en hel massa: beställt tapeter till sovrum, hall och vardagsrum, köpt fina vita solstolar på Stalands - halva priset mot Mio! - och inhandlat ännu en liten växt till vår balkong. Nu väntar vi bara på det fina trädet, en apelsin kanske?

Utöver det har vi hunnit med en hel del sociala bitar. Vi har fikat hos mina föräldrar och Maja - så gosig och söt som alltid - och haft AP på middag. Vi har varit på 50-årskalas hos BS och fikat hos både SH och KH och hos JP och AF. Jag har gjort en egen utflykt till Gustavsberg och Nacka och igår åkte vi till Sigtuna för att fira nationaldagen där. Det har helt enkelt varit en jätteskön helg och jag har - kanske lite väl effektivt - undvikit tankar på jobb och sökande efter annat. I stället har jag funderat vidare på idén med att starta eget, även om jag förstås inte utesluter att jag även måste söka vanliga jobb också. Men det kommer det med.

Min träning har det inte blivit mycket med under den här veckan, utan jag har mest bara njutit och varit ledig. Men det behövs ju tid för det med och jag tänker inte ha ångest och dåligt samvete utan i stället ta det lugnt eftersom jag vet att jag kommer igen snart - redan idag är det dags för gymet och sedan är jag igång som vanligt igen. Nu har jag dessutom inget busskort utan har börjat cykla till jobbet och så här på min första cykeldag är det en hit - det går fortare än att åka kommunalt och är skönt och behagligt eftersom det faktiskt största delen av vägen finns cykelbanor. Det ska jag fortsätta med under sommaren!

2011-06-07

Sagas födelsedag!
Igår, den 6 juni, var det Sagas födelsedag - 11 år hon med! Tonfisk blev det förstås för henne med, bättre än någon tårta i världen!

2011-06-01

Tuvas födelsedag!
Idag fyller finaste lilla Tuva 11 år! Det ska firas med tonfisk!

2011-06-01

Vem bryr sig?
Idag är jag för miljonte gången nära ett sammanbrott på jobbet. Jag jobbar hemifrån vilket brukar vara skönt, men idag känns precis allt så motigt så jag snart bryter ihop tror jag. Varje projekt jag sysslar med kantas av uppförsbackar, den ena brantare och tyngre än den andra. Jag åt lunch med min före detta kollega MH igår och berättade för honom att jag gärna vill byta jobb. Jag berättade om hur min situation är idag: en chef som är fullständigt osynlig och inte till något stöd för mig överhuvudtaget, en mer eller mindre mansgrisig företagskultur där våra utländska ägare knappt orkar engagera sig, en ledning som ingen vet var den är på väg, människor som det är meningen att jag ska kunna ha ett samarbete men som alla stöter varje fråga ifrån sig och skyller på andra för att slippa ta eget ansvar. Min arbetsmiljö är ett kontorslandskap med en ljudnivå som är så hög så jag lika väl skulle kunna sätta mig på tunnelbanan och försöka koncentrera mig och jobba där - möjligen skulle det faktiskt till och med vara lättare. Det är helt enkelt inte hållbart längre.

Jag skulle önska att det fanns någon mer på jobbet än bara jag som brydde sig om det jag arbetar med, att min verksamhet var prioriterad av någon. Nu har jag en chef som inte ens orkar bry sig om att svara på mina mail och med tanke på hur bortprioriterad jag känner mig av precis alla andra är det svårt att hela tiden vara min egen motivator och fortsätta driva något som ingen annan verkar tycka är viktigt. Jag måste helt enkelt bort från det här jobbet och jag blir mer och mer öppen inför andra med hur jag känner också. Det känns helt enkelt inte som att det spelar någon roll längre.

Jag ställde in träningen igår. Vädret var fantastiskt och ett styrkepass i en mörk träningslokal lockade inte alls. Det blev en promenad hemåt med U och en glass på vägen i stället. Vi promenerade förbi några fina butiker på Rörstrandsgatan och jag hittade flera godbitar, men gjorde inget köp.

En underbar nyhet fick jag i alla fall igår som lyfte min dag: finaste GA är gravid! Hon skrev och bad nästan om ursäkt för att hon inte varit ärlig med det sist vi träffades men det gör mig ingenting - jag förstår henne eftersom det då var så pass nytt. GA berättade att de ju hade försökt i flera månader utan att lyckas, men när de till sist tog till knepet med ägglossningstest så gick det vägen direkt. Verkligen glädjande att höra! Jag tycker väldigt bra om GA och skulle gärna umgås mer med henne, även om jag vet att det är svårt att hitta tiden i en vardag där allt springer i 190 hela tiden. Man får ta sig tiden som behövs.

Snart börjar långhelgen äntligen - som jag har längtat efter den pausen!