2011-06-27

På riktigt
Ett omtumlande besök hos barnmorskan tidigare. Nu känns det som att det faktiskt händer på riktigt och tillbaka på jobbet igen känns det om möjligt ännu mer irrelevant och ointressant än tidigare.

Barnmorskan verkade trevlig: en typisk sådan, medelålders, moderlig, omvårdande kvinna. Hon gjorde inget graviditetstest utan sa att hemmatesterna är så säkra så det finns ingen anledning, men utav allt jag berättade om hur jag mår och känner mig så låter jag tydligen väldigt gravid. Jag bör enligt kalendern vara i vecka 7 nu - redan!! - och med andra ord kan jag räkna med förlossning någonstans runt Alla Hjärtans Dag i mitten av februari nästa år, om allt går bra så långt vill säga. Vägen dit är ju lång och det är fortfarande mycket som kan hända, vilket jag är medveten om.

Mina värden verkade i alla fall vara bra. Blodtrycket var lite högt, och det förvånar mig inte eftersom blotta tanken på sjukhus får både puls och blodtrycka att sticka iväg, men det var inte så högt att det på något sätt var alarmerande. Däremot måste jag göra en speciell läkarundersökning eftersom pappa har haft stroke och sådant kan vara ärftligt. Sedan är tid bokad för ultraljud och vi ska fundera över om vi vill göra KUB-test eller gå direkt på fostervattensprov. Jag är delvis inne på fostervattensprov, eftersom jag nog helst vill ha svart på vitt vilka risker som finns. Men det ska vi diskutera igenom hemma och återkomma för att boka tid för vilket vi nu väljer.

Annars verkar allt vara normalt så här långt och jag tänker att kanske var det ändå bra att jag tog det här besöket så pass tidigt. Det hela blir liksom mer verkligt då.