2011-06-28

Vilken dag
Allvarligt: om jag överlever den här dagen borde jag ge mig själv en present. Jag är tröttare idag än jag tror att jag någonsin har varit, nästan. Ögonen känns som grus, jag kan inte fokusera på skärmen, får ingenting gjort. Hem och sova är det enda som gäller idag. Två timmar till bara...

Jag har mått exceptionellt illa under dagen också, och fortfarande känner jag att bara tanken på mat gör mig ännu sämre. Säkert gör tröttheten sitt till också och jag oroar mig nästan för hur jag ska klara av att cykla hem utan att vingla omkull på vägen. Till lunchen valde jag att ensam gå och köpa en sallad och sätta mig under ett träd i den lugna Observatorielunden. Jag klarade helt enkelt inte av något sällskap idag utan behövde bara lugn och ro.

Pappas undersökning har i alla fall gått bra, så långt de har kunnat få resultat redan nu. Skönt det, det går åt rätt håll. Däremot ringde RL och berättade att han har bokat tid för Saga hos veterinären. Hon har blivit så tovig nu när hon har varit ute så det går inte att borsta henne ordentligt och tovorna sitter för nära huden för att han ska våga försöka klippa henne. Jag drar förstås paralleller till Maja och blir jätteorolig, och RL har lovat att rapportera om allt som händer till mig. Kanske kan jag komma och hälsa på katterna hos honom i helgen. Jag saknar dem verkligen jättemycket även om jag inser att de har det väldigt bra ute på landet. I synnerhet Tuva verkar tydligen leva livets glada dagar där ute och det är bra!

I morgon ska jag åka till rotfyllningsspecialisten och få min dom: behålla min tand och kanske kunna rotfylla den så att den blir bra, eller dra ut den och sätta dit en krona i stället. Jag oroar mig för besöket för det skulle kännas fruktansvärt att behöva dra ut min tand. Just nu känner jag faktiskt inte av den något särskilt, men det går fram och tillbaka.