2011-06-28

Blandade känslor
Jag känner mig verkligen inte på topp nu. Det verkar inte bättre än att jag har råkat ut för det så kallade gravidillamåendet, om än så här långt en lindrig variant eftersom jag inte alls har kräkts eller något sådant, utan bara känner mig illamående i största allmänhet. Blotta tanken på mat gör mig däremot kräkfärdig, och trots det är jag konstant hungrig, i synnerhet på morgnarna.

Det är mycket som gör mig illamående och våra mönstrade tapeter är tyvärr en sådan sak, hur konstigt det än kan låta. Numera undviker jag nästan att titta på dem och igår kände jag mig nästan färdig att åka och köpa hem målarfärg och måla över dem igen. Det är så synd att nu när vi äntligen har fått till dem så känns de inte bra, och jag anar förvisso att mitt allmänna tillstånd har en stor del i det.

Gårdagens träning gick förhållandevis bra, men det var en vikarierande instruktör som körde ett väldigt koreograferat pass vilket gjorde mig fullständigt förvirrad. Jag tänkte mer på vad jag skulle göra och när än på att bara jobba hårt, och passet blev lite konsigt, men det gick i alla fall.

Väl hemma blev det middag och inte så mycket mer. Jag pratade först med mamma, och jag blir precis skogstokig över hennes totala oförmåga att begripa att hon har ansvar för Majas välbefinnande. Hon kan prata i timmar om varje sak som SL gör, men när det gäller Maja är hon totalt borta. Jag förstår det inte och jag förstår inte att hon inte själv förstår vad hon håller på med. Sedan pratade jag med pappa och han oroade sig inför hjärtundersökningen idag. Det blir lite av en dom för honom och beroende på vad undersökningen säger kan han komma att få besked om ifall han kommer kunna köra bil igen eller inte.

I natt har jag knappt kunnat sova. För mycket i huvudet, för många tankar som snurrar, för varmt, för mycket måsskrik utanför fönstret. Idag är jag ett fullständigt vrak och mitt enda mål är att bara ta mig igenom dagen på något sätt. Jag har fått veta att jag inte har fått jobbet jag sökte förra veckan, och med tanke på att sista ansökningsdagen var för mindre än en vecka sedan anar jag att de redan i princip hade någon klar före sista ansökningsdagen. Men det var ett försök i alla fall och med tanke på att jag är gravid hade jag ändå varit i princip helt säker på att inte få jobbet. Nu fokuserar jag framåt i stället.