2010-11-29

Vilken vinter!
Det här är helt galet! Fortfarande november och redan alldeles vitt ute och tio minusgrader! Hur ska den här vintern bli? Att det är snö har jag ingenting emot - det blir ljust och vackert ute. Men det kan gärna vara lite varmare åtminstone! Att frysa är inte det bästa jag vet och ja, nu fryser jag, trots tjocka jackan och varmaste skorna!

Helgen har gått i julpiffandets anda. Min svarta Eldfluga är på plats - så fint det blev! Adventsstjärnan är ju redan uppe och igår satte vi också upp belysning på balkongräcket, i sann Lilla Essingen-anda. Det är rena fyrverkerit utanför fönstret, precis alla har belysning så det strålar om hela kvarteret. Vid den här tiden på året kan jag tänka mig att utsikten är finare för oss som inte bor närmast vattnet för vi ser ju alla vackra stjärnor och ljusslingor överallt. Vi har dessutom redan tagit fram julgranen. Det är tidigt, absolut, men vi orkade helt enkelt inte ta ner den i källarförrådet för att snart ta fram den igen. Så nu står den dekorerad och klar i vardagsrummet och lyser upp än mer. Nu fattas det bara lite rött också. Kanske ska jag helt oväntat slå till på några röda kuddar till soffan och fåtöljen? Det vore otippat för att vara jag, men det kan nog bli fint. Tål att tänkas på!

Jag avslutade min förra arbetsvecka med ett pass body pump. Det gick utmärkt, fast axellåten är verkligen fruktansvärd. Jag är så svag så det är inte sant. Benböjen går å andra sidan utmärkt, jag lassade åter på mina 25 kilo på stången och den här gången tyckte jag knappt ens att det var så där riktigt tungt. Med all säkerhet skulle jag orka ännu lite mer! Jag lärde mig dessutom något nytt och viktigt: genom att flytta kroppsvikten och luta överkroppen bara någon decimeter framåt när jag gör utfall så blir det en helt annan träning och jag slipper kramp och mjölksyra i bakre benet. Det är precis så det ska kännas och jag har äntligen hittat rätt efter alla år. Magi!

På lördagen hade vi en hemmafixdag. Storstädning, tvätt och annat nödvändigt ont, som är ganska tråkigt men som bara måste göras med jämna mellanrum. På eftermiddagen åkte vi iväg ut mot Järfälla. Vi gick en sväng på Barkarby Outlet och där hade jag äntligen lite framgång i shoppingen - en fin somrig kjol från InWear fick följa med hem för bara 100 kronor. Inte så mycket att fundera på, den blir bra när det blir varmare ute. En tur till Ikea blev det också, för att komplettera med lite saker vi inte fick med oss sist, och efter det åkte vi med hjälp av vår GPS hem till EE och MB som skulle bjuda på middag.

Jakobsberg och Järfälla är mer eller mindre okända områden för mig. Jag har inte varit där många gånger och det är inget jag önskar mig heller. Jakobsberg kändes rent deprimerande - bara höghus och alla människor vi såg var liksom så uppgivna, så tomma i blicken. Trist! EE och MB bor i ett rosa radhus från mitten av 1980-talet som ser ut precis som jag hade trott - skinnsoffa och liksom 1980-talsstil på alltihop. Jag vet att EE knappt har tagit med sig någonting av sina möbler när hon flyttade in, och nu söker de också efter ett nytt hus i stället, men än så länge är det Järfälla som gäller.

Middagen blev förvånansvärt trevlig - MB var klart bättre nu när han var på hemmaplan och fällde inte en enda otrevlig kommentar på hela kvällen. Kanske slappnade han av mer. Vi fick också en chans att prata klart om det som hände med SS förra helgen och det står helt klart att SS har gått för långt nu. Ingen av oss förstår vad hon håller på med - testar hon sina vänskaper för att se hur lojala folk är? Har hon bara slutat bry sig? Eller använder hon sin sjukdom som en ursäkt för att få bete sig hur som helst mot folk? Ingen vet och som det är nu så vill varken jag eller EE umgås med henne. Det är tråkigt hur det har blivit. EE är förvirrad eftersom hon och SS egentligen inte känner varandra så väl och hon har precis som jag reagerat över att jag som är en betydligt äldre och närmare vän har blivit bortstött till förmån för andra. Jag är nog å andra sidan mer ledsen och besviken över situationen, eftersom vi som sagt just har varit vänner under så pass lång tid. Man kan aldrig veta var folk tar vägen i livet, det är sant.

Igår var det söndag igen - varför går helgerna så fort? Vi var hos AP på lunch och innan vi skulle åka vidare hjälpte vi henne med lite snöskottning. Tyvärr gjorde jag något konstigt och lyckades sträcka till en muskel så att jag har rejält ont i bröstet fortfarande, precis vid bröstbenet liksom. Det är säkerligen ingen fara alls men det känns väldigt obehagligt och just nu vet jag inte ens säkert om jag verkligen ska träna i kväll, fast jag vill ju!

Från AP åkte vi till mina föräldrar för att hjälpa till med Majas tovor igen. Det är hemskt - hon är så otroligt tovig i pälsen och nu är det så pass att hon inte själv kan hålla koll på det, och inte mina föräldrar heller. Jag och U försöket med både sax, borst och till och med rakapparat och vi fick bort lite, men det är en aldrig sinande kamp. Maja orkar ju inte heller hur mycket som helst så det går bara att ta lite åt gången och sedan får hon vila ut. Det är tungt och jag oroar mig för henne hela tiden.

Nu är det ny vecka igen och vi går in i december. Bara en dryg månad tills vi åker iväg - otroligt!