2010-11-30

Slumpen eller ödet?
För drygt två och ett halvt år sedan började jag på mitt nuvarande jobb, och bara för att SATS Hötorget låg så nära så började jag träna där. Jag gillade PA som instruktör från första början, men jag tyckte nog att vissa av de som gick på hennes pass var lite väl hurtiga - alltid där jättetidigt innan passet började, och alltid satt de längst fram och hojtade på varandra. Nu tog det ju inte lång tid innan jag själv blev likadan och numera är jag också en sån där person som alltid är där jättetidigt och tar plats längst fram och sitter och skriker åt grannarna. Det är helt klart roligare så! Igår gick dock min träning mindre bra. Jag hade huvudvärk och ont i halsen och min sträckning i bröstmuskeln kändes för varje andetag. Det kändes helt enkelt inte alls bra att träna och jag kunde inte på långa vägar gå ut så hårt som jag brukar. Idag mår jag lyckligtvis mycket bättre så i morgon blir det andra takter, då är det hårdträning som gäller igen! Kanske var det slumpen som gjorde att jag skulle börja jobba här och därmed hitta till PA's pass, eller kanske var det ödet som styrde mig dit för att jag skulle hitta den bästa träning jag någonsin haft? Vem vet?

Igår satt jag och spanade lite på HM's rea och såg en svart kappa som kan vara ett alternativ i stället för min nuvarande, som är minst fem år gammal och som är så tråkig så klockorna stannar, och dessutom ganska sliten vid det här laget. En svart kappa är en svart kappa, det blir liksom inte roligare än så, men den här som jag har sett nu har åtminstone lite mer kvinnliga detaljer som skärp i midjan. Dessutom kostar den nu bara 399 kronor så om den inte är slutsåld till i kväll så ska jag nog slå till. Den håller så länge den håller.

Nu på morgonen ringde min kära vän CN till mig. Vi har inte hörts av på länge men hon är en sån där person som jag liksom alltid känner lika väl, även om vi inte har pratat med varandra på ett halvår. En riktig vän, en som jag vet bryr sig om mig och som inte sviker. Den sortens vän ska man hålla hårt i och nu ska jag försöka boka in en träff med henne och NM om det nu är möjligt - NM är alltid superbusy men jag ska göra ett försök i alla fall.

I kväll är det ännu en reseförberedelse: dags att gå och kolla upp om vi behöver komplettera med fler vaccinationer inför resan. Vi har rätt mycket redan efter våra resor till Borneo och Tanzania, men man måste nog alltid komplettera med något, Malarone eller Dukoral eller något åt det hållet.

Jag har följt Jannices blogg länge och idag visade hon bild på en supercool solspegel som jag direkt tänker mig ovanför vår soffa i vardagsrummet. Det är ingen tavla, men den är hur läcker som helst på något sätt. Jag får se om jag lyckas sälja in den till U som har en tendens att vara lite mer traditionell när det gäller inredning. Förutom solvarianten så har jag även luskat rätt på en solrosvariant, som nästan är ännu finare. Tänk vad Google är bra, jag skriver bara in "solspegel" och söker bilder så hittar jag precis rätt med köpställe och allt! Vad gjorde man innan internet??

Och på tal om inredning så har jag redan tröttnat på vår tvålpump och tandborstmugg från Cult Design. Nu vill jag hellre ha Himlas variant. U skulle bli galen på mig om jag redan gick och bytte ut dem, så jag ska försöka lägga band på mig själv. Men Himlas är helt klart finare.... Ja, alla dessa i-landsproblem, jag säger bara det!

2010-11-29

Vilken vinter!
Det här är helt galet! Fortfarande november och redan alldeles vitt ute och tio minusgrader! Hur ska den här vintern bli? Att det är snö har jag ingenting emot - det blir ljust och vackert ute. Men det kan gärna vara lite varmare åtminstone! Att frysa är inte det bästa jag vet och ja, nu fryser jag, trots tjocka jackan och varmaste skorna!

Helgen har gått i julpiffandets anda. Min svarta Eldfluga är på plats - så fint det blev! Adventsstjärnan är ju redan uppe och igår satte vi också upp belysning på balkongräcket, i sann Lilla Essingen-anda. Det är rena fyrverkerit utanför fönstret, precis alla har belysning så det strålar om hela kvarteret. Vid den här tiden på året kan jag tänka mig att utsikten är finare för oss som inte bor närmast vattnet för vi ser ju alla vackra stjärnor och ljusslingor överallt. Vi har dessutom redan tagit fram julgranen. Det är tidigt, absolut, men vi orkade helt enkelt inte ta ner den i källarförrådet för att snart ta fram den igen. Så nu står den dekorerad och klar i vardagsrummet och lyser upp än mer. Nu fattas det bara lite rött också. Kanske ska jag helt oväntat slå till på några röda kuddar till soffan och fåtöljen? Det vore otippat för att vara jag, men det kan nog bli fint. Tål att tänkas på!

Jag avslutade min förra arbetsvecka med ett pass body pump. Det gick utmärkt, fast axellåten är verkligen fruktansvärd. Jag är så svag så det är inte sant. Benböjen går å andra sidan utmärkt, jag lassade åter på mina 25 kilo på stången och den här gången tyckte jag knappt ens att det var så där riktigt tungt. Med all säkerhet skulle jag orka ännu lite mer! Jag lärde mig dessutom något nytt och viktigt: genom att flytta kroppsvikten och luta överkroppen bara någon decimeter framåt när jag gör utfall så blir det en helt annan träning och jag slipper kramp och mjölksyra i bakre benet. Det är precis så det ska kännas och jag har äntligen hittat rätt efter alla år. Magi!

På lördagen hade vi en hemmafixdag. Storstädning, tvätt och annat nödvändigt ont, som är ganska tråkigt men som bara måste göras med jämna mellanrum. På eftermiddagen åkte vi iväg ut mot Järfälla. Vi gick en sväng på Barkarby Outlet och där hade jag äntligen lite framgång i shoppingen - en fin somrig kjol från InWear fick följa med hem för bara 100 kronor. Inte så mycket att fundera på, den blir bra när det blir varmare ute. En tur till Ikea blev det också, för att komplettera med lite saker vi inte fick med oss sist, och efter det åkte vi med hjälp av vår GPS hem till EE och MB som skulle bjuda på middag.

Jakobsberg och Järfälla är mer eller mindre okända områden för mig. Jag har inte varit där många gånger och det är inget jag önskar mig heller. Jakobsberg kändes rent deprimerande - bara höghus och alla människor vi såg var liksom så uppgivna, så tomma i blicken. Trist! EE och MB bor i ett rosa radhus från mitten av 1980-talet som ser ut precis som jag hade trott - skinnsoffa och liksom 1980-talsstil på alltihop. Jag vet att EE knappt har tagit med sig någonting av sina möbler när hon flyttade in, och nu söker de också efter ett nytt hus i stället, men än så länge är det Järfälla som gäller.

Middagen blev förvånansvärt trevlig - MB var klart bättre nu när han var på hemmaplan och fällde inte en enda otrevlig kommentar på hela kvällen. Kanske slappnade han av mer. Vi fick också en chans att prata klart om det som hände med SS förra helgen och det står helt klart att SS har gått för långt nu. Ingen av oss förstår vad hon håller på med - testar hon sina vänskaper för att se hur lojala folk är? Har hon bara slutat bry sig? Eller använder hon sin sjukdom som en ursäkt för att få bete sig hur som helst mot folk? Ingen vet och som det är nu så vill varken jag eller EE umgås med henne. Det är tråkigt hur det har blivit. EE är förvirrad eftersom hon och SS egentligen inte känner varandra så väl och hon har precis som jag reagerat över att jag som är en betydligt äldre och närmare vän har blivit bortstött till förmån för andra. Jag är nog å andra sidan mer ledsen och besviken över situationen, eftersom vi som sagt just har varit vänner under så pass lång tid. Man kan aldrig veta var folk tar vägen i livet, det är sant.

Igår var det söndag igen - varför går helgerna så fort? Vi var hos AP på lunch och innan vi skulle åka vidare hjälpte vi henne med lite snöskottning. Tyvärr gjorde jag något konstigt och lyckades sträcka till en muskel så att jag har rejält ont i bröstet fortfarande, precis vid bröstbenet liksom. Det är säkerligen ingen fara alls men det känns väldigt obehagligt och just nu vet jag inte ens säkert om jag verkligen ska träna i kväll, fast jag vill ju!

Från AP åkte vi till mina föräldrar för att hjälpa till med Majas tovor igen. Det är hemskt - hon är så otroligt tovig i pälsen och nu är det så pass att hon inte själv kan hålla koll på det, och inte mina föräldrar heller. Jag och U försöket med både sax, borst och till och med rakapparat och vi fick bort lite, men det är en aldrig sinande kamp. Maja orkar ju inte heller hur mycket som helst så det går bara att ta lite åt gången och sedan får hon vila ut. Det är tungt och jag oroar mig för henne hela tiden.

Nu är det ny vecka igen och vi går in i december. Bara en dryg månad tills vi åker iväg - otroligt!

2010-11-26

Våra hemliga liv
Jag och U har haft lite diskussioner de senaste dagarna om det här med hur mycket utav livet som vi egentligen ska dela med oss av. U kan tycka att jag frågar för lite om till exempel hans jobb, men däremot för mycket om saker som har hänt i hans liv innan vi möttes. Han tycker i princip att det är saker som jag egentligen inte har med att göra och därmed inte heller bör fråga om. Jag tycker å andra sidan att man inte ska ha hemligheter för varandra - visst, vi måste inte veta allt - men jag vill kunna vara ärlig och berätta vad som helst för U och jag vill att han ska känna samma sak inför mig. Jag kan redan nu känna att jag blir hämmad av kommentarer som de här - att jag drar mig för att prata om vissa saker eller ställa vissa frågor, bara för att jag vet att U inte vill svara utan tycker att mina frågor är jobbiga. Vi har fastnat lite i det här nu och vet inte riktigt var vi står och det känns lite jobbigt tycker vi nog båda två. Jag hoppas att vi snart hittar en bra lösning som känns rimlig för oss båda.

Häromdagen läste jag på en löpsedel att de två män som filmat varandra medan de torterade ihjäl djur nu har dömts till fängelse. Det är mer än fruktansvärt att det här har hänt men det är lysande att fallet har fått så mycket uppmärksamhet och framför allt att de båda männen faktiskt har fått ett hårt straff. Nu vet jag att inget straff är hårt nog för ett sådant brott, men fängelse är bättre än ingenting och det är klart bättre än till exempel böter. Det är positivt att rättsväsendet äntligen tar det här på allvar.

Inspirationskvällen på Äventyrsresor igår gav ärligt talat inte mycket. En reseledare visade bilder och berättade om Galapagos, men hela kvällen kändes ärligt talat väldigt amatörmässig och vi fick inte veta något nytt. Jag antar att kvällen mer var riktad till personer som funderar på att kanske åka till Galapagos och som vill ha inspiration av vackra bilder på vilda djur. Efter föreläsningen åkte vi hem i snömodden och hamnade i soffan med champagne och bröllopstårta, lika gott som alltid!

Det blev inga Mango-klänningar för mig förresten. Jag kunde inte riktigt bestämma mig och när jag hade väntat tillräckligt länge var mina storlekar slut. Lika bra egentligen, jag ska ju spara pengar har jag sagt, fast jag är shoppingsugen, det kan jag inte förneka! Förutom Mango spanar jag mycket på InWear nu också. Där finns alltid mycket fint och jag gillar stilen, den känns lagom vuxen och modern för mig. Jag gillar till exempel deras kjolar som är enkla och lättburna och som nog skulle fungera året om. Kanske blir det en liten runda på lunchen idag - bara för att titta, förstås, men det är ibland tillräckligt roligt det med.

I kväll blir det styrketräning, skönt att avsluta veckan med det. En bra träningsvecka känns det som. I morgon är det middag hos EE och MB och det blir väldigt intressant att höra vad som egentligen har hänt mellan EE och SS eftersom de inte heller verkar vara vänner längre. Vi ska nog försöka slå oss in en sväng på Ikea också för att komplettera med lite saker som vi missade förra helgen - rena vansinnet en lördag före jul, jag vet, men ändå bra att passa på när vi ändå är i närheten. För övrigt får vi se vad helgen bjuder på. Den lär gå fort, så mycket vet jag i alla fall.

2010-11-25

Fyra år!
Idag är en speciell dag - idag firar jag och min man U fyra år tillsammans! Våra fyra första år tillsammans och det här är bara början - sedan har vi hela evigheten kvar. Jag är så glad att ha mött U och så glad för det liv vi har tillsammans trots att vi har haft både upp- och nedgångar i vår relation. Men vi vill verkligen leva tillsammans och jag tror det är det viktigaste av allt. När det gäller kärleken är jag lyckligt lottad!

Vårt firande består av en vanlig arbetsdag (för min del hemifrån, det är så dålig luft på kontoret så jag bryter ihop), och i kväll ska vi besöka Äventyrsresor som passande nog har en föreläsning om Galagapagos - det passar bra eftersom det bara är en och en halv månad tills vi åker dit. Efter besöket där åker vi nog hem och firar med lite champagne och den sista biten av vår bröllopstårta som ligger i frysen nu.

Igår gick träningen jättebra verkligen - de korta snabba intervallerna som vi körde även i måndags men det gick bättre igår och jag vågade mer. Jag var med på varenda växelökning, hur liten den än var, och kämpade in i det sista och det höll hela vägen. Världens bästa känsla! Veckans styrkepass blir i morgon i stället för idag men det är kanske ingen nackdel eftersom jag då får en extra vilodag mellan passen.

Igår kväll fick vi upp adventsstjärnan i vardagsrummet. Jag är glad att U är en duktig amatörelektriker - han kan utan problem fixa ihop sladdar och kontakter och få saker att fungera. Han fick till och med igång min svarta Eldfluga så nu kan vi ställa fram den också - perfekt! Jag är väldigt sugen på att klicka hem Karen Blixens vackra mistel i silver och hänga upp någonstans. Den är så enkel och vacker och passar in var som helst. Fast jag skulle förstås byta ut bandet till ett enkelt vitt utan loggor - det är mer rätt stil för vårt hem.

Snön fortsätter falla och det är vitt och vackert ute. Jag har plockat undan mina tunnare kappor ocih hängt fram mina två dunjackor i stället för nu är det dags att använda dem igen. Det ska bli kallt veckan ut och nu är det vinter på allvar. Men än så länge är det härligt och ska det ändå vara kallt föredrar jag alla gånger snön som lyser upp. Det är vackert!

2010-11-24

Det är långt till sommaren
Ja, idag yr snön och blåsten utanför fönstret. Riktig vinter har det blivit och tydligen ska det bli riktigt kallt mot slutet av veckan så jag får passa på att ta fram mina två dunjackor och hänga undan de tunnare som fortfarande hänger framme i farstun. Som jag önskar att vi kunde hänga ner alla ytterkläder vi inte använder nu i källarförrådet som vi brukar göra, men som sagt, saneringen dröjer och det stinker fortfarande avlopp där nere som sätter sig i allt så vi vill inte chansa och få stinkande kläder på kuppen.

Igår förberedde jag och tog fram adventsljusstaken men när jag skulle hänga upp adventsstjärnan tog det stopp. Sladden passade nämligen inte i urtaget så där får jag ta elkunnige U till hjälp i stället. Jag kom med andra ord inte så långt utan ägnade i stället kvällen åt att betala räkningar, bland annat. Hu, ännu en inte rolig månad men nu är min sista tandläkarutgift för tandfasaderna i alla fall avklarad och framöver kommer det att bli lättare. Min tandreglering har helt klart varit en väldigt stor utgift men jag kan ändå säga att jag aldrig har ångrat mig - det har varit värt det på alla sätt. För första gången i mitt liv känner jag mig lika fin när jag ler som när jag är allvarlig och det är stort för mig.

Jag satt länge och velade med ett par snygga klänningar från Mango - ska jag klicka hem eller inte? Klänningar, har jag upptäckt, är den absolut bästa arbetsklädseln - enkelt och bekvämt att bära och alltid snyggt och elegant även med enkla tillbehör. Den blå klänningen provade jag i butik, fast röd, för några månader sedan och av någon anledning valde jag att inte köpa den då - jag minns inte varför. Men jag gillar ändå verkligen modellen och funderar på att ge den blå en chans eftersom den röda nu är slutsåld. Den beige klänningen har jag inte sett live men den ser fin ut på bild. Jag har tragglat mig igenom recensioner av båda klänningarna på spanska och franska - bra träning för mig! - och förstått att båda är mycket uppskattade och sitter bra men den beige är liten i storleken så där bör man beställa en storlek större än vanligt. Jag har aldrig beställt hem kläder från Mango men är sugen på att testa en gång och som sagt, klänningar kan man ju aldrig få för många av!

I kväll är det träning och efter det har jag och U bestämt att gå igenom och försöka välja ut våra bröllopsbilder. Vi har tittat igenom dem en gång men liksom inte riktigt orkat ta tag i det efter det men nu måste vi komma igång.

2010-11-23

Vinterkänsla
Idag utlovas en snöstorm som enligt uppgift ska hålla i sig till i morgon. Hu! Nu börjar vintern på allvar känns det som och jag har bytt till en vinterbild i min profil.

Träningen igår gick bra, korta, snabba intervaller precis som förra veckan. Passet var fullsatt och jag hamnade längst ut på kanten i främre raden. Det är inte lika lätt att sitta där som att sitta i mitten som jag brukar, men jag kämpade på i alla fall. I morgon ska jag nog försöka lägga på ännu lite mer motstånd i dragningarna, jag tror att jag klarar det. Resten av kvällen blev inte mycket gjort. Vi däckade i soffan och tog en lugn kväll i stället. Vi tog ut katterna en sväng, men de som är värsta utekatterna hos RL vill inte alls gå utanför dörren här. De sätter sig på tvären totalt och vill gå in igen. Nu är det så ruggigt ute så jag kan i och för sig förstå dem!

Jag har fått ett kort mail från styrelsen i vår förening efter min fråga om när källarförråden egentligen kommer att saneras efter översvämningen. Tydligen ska JM komma in med ett förslag som ska presenteras för styrelsen inom några dagar eller veckor. Dagar eller veckor! Och sedan? Hur många veckor tar det då innan jobbet faktiskt blir gjort? Vi förvarar fortfarande halva förrådet uppe i lägenheten för att inte stanken ska sätta sig i allting och med den här takten lär vi nog få fortsätta med den förvaringen tills vi åker på semester. Kul jul, liksom!

Jag känner för att börja julpynta nu. Inte mycket, men att få upp adventsstjärnan och kanske också kunna reparera min gamla Elfluga så att den går att ha framme också. Min lilla julgran hämtade jag hem från mamma och pappa i söndags och jag får se när jag sätter upp den. Katterna gillar granen och ska vara med och hjälpa till varje år när jag klär den och när jag tar ner den. Det är samma sak med Maja, hennes favoritplats över julen är under granen. De kanske drömmer att de är vilda och är ute i skogen på äventyr. Vår lägenhet är fortfarande så "oklar" så någon jättemysig julstämning kommer det nog inte att bli, men vi får göra det som går i alla fall.

Jag har haft lite kontakt med EE efter lördagens konstiga utflykt till Vingåker. Hon tyckte precis som jag att dagen var väldigt jobbig. Men jag och U och ett par andra vänner till dem är bjudna hem till EE och MB på middag på lördag och det är ett bra tecken, då är det i alla fall inga hard feelings mellan oss utan vi är vänner som förut. Det är skönt att veta. Jag har sagt vad jag känner till EE: att jag är rejält besviken och trött på SS och hennes sätt att behandla mig som luft varje gång jag hör av mig och att jag inte längre känner att det är meningsfullt att fortsätta hålla kontakten med henne. Idag kom ett svar från EE. Hon skrev att det blir roligt att träffas i helgen och att hon känner sig så manipulerad av SS så hon är riktigt förbannad. Det är tråkigt att höra att det har gått så långt även om jag väl kan förstå hennes reaktion - jag känner ju själv likadant. Jag antar att SS nu kommer att få lära sig den hårda vägen att hon inte får behålla sina vänner om hon fortsätter behandla dem som skit. Då blir hon till slut ensam kvar men det är hennes val, hennes konsekvens.

Nu ska jag ta nya tag inför dagen!

2010-11-22

Glädje och musik
Igår när jag och U åkte iväg med bilen och vårt gräl pågick som värst, då slog jag på radion och hörde den där låten som jag inte vet vad den heter men som för mig är helt och fullt förknippad med mina allra bästa cykelträningspass. Jag riktigt kände hur jag var där i träningssalen med alla mina träningskompisar, med laget, vi flyger fram i samma takt. Jag höjde volymen och kunde inte låta bli att le trots grälet.

Idag på jobbet slog jag på radion igen och hörde min och U's låt, Kelly Rowlands och David Guettas härliga sommarglada When love takes over, den som vi funderade på att ha som första låt på bröllopsfesten i augusti. Åter kom leendet. Det är så fantastiskt med musik - rätt sång kan ge associationer som bara gör mig glad, hur hemskt livet ändå kanske är just då. Det är glädjens makt för mig.

2010-11-22

Den mörkaste helgen
Den gångna helgen har varit den tyngsta i mannaminne. För mycket på en gång. Tre riktigt jobbiga saker som tynger över mig som bly. För en gångs skull är det nästan skönt att det är måndag.

Det började redan på fredagkvällen. Jag åkte raka vägen hem från kiropraktorn, medan U passade på att gå ut och träffa US en sväng. Jag var hemma med katterna, åt middag, väntade på att EE och SS skulle återkomma till mig så att vi skulle kunna komma överens om hur vi skulle lägga upp lördagen. Inget svar. Inte ett ljud från någon av dem. Att SS beter sig som ett svin och behandlar mig som luft, det är inget nytt, men att EE gör samma sak, det hade jag inte väntat mig av henne. Vid niotiden på kvällen ringde U för att höra om jag hade fått något besked, och när jag svarade nej tröttnade även han och bestämde sig för att ringa EE för att höra vad som hände och varför de aldrig återkom till oss. Sagt och gjort. Han fick tag i EE, som tydligen hade sagt att hon inte heller hade haft lätt att få kontakt med SS. SS hade via sms sagt åt EE att kolla upp hur tågen gick och sedan gått på bio så vid klockan nio på fredag kväll visste inte heller EE hur eller när de skulle ta sig till Vingåker på lördag morgon. Jag läste mellan raderna att även hon var besviken, och med rätta förstås.

På lördag morgon tog jag och U bilen ner till Södertälje för att hämta upp TF. Vi fick en trevlig biltur tillsammans, med ett par små avstickare och stopp för en halvkass lunch i Katrineholm, som kanske är världens tråkigaste stad. Tänk att TF bodde där i nästan tio år! Att han stod ut! Även U har varit mycket i Katrineholm eftersom hans förra sambo kom därifrån. Själv hade jag nog fått ett bryt om jag bodde där.

Väl framme i Vingåker gick jag som på nålar. Jag var fortfarande jättebesviken på tjejerna - främst på SS som behandlade mig som luft, men även ledsen över att EE inte gjorde något försök att kontakta mig, utan i stället hörde av sig till U när hon väl hörde av sig. Det visade sig att de hade tagit tåget ner så de kom fram före oss. Jag gick runt i outletbutiken, provade lite kläder och visst, en del passade och visst, jag hade kunnat köpa det, men jag ville inte riktigt. Jag var hård mot mig själv och frågade mig om jag verkligen behövde plaggen, och då blev svaret förstås nej. Så jag köpte ingenting, inte ens till SL. För U gick det bättre, han hittade två snygga jackor, och TF som är minst shoppingintresserad av oss allihop, han kom hem med tre par jeans, två skjortor och ett skärp.

Min förväntan var att jag skulle stöta ihop med SS och EE i butiken, men det gjorde jag inte. Strax före klockan två, en timme efter att vi kommit dit, såg jag ett missat samtal från U och ringde honom. Det visade sig att han hade stött ihop med EE en kvart tidigare och hon hade då sagt att hon och SS skulle ta tåget klockan två så de var på väg till kassorna. De åkte alltså hem igen utan att jag hade fått någon som helst kontakt med dem. Vad ska jag tro? Det känns som att SS inte ens ville ha mig med. Hon gjorde inte minsta försök att höra av sig och jag visste inte ens förrän det var för sent när de skulle komma och åka därifrån. Jag har ingen aning om hur hon tänker, ingen aning om hur hon fungerar. Hon gör mig besviken gång efter gång och jag inser att vår vänskap kommer att ha väldigt svårt att återhämta sig nu. Med tanke på hur många gånger hon har struntat i att höra av sig så har jag inte ens någon lust att försöka kontakta henne igen, för det är ju ingen idé. I normala fall, innan tiden när jag blev arg, så hade jag ringt henne igen om jag inte fick svar. Jag hade sprungit efter henne som jag brukar. Nu gjorde jag inte det och jag anar att SS blev sur över det och säkerligen tycker att det är jag som är nonchalant som inte har hört av mig till henne, trots att hon gång på gång struntar i att svara mig.

Så vi åkte hem från vår gemensamma shoppingtur utan att ens ha sett varandra och på kvällen såg jag och U en film hemma. Den var OK, halvbra, och innehöll ganska många scener med halvnakna tjejer, med strippor och även en lapdance. Jag slängde ur mig frågan mest på skoj om U någonsin hade fått en lapdance, för jag visste ju att han var inte en sådan person, det är klart att han inte har det. Och först sa U nej, men sedan kröp det fram att jo, det hade han faktiskt, en gång på en tjänstresa i Japan. De var ute ett gäng singelkillar och gick på strippklubb och U fick en lapdance.

Jag kan uppriktigt säga att jag blev alldeles ställd över det han sa, och mest förvånad är jag nog över att han inte har berättat det här förrän nu. Vi har pratat om ämnet förut, och U har berättat om en gång i tonåren när han var på en strippklubb i USA. Eftersom han har varit öppen med det så trodde jag att det var den enda gången, men så kom det här fram. Som jag är så kunde jag inte låta bli att fråga, för jag försöker förstå vad hans drivkraft är, hur han resonerar och vad som får honom att göra det. Hur det går till och hur det är. U tyckte att mina frågor var jättejobbiga, det märktes, och hans undvikande svar i vissa fall får mig att tro att de gånger jag känner till nu inte heller är de enda, att det nog finns ännu mer som jag inte vet om. Det som gjorde riktigt ont var när U sa att han inte tycker jag har rätt att fråga, att veta om det som hände i hans liv innan vi möttes. Som att vi ska lära känna varandra, men bara till en viss gräns, bara inom ramen för de liv vi har haft under tiden vi har känt varandra. Allt före det är tabu, det får vi inte prata om, det har jag inte med att göra. Hemligheter och murar, ogenomträngliga och kolsvarta, det ska vi ha mellan oss. Är det så livet ska vara?

På söndagen åkte vi till mina föräldrar för att hjälpa till med Maja. Hon var så tovig nu så jag nästan grät när jag såg henne. Mamma och pappa klarar inte av det och jag kämpade med henne med gråten i halsen, eftersom jag visste att jag gjorde henne illa, och det är oförlåtligt. Jag får inte skada henne men jag gör det när jag försöker hjälpa och jag är rädd att hon inte litar på mig i fortsättningen, att hon bara förknippar mig med obehag nu, och det är det värsta av allt. Hela situationen var så hemsk så jag bröt ihop fullständigt och blev rejält osams med både mamma, pappa och U. Utöver detta hade jag och U vårt eget gräl och situationen med SS och jag bara orkade inte mer. Det blev för mycket på en gång och jag känner mig fullständigt dränerad nu, bara rasar ihop av allt.

Efter det hemska besöket hos mina föräldrar åkte jag och U till både Stalands och Ikea, men vi gjorde det utan lust, utan glädje, vi gick där och släpade benen efter oss och det blev ingenting gjort alls. Kvällen var likadan, hårda ord och sorg, ensamhet och tystnad. Dagar som de här är de värsta av alla.

2010-11-19

Personbästa!
Igår när jag körde mitt vanliga torsdags-bodypump-pass så tänkte jag "nej nu!" - och så lassade jag på lite extra på benböjen. Totalt 25 kilo på stången blev det och det är klart att jag fixade det - fast det var tungt, förstås. Mitt största problem var om jag skulle klara att lyfta stången över huvudet för att lägga den ifrån mig efter träningen, men med en liten extra knyck så gick det också. Härligt, det är nytt personligt rekord för mig när det gäller benlyft och det visar bara att alla hundratals cykeltimmar ger resultat!

RL kom och lämnade fröna hos mig igår kväll och det var roligt att se dem. I vanlig ordning är de alltid lite misstänksamma första timmarna och går omkring och nosar och kollar in allt, men de vänjer sig snabbt. Tuva höll igång med jamkonsert halva natten dessutom så idag är jag så trött så jag knappt orkar läsa på skärmen. Tur att det är fredag!

Jag mailade SS och EE igår för att göra upp om resan till Vingåker i morgon. Vi kommer att ta egen bil eftersom vi ska hämta upp TF i Södertälje. Jag tänkte först höra av mig till tjejerna först idag, men jag insåg snabbt att med tanke på hur seg SS är med att svara mig så skulle jag inte ha en chans att hinna få svar om jag skrev först idag. Nu är det fredag förmiddag och jag har fortfarande inte hört ett ljud från någon av dem. Jag är inte ett dugg förvånande över att SS ignorerar mig, men det gör mig besviken att EE gör likadant, och det stör mig likafullt också att jag tar det åt mig, att jag bryr mig, för det är de inte värda. Vänner som bara ignorerar mig är absolut inte värda min tid, men det är som U sa till mig förut, som ett långsamt farväl där jag inser att de personer som jag har lagt stor vikt vid som vänner inte har brytt sig om mig på samma sätt. Jag har haft högre tankar om mina vänner än så och det är aldrig roligt att bli besviken. Jag får avvakta och se hur det går i morgon.

Mina förväntningar på shoppingen i morgon är inte höga - jag brukar av tradition inte hitta något på outlets. Nu är dessutom mitt fokus så mycket på inredning så det här med att shoppa kläder har jag liksom tappat taget lite om. Men känner jag mig själv rätt så är det tillfälligt och, som sagt, alltid trevligt med en utflykt och ett miljöombyte - det är aldrig fel.

2010-11-18

Duktig
För en liten stund sedan överöstes kontoret av den mest lockande chokladtårta, överbliven från möte med storcheferna från Zürich. Alla kollegor rusade dit för att förse sig, men jag, chokladälskaren, visade prov på min bästa karaktär och lät bli. Det är vad jag kallar ett karaktärsprov och jag klarade det med bravur! Snart ska jag i stället hugga in på min rågbrödssmörgås innan träningen. Ja, jag kan!

2010-11-18

En ny torsdag
Att jobba hemifrån är för det mesta otroligt vilsamt och skönt, men det kan också bli lite väl tyst och stilla när jag sitter helt själv en hel dag. U jobbar ofta ganska sent så det blir mycket egen tid för mig de dagar jag är hemma, även om pauserna som sagt verkligen behövs. Jag tog mig ut på två promenader, en på lunchen och en på kvällen, och hade en för övrigt lugn kväll. Jag kom igång med att välja ut lite fotografier som vi ska printa och sätta upp i hallen, men det här projektet kommer inte att bli klart förrän efter Ecuador för vi kommer garanterat ha massor av fina bilder från den resan också.

Idag är jag i alla fall på jobbet igen och i kväll blir det styrkepass på Regeringsgatan. Det är inte mitt absoluta favoritpass, cykel är alltid roligare, men det är en mycket viktig träning för mig och det är positivt att jag också får resultat av den, blir starkare och mer muskulös. Igår såg jag Americas Next Top Model på TV och till min förskräckelse var det en tjej - jättesmal och perfekt modellbyggd kropp - som hade så svaga benmuskler så hon inte ens kunde resa sig från att ha suttit på huk. Helt otroligt och jag förstår inte hur man kan vara så svag och otränad! Senare på kvällen tittade jag på Biggest Loser och det programmet är inte mindre chockerande. De tävlande är förvisso i enormt behov av att gå ner i vikt - men så fort det går! De går verkligen från totalt otränade till att klara stenhårda träningspass flera timmar per dag på bara några veckor, och de går ner i vikt så snabbt så det är skrämmande. Jag vet inte - är det rätt sätt? För mig är det i alla fall helt ofattbart att en person kan gå ner i vikt i princip ett kilo per dag, som vissa faktiskt gör - det är stort! Inte för mig, men bra för dem som behöver det, antar jag.

Min migrän har inte varit bra den här veckan, så det är tur att jag ska åka ut till min duktige kiropraktor i morgon. Sedan är det helg igen - veckorna går fort! Om en vecka är det advent!

2010-11-17

Hemmadag
Igår promenerade jag nästan hela vägen hem från jobbet. Jag uträttade en massa ärenden och passade på att kika i några butiker längs vägen också. Jag kan säga att min dåliga shopping-karma verkar hålla i sig - jag ser verkligen ingenting som är det minsta intressant att shoppa nu. Ovanligt för mig som annars har lätt att hitta kläder så fort jag sticker in huvudet i en affär, men nej, nu är det dött på marknaden för min del. Jag antar att det egentligen är bra - som jag har sagt en massa gånger tidigare så har jag verkligen kläder så det räcker och blir över, faktum är att jag inte ens hinner använda allt! Det säger det mesta! På lördag åker vi som sagt till outleten i Vingåker och jag har inga större förväntningar eftersom jag inte direkt har hittat någonting där förut. Det blir som det blir, ett miljöombyte kan i alla fall vara bra.

Min förkylning verkar jag aldrig riktigt bli av med. Igår laddade jag upp med Echinagard och halstabletter med c-vitaminer tillsatta. Nu jäklar! Men idag har jag fortfarande lika ont i halsen och någon träning blir det garanterat inte. Idag har jag dessutom dundrande migrän så det fick helt enkelt bli en hemarbetsdag för mig. Att sitta i ett stökigt kontorslandskap en dag som den här är mer än jag klarar av. Jag är ju fortfarande fullt nåbar både på mail och telefon och inte minst skitjobbiga försäljare ringer och terroriserar mig titt som tätt. Jag blir så trött på dem - jag menar, vilken del av "nej tack, jag är inte intresserad" är så svår att förstå så de till och med måste ringa upp en gång till dagen efter för att tjata vidare?? Suck. Telefonförsäljare måste vara världens mest otacksamma jobb om alla de ringer till är så otrevliga mot dem som jag, men att bli uppringd av säljare är bland det värsta jag vet i jobbsammanhang.

Jag visade de i mitt tycke så jättefina gjutjärnsljusstakarna för U igår och hans svar blev ungefär "har inte vi redan jättemånga ljusstakar?". Jag kontrade med att fråga om vi inte redan har jättemånga pärmar i arbetsrummet och U hummade något till svar. Jag vet att han har rätt, vi har redan mängder av ljusstakar, och för min del kan jag gärna tänka mig att byta ut en del av dem också. Men jag vill i vanlig ordning gärna ha U med på tåget också och det är inte alltid det lättaste, eftersom han i motsats till mig är mer praktisk än estetisk. Vi har våra olikheter, kan man säga.

2010-11-16

Utlottning hos House of Adela!
Mera bling behövs så här på hösten och det vet Adela som lottar ut denna läckra ring från Lilly of Sweden. Den skulle garanterat användas mycket av mig så jag hoppas på turen!

2010-11-16

We're beautiful!
Gårdagen var småseg, men på kvällen var det träningsdags igen. Igår gick vi från långa sega pass till korta intervaller - nu är det dags att träna styrka, explosivitet och snabbhet. Passet gick hyfsat bra men tyvärr kände jag av min hals så jag vågade inte ta i för fullt, förutom precis sista minuten när jag i stället höll på att svimma av utmattning. Så kan det vara när man kör för hårt!
Efter middagen tog jag och U äntligen mod till oss och tittade på våra bröllopsbilder som vi till slut har fått från fotografen. Jag har dragit mig för det - bara tjuvkikat lite grann tidigare och tyckt att bilderna varit mindre bra, att jag ser ful och grovhuggen ut, har dubbelhaka och stor näsa och tjocka armar och jag vet inte allt. Men igår tittade vi faktiskt på alla bilder tillsammans. U var förstås fin på alla bilder - han blir alltid bra på kort. Och otroligt nog tyckte jag att till och med jag faktiskt var fin på vissa kort - smal, snygg, rent av nästan vacker stundtals. Det är långt ifrån självklart för mig som annars avskyr att se mig själv på bild, och en stor lättnad att till och med jag kan vara fin även i mina egna ögon. Ett stort steg framåt!

Snart är det första advent och alla butiker julskyltar redan för fullt. Är det bara jag eller känns det inte som att det här börjar tidigare och tidigare för varje år? Hur som helst, vårt hem behöver helt klart en uppryckning för att komma i julstämning och jag vet ännu inte riktigt hur vi ska komma dit. Det största problemet är att vi fortfarande inte har några gardiner. Det borde vi verkligen fixa till så snart som möjligt - bara enkla vita i våra tre mindre rum, det skulle bli ett lyft! I vardagsrummet och hallen ska vi däremot inte ha gardiner - där vill vi släppa in så mycket ljus som möjligt i stället.

Dessutom vill jag fylla på med ljus - den klassiska ursnygga Eldflugan i vitt har jag suktat över länge, och faktiskt tror jag att jag också ska slå till på de tre olika modellerna av Nero-ljusstaken i gjutjärn. Det kan bli ursnyggt att ha på köksbordet tror jag! Här ska inredas!

2010-11-15

Goda nyheter
RL har skrivit och berättat lite om hur katterna har det hos honom. Saga håller sig tydligen mer inomhus nu när det är mer kallt och regnigt ute, men Tuva har blivit en riktig utekatt som går och spanar på granntomterna och som kommer när han ropar på henne. Så roligt att höra och verkligen glädjande för oss båda två! På torsdag kommer katterna hem till mig igen - jag längtar!

2010-11-15

Regn i min stad
Nu är november så där som november är: regnigt, grått, mörkt, ruggigt. Dagar när man helst bara vill stanna inne, dra täcket över sig, tända ljus och sitta i soffan med en stor kopp te. Men i stället går man till jobbet, som vanligt, och går och tränar - det som lyser upp mörkret för mig!

Fredagens kundevent gick lika bra som varje år. Alla verkade nöjda, turneringen gick bra, allt funkade, precis som det alltid gör när det är jag som är ansvarig för det. Jag säger det för att jag faktiskt får tycka att det jag gör är bra, men det här är något jag är duktig på, bäst av alla på mitt företag, det vet jag. Lyckat och massor av beröm både av kunder och kollegor, det suger jag åt mig av!

Helgen har varit ovanligt bra på så sätt att jag faktiskt inte har haft någon huvudvärk alls på hela tiden. Det är inte vanligt att jag mår så bra på helgerna så det är jag glad och tacksam över. Jag har i och för sig inte sovit jättemycket och det kan säkert ha något med saken att göra. I lördags fyllde min lillasyster C 34 år. Vi firade henne som vi brukar, med lunch och tårta hemma hos henne, bara familjen. Av mig fick hon en cylindervas som hon har önskat sig. Kvällen tillbringade jag hemma med U. Lite storhandling först eftersom vi inte hunnit med det tidigare i veckan, och sedan en kväll med god middag och mys i soffan.

Söndagen blev ungefär likadan. Vi kom äntligen igång med att jobba med bilen och det är en stor lättnad att få det gjort. Det har tagit mycket energi att bara gå omkring och våndas över att det måste göras, bättre då att bara få det gjort! Förutom bilvård tog vi en ruggig promenad ett och ett halvt varv runt ön, och jag passade på att städa och stryka och laga lite kläder. Lite olika måsten som är bra att få gjorda.

Lägenheten som ligger två våningar över vår är till salu nu och vi kunde inte låta bli att titta på bilderna för att jämföra. Vi var eniga om att vår lägenhet helt klart är finare - mer exklusiva materialval, mer stilrent på flera sätt. Komiskt nog har den andra lägenheten samma fondtapet från Josef Frank som vi har funderat på vid matplatsen. Det var ju perfekt att få se den i verkligheten, och vi var överens om att den faktiskt inte skulle bli riktigt bra hos oss. Fin och pigg och energisk, men vi är nog ändå ute efter ett lite lugnare intryck hemma i alla fall. En idé vi däremot gillade i den andra lägenheten var att tapetsera i hallen precis vid entrén. Vi har funderat mycket på vad vi ska sätta upp på den vita väggen där eftersom det ser lite för kalt ut just nu, och nu fick vi idén att smälla upp en lite häftigare fondtapet där. Den syns då hela vägen genom hallen från vardagsrummet och blir en läcker effekt i slutet av den långa korridoren. Inte alls någon dum idé och lite mer roligt att fundera över!

Nu på lördag är det dags för turen till Vingåker med SS och EE. Som tur är har TF tackat ja till att följa med, och då blir det ju lättare för mig att hävda att vi verkligen måste åka i egen bil i stället för tillsammans med EE och SS. EE har jag som sagt ingenting alls emot, men SS har jag fortfarande inte alls lust att träffa ärligt talat. Vår vänskap har fått en riktigt allvarlig smäll efter alla hennes respektlösa bemötanden, och numera lyfter jag inte ett finger för att upprätthålla kontakten med henne. Är hon intresserad så får hon visa det, annars får det vara. Det blir en intressant helg kan man säga som jag redan nu tänker på.

På tal om shopping så har gamla klassikern Kappahl börjat ta in fler och fler plagg som är inspirerade av andra. På deras hemsida ser jag klänningar som kunde ha varit från Odd Molly och kjolar som är som hämtade från Desigual. Roligt att de poppar upp sig lite extra och klart värt att titta närmare på!

I kväll är det träning igen - äntligen! Måndagens bästa!

2010-11-12

Puh
Äntligen fredag och som jag längtar tills den här dagen är över! Idag blir det ingen tidig kväll för mig. Vi har vårt största kundevent för året i kväll och eftersom jag är ansvarig för det blir det också jag som måste ha koll på allt och jobba, jobba kvällen lång... Nu brukar det alltid gå bra så jag är inte orolig, men jag kan villigt erkänna att jag hellre hade haft en ledig kväll och åkt raka vägen hem efter jobbet i stället. Jag hade en dundrande huvudvärk både igår och i förrgår och tyvärr känner jag av den även idag. Inte alls något bra tecken så idag får det bli starka värktabletter och hålla mig på benen vad som än händer.

Eftersom jag mådde pyton blev det inte mycket gjort igår kväll. U slutade för en gångs skull jobba tidigt så vi gjorde sällskap hem. På vägen stannade jag på Akademibokhandeln och köpte mina vita pärmar och det jobbigaste jag gjorde igår var således att sortera upp de nya pärmarna i bokhyllan i arbetsrummet. Det blev fint och vitt jämfört med resten av bokhyllorna och jag undrar om jag kan få U att följa mitt exempel där... Han är inte lika förtjust i vitt som jag så det kan bli svårt har jag en känsla av.

U planerar - om han orkar - att börja jobba med bilrosten i kväll. Jag hoppas han gör det så vi kommer igång. I morgon är han borta hela dagen och jag ska över till C och fira hennes födelsedag på dagen. Den här veckan ses vi helt enkelt inte så mycket men vi får försöka ta igen det på söndag om inte annat.

Det är märkligt men just nu är jag inne i en period när jag inte alls tycker det är särskilt roligt att shoppa. Jag suckar över mina överfulla garderober men tycker ändå inte att jag har något att ha på mig, och i butikerna är det mesta bara tråkigt och fult och passar inte min kropp. Det är egentligen både bra och dåligt. Jag behöver inte fler kläder, men det jag skulle vilja är innerst inne att bara slänga ut det mesta och liksom börja från början igen. Köpa nytt och köpa rätt, inte bara handla en massa saker som jag snabbt tröttnar på och som jag därmed inte har lust att använda. Jag har alldeles för hög marginal på felköp. Just nu är jag faktiskt mest sugen på att köpa en mysdress från HM. Jag som nästan aldrig använder sånt, men den ser så grymt skön ut och kostar i princip ingenting. Det är värt att fundera på faktiskt. Kanske säger det en del om min sinnesstämning nu - jag är trött, vill bara gå i ide och hålla mig hemma. November är verkligen tung.

2010-11-11

Back on track
Idag är jag tillbaka på kontoret igen. Inte helt frisk men piggare, fast någon träning blir det inte idag heller. En hel vecka utan att träna alls, det är inte bra men sånt händer och jag får ta i extra mycket nästa vecka när jag väl kan köra igång igen.

Gårdagen var så stillsam så det var rent tråkigt. Hände inte mycket på hela dagen och jag höll mig hemma tills efter arbetsdagens slut. Då tog jag en promenad till Fridhemsplan och köpte en vas till C, men några vita pärmar hittade jag minsann inte. Jag får fixa dem idag i stan i stället. Däremot hittade jag en ny kalender som jag ska köpa, den har jag inte sett i stan så det varierar verkligen. Jag blev i alla fall helt slut av min utflykt så det känns i kroppen att jag inte är helt bra ännu. Bara att fortsätta vila så gott det nu går.

Nu har vi äntligen fått våra bröllopsbilder från fotografen. Jag har inte tittat på dem ännu - det är som att jag drar mig för det. Jag är nog rädd att de ska vara dåliga och att jag ska bli besviken. Jag brukar ju inte bli fin på bild så varför skulle dessa vara ett undantag, liksom. En tråkig känsla! Kanske hinner vi titta lite på bilderna gemensamt i kväll, om vi inte ska ta itu med den eländiga bilrosten. Bara roliga saker!

Idag inviger jag min svarta ullklänning som jag köpte på Benetton i London i somras. Jag gillar den, den är varm och skön trots de korta ärmarna och jag gillar också att den är lite längre, ner till knäna. Med ett smalt svart skärp i midjan blir den perfekt! Däremot ska jag lämna tillbaka min senaste fina klänning som jag köpte på Mango för en dryg månad sedan. Jag har fortfarande inte använt den och alla prislappar sitter kvar. Jag provade den hemma häromdagen och då sprack den en bra bit i sömmen mellan kjol och liv. Jag prövade att dra lite försiktigt i klänningen en bit ifrån där den gått sönder och då gick den upp i sömmen även där... dåligt, dåligt och för det priset, nästan 700 kronor, ska man kunna förvänta sig mer! Jag hoppas bara att det inte blir något tjafs för att det har gått lång tid sedan jag köpte klänningen men i så fall får jag bråka och stå på mig.

Nej, nu är det jobb som gäller!

2010-11-10

Allt som glimmar är guld
... eller nja, kanske inte riktigt! Men jag är väldigt inne på guld nu när jag tänker inredningen i vårt kombinerade vardagsrum - matplats. Vi har redan lite guld i form av kristallkronan ovanför matbordet och de tre små guldtavlorna på ena väggen. Dessutom fick vi två fantastiska guldfåglar i bröllopspresent av AG och DW. Jag tänker mig en fondvägg vid matbordet med en guldigt skimrande tapet och varför inte en stor guldbricka på väggen ovanför soffan, i stället för en tavla! Rummet är fortfarande ganska kallt och mer värme behövs tycker jag - inte nödvändigtvis fler färger, jag har gärna allt i vitt som bekant, men bara den där guldiga tonen som skulle göra massor för rummet.

Det är många tankar på inredning nu - mitt otåliga jag har tagit överhanden och nu vill jag bara bli klar, få hemmet inrett och färdigt någon gång! Härom kvällen fick jag äntligen U's tillåtelse att packa upp en av de kartonger som står kvar i biblioteket - inte en sekund för tidigt, kan jag säga. Bara de övriga kvar nu och de är fyllda med U's gamla papper och brev så dem får jag inte ens röra. Jag funderar i alla fall på om vi inte ska slå till och beställa en matta nu. Rummet är smalt och ännu smalare blir det med tanke på bokhyllorna som går längs båda väggarna. Just därför funderar jag lite på en rund matta och hos Nylanders Kvalitetsmattor finns en ryamatta i grönt som skulle kunna bli bra i storleken. Det är svårt att hitta rätt storlek, de flesta mattor är antingen 90 cm breda eller 140 cm breda och det ena måttet är för litet och det andra är för stort. Mycket att tänka på helt klart men det är ändå roliga funderingar, de gör ju att vi får det finare hemma!

Idag ska jag försöka pallra mig iväg till Fridhemsplan för att köpa C's födelsedagspresent. Kanske slinker jag in på Akademibokhandeln också och handlar lite nya pärmar till arbetsrummet. Nu har vi en enda röra med en massa olika färger och det är så fult så jag blir galen. Enhetligt vill jag ha det så nu börjar jag projektet med att byta ut åtminstone mina egna pärmar som redan är rensade och klara. När U hinner rensa ur sina dussintals pärmar, det återstår att se...

2010-11-09

Nähä
Häromdagen läste jag i en annan blogg där författaren var oerhört stolt över sin nya jacka från Odd Molly. Den hade till och med äkta getpäls i luvan! För mig är det här med att bära äkta päls något av det mest bakåtsträvande och osmakliga som tänkas kan. Jag förstår mig helt enkelt inte på det och kan lugnt säga att om det är något jag aldrig, aldrig, aldrig kommer att sätta på mig så är det päls.

Eftersom jag har mina åsikter i den här frågan så var jag förstås tvungen att skriva en kommentar i bloggen i fråga, men jag kan inte nöja mig med det utan jag skrev även ett mail till Odd Molly för att fråga hur de resonerar - när allt fler klädmärken nu bojkottar päls så väljer de att göra motsatsen. Obegripligt för ett klädmärke som säger sig vilja vara det hetaste på marknaden nu. Idag kom ett kort svar där Odd Molly bortförklarade sig med att de endast använder päls från djur i matindustrin, alltså get, får och alpacka. Hmm... jag undrar när jag sist såg kött av alpacka eller get i mataffären..? Kan det vara... rent av aldrig?

Odd Molly är just nu alla bloggares favoritmärke - det är nästan komiskt hur fler och fler går omkring i samma uniform och tråkigt är förstås bara förnamnet. Själv har jag inte fallit för stilen och nu när jag ser vad de står för så kommer jag självklart aldrig att köpa deras plagg heller. Jag är stolt över att vara en person som vågar säga ifrån och stå upp för dem som inte kan föra sin egen talan - djuren. Och det tänker jag fortsätta med.

2010-11-09

En inte så trevlig överraskning
Måndagen gick inte riktigt min väg, kan man säga. På eftermiddagen gick jag hem från jobbet, kände mig dunderförkyld och hänging. Ingen träning och det är jag verkligen besviken över. Idag känner jag mig inte det minsta bättre, snarare tvärtom, så frågan är om det blir vila även i morgon. Det känns inte roligt alls eftersom varje missat träningspass känns nästan som ett nederlag för mig.

Jag jobbade i alla fall hemifrån igår eftermiddag - samma sak idag - och igår när jag nästan hade jobbat klart ringde det på dörren. Det var en dam från föreningens styrelse som meddelade att det har varit översvämning i källarförrådet, ett rum med fettavskiljare (vad det nu är) har svämmat över och det har runnit ut avloppsvatten i källaren. Jippi! Bara att gå ner med trasor och hinkar och börja torka eftersom det äckliga vattnet hade hunnit rinna in i nästan alla förråd. Att få bort vattnet är en sak, men problemet är att det verkligen stinker och lukten sätter sig i allt. Vi räddade våra jackor och resväskor upp till lägenheten men jag funderar på om jag borde gå ner och hämta våra kartonger med skor också idag. Jag vet inte hur lukten sätter sig i läder och sånt men det är ju inte roligt om vi får en massa skor förstörda. Nu vet jag inte hur det blir med försäkring och sanering för sånt här men med tanke på att nästan alla förråd har drabbats så antar jag att det kommer att gå via föreningens försäkring på något sätt. Inte något roligt sätt att tillbringa måndagkvällen hur som helst, jag som kunde ha varit och tränat i stället!

Idag har det utlovats snöstorm och det är redan på gång ser jag, snöblandat regn och rejält blåsigt ser det ut att vara just nu på förmiddagen. U har åkt till Rättvik på jobb så det blir verkligen en egen dag och kväll för mig. Jag har planerat att ta en promenad till Fridhemsplan efter att jag har slutat jobba för dagen. C vill ha en cylindervas i födelsedagspresent på lördag och jag har sett att Åhléns har en tänkbar variant. Men jag får se hur vädret utvecklas - blir det alltför stormigt så får jag nog hålla mig hemma i stället.

2010-11-08

Novemberhelg
Novemberlugnet har börjat lägga sig över mig nu. Vi har kommit till den där tiden på året när det är becksvart ute när jag vaknar, någorlunda ljust när jag går hemifrån och sedan mörkt igen när jag går hem på kvällen. Hu. Den mörkaste, tyngsta tiden på året, jag längtar tills det vänder! Som tur är kommer vi vara bortresta nästan hela januari - det är skönt, då får vi vår sommarboost redan då.

Vi väntar fortfarande på bilderna från vår bröllopsfotogafering. Med tanke på att bröllopet var den 21 november så kan jag lugnt säga att det har dröjt, mer än jag tycker känns rimligt faktiskt, även om fotografen har haft mycket att göra. I helgen dök en faktura från henne upp, andra halvan av delbetalningen för jobbet. Både jag och U blev förvånade över att hon skickar en faktura när vi inte ens har fått en bildleverans så jag skrev och frågade när bilderna kommer. Det visar sig att fotografen inte ens har koll på att vi inte fått några bilder ännu... suck. Det här kommer ta tid. Vi får se om vi hinner få ut tackkorten ens till jul men jag tror knappast det i den här takten.

Min helg har varit lugn, som vanligt. Efter avslutat jobb i fredags åt jag en sen lunch med U, som kom hem efter halva dagen, och åkte sedan till mina föräldrar och Maja. Jag lyckades få bort några av Majas tovor i pälsen men det är nästan hopplöst, de sitter som berg och måste klippas bort. Jag förstår ju att hon inte gillar det heller så det är inget lätt projekt att komma tillrätta med. Men hon var snäll och gosig i alla fall, lillmissen!

Något annat jag insåg - ännu ett problem - är hur dåligt mina föräldrar äter. Det är rena katastrofen. De äter verkligen inte någon varierad kost, allt är billigt, inte mycket vitaminter, tråkigt tillagat och tråkigt upplagt. Inte konstigt att de tycker det är tråkigt med mat, jag skulle känna likadant om jag var dem. Jag följde med pappa och handlade och det slutade med att jag själv köpte diverse matvaror till dem, saker som inte kostar mycket och som är enkla att laga till. På söndag är det fars dag och jag och C har bestämt att helt enkelt köpa god mat till pappa (och mamma förstås) i present, goda saker som de tycker om och som inte kräver en massa jobb eller tar lång tid att laga till. Mamma har aldrig någon större aptit nu och både hon och pappa är smala som stickor. Desto viktigare då att det de trots allt äter åtminstone är gott och nyttigt! Här finns att jobba på märker jag.

På lördagen var jag barnvakt åt SL eftersom både Ö och C jobbade. De brukar alltid förlita sig på att mamma ska kunna ställa upp som barnvakt men nu när hon har så ont i ryggen går det förstås inte. Det blev i alla fall en lugn eftermiddag. SL sov middag länge medan jag slappade i soffan och efter det åt vi mellanmål och tog en promenad till lekparken. SL var väl påklädd men jag höll på att frysa sönder i kylan så vi gick snart hem igen och körde lite inomhuslek innan Ö kom hem. Väl hemma väntade U som var tillbaka från sin Ålandskryssning. Han var hyfsat pigg och vi lagade pizza och såg Bounces avskedsföreställning på TV. Föreställningen i Globen i våras var fantastisk, men jag var däremot inte fullt så imponerad av det som visades i TV. Verkligheten är bättre!

Igår var det också kallt, kallt ute. Vi höll oss hemma på dagen och framåt eftermiddagen åkte vi till Vaxholm för att hälsa på hos RP och MP. Vi hann med en kort sväng i Vaxholms inredningsbutiker först, men jag tyckte att de hade blivit tråkiga - samma saker som man hittar överallt, samma märken, en massa kläder och mindre inredning. Trist, alla följer samma trender och samma spår. Fika och middag på Kullön var trevliga i alla fall, en bra söndagkväll för oss.

2010-11-07

Tävling hos Fyra Årstider!
Talangfulla bloggerskan, fotografen och stylisten Lotta lottar just nu ut två kanonfina kuddfodral i samarbete med Nyblom Kollén. Jag vill förstås helst vinna kuddarna i helt vitt - typiskt mig även om de grå är fina de med.

2010-11-05

Födelsedag!
Idag fyller min man U 47 år! Det är som vanligt ingen som tror att han är så pass gammal. Han ser ut att vara i alla fall tio år yngre och många tror nog att han och jag är ganska jämngamla. Men så är det i alla fall och jag önskar honom en toppendag.

Tyvärr kommer jag och U knappt att ses alls idag. U var tvungen att åka hemifrån supertidigt för ett frukostmöte och själv jobbar jag hemifrån - med migrän, typiskt. Jag jobbar bara halva dagen och åker sedan till mina föräldrar och Maja. U åker iväg på sin Ålandskryssning framåt eftermiddagen och kommer hem först i morgon framåt kvällen. Så är det med det. Det positiva är att jag i alla fall får mer tid att tänka ut en present. Jag har fortfarande inte hittat något bra att ge U och med tanke på hur rolig min ekonomi är nu efter alla utlägg för bröllop och Ecuador så ska det ju helst inte kosta någonting heller... Ja ja, det löser sig!

Nu ser jag fram emot helgen. Hoppas på lugn och ro trots att jag vet att vi är ganska så uppbokade.

2010-11-04

Tid att andas
Vi körde samma pass igår på träningen som i måndags. Allt i ett svep, backar och flack körning, fyra minuter vardera, ingen vila, bara köra, köra, köra. Sjukt jobbigt och jag kämpade på men hade inte riktigt samma kraft i benen som i måndags. Nytt försök igen på måndag, styrketräning i kväll och däremellan vila och promenader.

Den här dagen kommer att bli lite lugnare än igår. Jag har inga möten och längtar tills dagen är slut för då kan äntligen lugnet infinna sig lite. I morgon är det halv dag och jag kommer att jobba hemifrån och sedan är det helg! Det känns otroligt skönt att vår resa till slut är bokad och klar och igår kväll kände jag för första gången på länge att vi faktiskt inte hade några direkta måsten utan att vi kunde unna oss att ta det riktigt lugnt, bara sitta i soffan och koppla av och inget mer än så. Nu är jag fattigare än fattigast, de senaste månaderna har ekonomiskt sett verkligen inte varit roliga med alla utlägg för bröllopet och resan som kommer på en gång. Men snart vänder det äntligen! Det är bara att accepetera att vissa månader kan jag inte spara och lägga undan så mycket som jag skulle vilja, men det går upp och ner med den biten.

Idag står ett återbesök hos optikern på lunchschemat. Vi får se hur det går. Den här veckan har jag åter testat att använda båda linserna och det har faktiskt fungerat ganska bra. Jag har klarat att sitta hela dagarna på jobbet framför datorn utan att behöva stoppa i mig en massa värktabletter och det är ett stort framsteg. Den vänstra linsen har jag fortfarande inte vant mig vid riktigt utan kan tycka att den skaver och känns lite obekväm, men på det hela taget har det ändå gått bra. Fast i morgon ska jag nog använda glasögon igen, åtminstone de timmar jag är på jobbet. Jag behöver pausa lite ibland.

Jag har tackat ja till frågan från SS och EE om att följa med till Vingåker, mest för U som behöver ny jacka och kanske kan hitta en till bra pris där. För min egen del är jag fortfarande ambivalent. Jag har noll lust att umgås med EE's hemske sambo MB en sekund mer än nödvändigt, och jag är fortfarande superirriterad på SS som i vanlig ordning är totalt respektlös och bara tänker på sig själv. Jag har helt enkelt tappat intresset för att umgås med henne i fortsättningen om hon inte är beredd att göra en rejäl förändring, och enda skälet till att jag åker med till Vingåker är för att upprätthålla relationen med EE. Henne tycker jag ändå bra om, även om jag kan erkänna att hon skulle ligga klart bättre till om hon inte var ihop med MB. Nej det är inte lätt med relationer, det är så sant!

I morgon åker U iväg på Ålandskryssning. Han åker med Batalj-gänget, sitt gamla ölgäng med TF i spetsen. Jag har tackat nej, känner inte att det här är min grej och att jag inte har så stort utbyte av en sådan resa. Så jag stannar hemma. Jag har blandade känslor inför att U åker iväg. Å ena sidan känns det knappt som att jag bryr mig. Å andra sidan bryr jag mig jättemycket och vet att jag säkert kommer att vara lite avig mot U på lördag när han kommer hem.

I morse pratade vi om det där igen och U sa att ingenting kommer att hända som inte skulle ha hänt om jag hade stått bredvid. Jag frågade U hur det var i somras när han var på sin grabbresa till Visby och tog ett nattbad med några tjejer som han träffade på vägen hem från krogen. Hade han gjort det om jag stod bredvid? U dröjde alldeles för länge med att svara och hans tystnad var tydlig - han hade inte gjort det om jag hade varit där. Jag tänker på det här med förtroende. Vår grundregel är att inte göra det man inte gör om den andra är med. Men jag vet också att U inte alltid lever efter den regeln och det är nog en misstanke som alltid kommer att gnaga i mig på något sätt. Vi har en alltför dålig historia bakom oss för att det ska vara problemfritt när han är ute på egna äventyr.

2010-11-04

Tävling hos Signe!
Finaste Kivi-lyktorna i färgen hallon lottas just nu ut hos Sofia (som bor i ett superfint hus helt i min smak) med inredningsbloggen Signe. Lyktorna skulle passa jättefint i vårt sovrum där vi har lite rosa toner så jag hoppas på vinst!

2010-11-03

Ecuador!
Ja nu är det verkligen klart - i januari reser vi till Ecuador och är borta i drygt tre veckor! Så underbart, jag kan knappt tro att det är sant! Resan dit är inte att leka med, nästan ett helt dygn tar det (i bästa fall) att komma dit, men det är det garanterat värt! Nu är till sist allt bokat och klart, efter alla timmar av planering och sökande efter information fram och tillbaka. Vi fick till ett helt OK pris för flyget, med tanke på hur långt vi ska resa, och ja, resan är sjukt dyr men vi får vara glada att vi har fått in så mycket i resebidrag efter bröllopet. Nästan halva resan får vi betald och det är inte fel! Nu har vi i alla fall något att se fram emot och jag hoppas att det ska göra hösten och vintern liten lättare. Ljuspunkter behövs i tillvaron och det här är en ljuspunkt som heter duga!

2010-11-02

Min arena
En klok person har sagt att för att bli framgångsrik ska man hitta det man är bra på, och sedan upprepa det. Det ligger mycket i det. Fast jag skulle förstås vilja lägga till "det man tycker är roligt" också - för jag tror att en jättestor nyckel till all framgång är att man faktiskt tycker att det man gör är roligt. När man väl kommer dit, ja då har man hittat sin arena, sin hemmaplan, det område där det går bra och där man når framgång.

Min arena - en del i alla fall - på jobbet är eventen. Jag har hållit i massvis med event genom åren, både stora och små, för kunder såväl som för intern personal. Numera är jag så pass säker och rutinerad inom det området så det blir helt enkelt alltid bra. Mina event lyckas varje gång och det är en trygghet för mig, jag vet att jag kan det här, att jag är den på kontoret som gör det bäst. Även mina kollegor och min chef vet det och det är en trygghet för dem också. Idag har vi haft ett kundevent på förmiddagen och det gick bra, allt fungerade enligt planerna. Inga problem. Nästa fredag kör vi årets största kundevent, vår innebandyturnering som i år kommer att ha omkring 180 deltagare - rekord för alla år turneringen har funnits, och då har vi ändå fått tacka nej till en hel del personer. Det är roligt när det går bra!

På det privata planet har jag hittat min arena i cykelsalen. Där är jag hemma, där tillhör jag de rutinerade, starka som peppar och inte ger sig förrän vi har nått målet. Jag skriver mycket om träning här men det är helt enkelt så fruktansvärt roligt, jag mår så oerhört bra av min träning och jag är så nördig så jag verkligen går och längtar till nästa pass, vecka efter vecka. Igår var inget undandtag: ett helt fantastiskt pass med långa intervaller, mellan fyra och sex minuter var, backe och flack körning. Inga pauser förrän vi var i mål och det blir rejält jobbigt att köra riktigt hårt under så lång tid, men jag klarar det och en stor del av min framgång är att jag har laget med mig, mina cykelkompisar som jag inte alls känner för övrigt, men som två gånger i veckan sitter där tillsammans med mig och sliter tills svetten dryper om oss. Det är helt enkelt underbart hur galet det än kan låta, bland det bästa jag vet i livet som det ser ut nu!

Annars hände inte mycket igår. Vi skulle boka flyget till Quito men körde fast så vi får se till att göra det klart idag i stället. SS har mailat som om ingenting hade hänt. Hon är bra märklig. Först hör hon inte av sig, sedan kommer hon med en usel ursäkt om att hon "inte har haft tid". Yeah right, det är så självklart en fråga om att prioritera. Jag skrev ett ganska hårt svar tillbaka för att markera att hon beter sig illa, men nu har hon hört av sig igen som om ingenting har hänt för att fråga om vi vill åka med till Vingåker om några veckor. Jag tror att vi kommer tacka nej. Vi sparar pengar inför resan nu och har inte behov av att köpa någonting heller. Så det får nog vara.

Jag har fått svar från PUB förresten, en usel ursäkt som jag inte köper för fem öre. Min tid som kund hos PUB är över - inte för att jag normalt brukar handla där, märkeskläder är inte riktigt min grej, men nu kommer jag helt klart att avstå i framtiden.

Idag har jag vilodag så jag ska gå och leta present till U. Vi får se vad jag hittar, det är inte helt lätt som sagt och jag har knappt några idéer heller just nu. C har frågat om jag kan vara barnvakt åt SL på lördag eftermiddag och jag funderar på att säga ja. Jag har ingenting inbokat då och eftersom mamma har så ont i ryggen så är det inte läge för henne att ställa upp just nu, även om hon säkert gärna skulle vilja. Men var sak har sin tid och den här gången är det nog jag som får göra det i stället.

2010-11-01

Vintertid
Nu är det vintertid igen, jag ska vänja mig vid att skriva november i stället för oktober, och vi har haft ännu en helg som har försvunnit i expressfart. Hur går det till?? Hur kan veckodagarna vara långa som år och helgerna försvinna bara man blinkar?

Helgen har varit lugn för min del. Jag har varit trött, trött, trött och mest av alla bara längtat efter att få vila ut. I fredags var vi hemma - jag jobbade hemifrån och hade noll lust att ge mig ut på stan på kvällen. På lördagen åkte vi ner till stan och tittade på konst, men hittade ingenting som lockade tillräckligt för att få följa med hem.

Efter utställningen försvann U iväg på pubrunda. Det är något som kallas för Batalj som några vänner till honom ordnar och konceptet är att besöka en pub i timmen under tolv timmar, från klockan 12 till 24. Helt galet enligt mig men som tur är måste man ju inte ta en öl på varje ställe man går till. För mig är det nästan lite alkisvarning att gå och dricka öl redan mitt på dagen, så för mig var valet som vanligt lätt att tacka nej till pubrundan. Jag gick en sväng på stan, framför allt för att leta present till U som fyller år på fredag. Jag kom dock hem tomhänt och ärligt talat har jag knappt några idéer om vad jag ska ge honom heller. U önskar sig inget speciellt och är det något han behöver eller vill ha så brukar han köpa det själv. Något vill jag i alla fall hitta på till honom så jag får leta vidare i veckan.

Annars var det ganska trist på stan, mest bara trångt och jobbigt och jag tog mig snart hemåt igen. Kvällen och eftermiddagen blev lugna. Jag tog en promenad runt ön, gjorde en äppelpaj och åt en lätt middag. På kvällen fastnade jag framför en maratonsändning av TV-serien The Event som visade sig vara riktigt bra, om än inte helt lätt att hänga med i. Jag och U fortsatte att titta tillsammans sedan han kommit hem sent på kvällen och sedan stupade jag i säng.

På söndagen hade vi föräldradag på schemat. Först åkte vi till mina föräldrar och Maja och det besöket var allt annat än upplyftande. Pappa mår hyfsat, det kan jag säga i alla fall, men mamma har ont i ryggen och nacken och nu är hon så illa däran så hon knappt kan gå. Dessutom är hon inne i samma eländiga vårdcirkus som pappa var i under sommaren. Hon skickas runt till olika läkare som i sin tur sitter och gissar vad hon har för fel och vad man ska göra åt det. Ingen lyckas lösa problemet och ingen vill medge att de faktiskt inte kan heller. Jag kan bli galen på sånt här. Idag ska hon ringa till vårdcentralen igen och kräva att få byta till en annan läkare, för den hon har varit hos verkar fullständigt inkompetent.

Maja var inte heller glad och henne är jag klart orolig för. Hon är över nitton år gammal, jättesmal och självklart inte helt frisk - precis som fallet är med gamla människor. Dessutom har hon svårt att hålla pälsen fin och hon blir bara mer och mer tovig, så illa så det knappt går att kamma ut tovorna utan de måste klippas bort. Jag försöker varje gång jag är där men det är svårt och hon gillar det självklart inte alls vilket jag väl kan förstå. Jag tjatar på mamma och pappa hela tiden att de måste bli bättre på att ta hand om henne, inte bara ge henne mat och vatten och hålla rent i sandlådan, utan att de måste kamma henne varje dag och framför allt också att de måste klappa och gosa med henne, verkligen ta hand om henne och inte bara låta henne vara.

Det som gör mig mest ledsen är att jag känner mig så maktlös. Om jag inte hade katter själv så skulle jag utan tvekan ta med Maja hem till mig och låta henne bo där, men jag tror däremot inte alls att hon skulle må bra av att flytta fram och tillbaka som mina katter gör. Hon är gammal och måste ha en fast punkt, och jag önskar så att det kunde vara hos mig i stället. Dessutom blir jag vansinnig på att mamma och pappa tar så lätt på det. Mamma säger bara "ja ja" och pappa skyller ifrån sig, som han alltid gör i alla situationer i livet. Han säger "mamma klarar inte av att kamma henne", precis som att det är skäl nog att låta honom själv helt slippa ta ansvar. Det är hans vanliga sätt att hantera alla situationer och det driver mig ärligt talat till vansinne. Jag vet inte hur jag ska göra - åka till mina föräldrar varje helg för att ta hand om Maja? Ja, antagligen är det så. Och det håller inte.

C är också en person jag kan bli galen på, för vad hon än pratar om, hur illa det än är, så låter hon ungefär lika engagerad och orolig som om hon skulle säga att det kanske blir regn i morgon. Igår sa jag till henne rent ut att hon åtminstone kan försöka låta som att hon låtsas att hon bryr sig, men det är lönlöst. Hon är som hon är, precis som Ö. Jag är glad att jag är annorlunda och ibland undrar jag faktiskt hur jag ens kan vara släkt med resten av min familj, för vi är så olika varandra.

Efter Sollentuna åkte vi vidare till Danderyd för att hälsa på hos U's mamma AP. På vägen dit stannade vi till i nyöppnade Bernhardssons Möbler för att se om vi hittade något roligt. Och det gjorde vi faktiskt! En vit bänk av märket Hans K som skulle kunna bli perfekt till vårt sovrum. Just nu har vi två udda stolar som står vid fönstret där vi lägger kläder och sånt, och överkast och kuddar lägger vi på golvet eftersom vi inte har något bättre alternativ. Om vi skulle byta ut stolarna mot bänken så skulle vi hitta en perfekt lösning med bra förvaring. Vi lutar åt att slå till faktiskt - små framsteg hela tiden!

Med AP var det annars också sådär. Hon är ju gammal nu, över 80 år, och självklart märks det mer och mer. Hon var helt enkelt inte i bra form och det är tråkigt att se. Vi stannade på fika och middag och tog oss sedan hem på kvällen. Sedan var helgen slut, mörkt och grått ute - nu är november här.