
Slumpen eller ödet?
För drygt två och ett halvt år sedan började jag på mitt nuvarande jobb, och bara för att SATS Hötorget låg så nära så började jag träna där. Jag gillade PA som instruktör från första början, men jag tyckte nog att vissa av de som gick på hennes pass var lite väl hurtiga - alltid där jättetidigt innan passet började, och alltid satt de längst fram och hojtade på varandra. Nu tog det ju inte lång tid innan jag själv blev likadan och numera är jag också en sån där person som alltid är där jättetidigt och tar plats längst fram och sitter och skriker åt grannarna. Det är helt klart roligare så! Igår gick dock min träning mindre bra. Jag hade huvudvärk och ont i halsen och min sträckning i bröstmuskeln kändes för varje andetag. Det kändes helt enkelt inte alls bra att träna och jag kunde inte på långa vägar gå ut så hårt som jag brukar. Idag mår jag lyckligtvis mycket bättre så i morgon blir det andra takter, då är det hårdträning som gäller igen! Kanske var det slumpen som gjorde att jag skulle börja jobba här och därmed hitta till PA's pass, eller kanske var det ödet som styrde mig dit för att jag skulle hitta den bästa träning jag någonsin haft? Vem vet?

Nu på morgonen ringde min kära vän CN till mig. Vi har inte hörts av på länge men hon är en sån där person som jag liksom alltid känner lika väl, även om vi inte har pratat med varandra på ett halvår. En riktig vän, en som jag vet bryr sig om mig och som inte sviker. Den sortens vän ska man hålla hårt i och nu ska jag försöka boka in en träff med henne och NM om det nu är möjligt - NM är alltid superbusy men jag ska göra ett försök i alla fall.
I kväll är det ännu en reseförberedelse: dags att gå och kolla upp om vi behöver komplettera med fler vaccinationer inför resan. Vi har rätt mycket redan efter våra resor till Borneo och Tanzania, men man måste nog alltid komplettera med något, Malarone eller Dukoral eller något åt det hållet.


0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida