fredag 29 juni 2007

2007-06-29

Det finns mycket lycka i världen ändå
Igår träffade jag en del av tjejgänget på Telia Finans. Anledningen till att vi sågs var att E har gift sig och vi skulle fira henne lite. Å andra sidan har även CS och MD gift sig under våren och vintern, och nu är dessutom E gravid, så det fanns all anledning att fira. Jag har verkligen saknat dem alla, det insåg jag nu när jag träffade dem alla på en gång. Jag inser att den vänskap och gemenskap som jag hade på mitt förra jobb, den var ganska unik. Mitt nuvarande jobb ligger ljusår ifrån Telias nivå på det sättet. Mitt nuvarande jobb är på många sätt OK, men det ger aldrig samma känsla som att gå till jobbet och uppleva att man är där och träffar sina vänner, inte bara sina kollegor.

Det roligaste igår var att se att alla mådde så bra. Alla är lyckliga i sina relationer, alla har bra liv, alla strålar på sitt eget sätt. Det gladde mig att se tjejerna på det sättet, att de alla verkar ha hittat hem, att de har funnit sin plats på jorden till slut.

Vi lovade varandra att snart träffas igen. Och jag lovar mig själv att se till att det blir av också, snart. Den här vänskapen är värd att hålla hårt i!

torsdag 28 juni 2007

2007-06-28

Så mycket har hänt
Jag har läst igenom gamla texter från min blogg, sådant jag skrev i vintras. Det är så mycket som har hänt sedan dess, så många tankar, så många känslor. Jag minns hur otroligt nära jag var att bryta med UP, på grund av historien med hans ex precis före jul. Jag har gått i månad efter månad, pendlande mellan hopp och förtvivlan. Ena dagen ville jag kämpa för UP vad som än hände. Nästa dag ville jag bara gå därifrån, för att jag mådde så dåligt att jag tänkte att det bara inte var värt det längre. Nu är jag glad att jag inte gav upp. Att jag inte valde att gå, trots att det hade varit det lättaste då.

Det jag vet är att jag aldrig, aldrig mer vill tvingas gå igenom en sådan sak igen. Den där enda händelsen har förstört så otroligt mycket för oss och den har infekterat vår relation så pass mycket att jag fortfarande slår bakut så fort någon av UP's tidigare relationer ens kommer på tal. Det räcker att någon annan råkar nämna någon som fanns i UP's liv för flera år sedan för att jag ska reagera alltför starkt. Vi mår lika dåligt av det båda två och jag hoppas att vi någon dag ska kunna lämna det bakom oss helt. Jag vet att UP är helt över sina tidigare relationer. Han vill inte ha någon av dem tillbaka, han tänker inte på dem alls längre. Jag hoppas bara att även jag en dag ska få lugn i själen, att jag ska sluta se UP's förflutna som det hot det inte längre är.

På sätt och vis känner jag mig som en annan människa idag. Jag inser hur mycket vi kan utvecklas bara på några få korta månader. Jag tror verkligen att resan till Borneo stärkte oss enormt mycket. Vi lärde känna varandra på en helt annan nivå och vi kom hem betydligt mer säkra på varandra och på våra känslor. Idag vet jag att det inte finns någon jag hellre vill dela mitt liv med än UP. Han har sina fel och brister, precis som alla andra, men jag vet att om det är någon jag kan bli lycklig med, så är det med honom.

Kanske var allt vi gick igenom i början en prövning för oss, för att vi skulle tvingas ta reda på hur starka vi egentligen är. Och vi klarade testet. Det gick väldigt, väldigt bra, till sist. Kanske var det meningen, ändå.
2007-06-28

Lite bättre, lite tröttare
Jag försöker att bara hålla ut nu. Jag sitter konstant på helspänn och känner mig bevakad för varje steg jag tar. Men det är två dagar kvar till JS går på pappaledighet och sedan är han borta i två månader. Två dagar till bara. Sedan jobbar jag själv i ytterligare två veckor och sedan är jag fri i tre veckor. Det ska bli så underbart. Jag gör det jag ska på jobbet, men hela mitt fokus ligger på att ta mig härifrån. Två jobb har jag hunnit söka och jag har fler på gång.

Jag tränade igår igen, spinning precis som dagen före. Det gick bättre nu. Jag kämpade på och orkade och hade kraft i benen och lungorna hela passet igenom. Jag tog ut mig ordentligt och det var både skönt och behövligt.

Tyvärr slog min migrän till igen på kvällen så resten av tiden fick jag inte mycket gjort. Jag orkade med nöd och näppe laga middag och matlådor, men sedan var jag tvungen att gå och lägga mig tidigt. UP ringde men jag orkade knappt ens prata med honom. Jag kan inte ens minnas senaste gången jag gick och la mig så här tidigt, men ibland måste man väl helt enkelt göra så. Det blir bättre nästa dag.

tisdag 26 juni 2007

2007-06-26

Bekräftelse - men av vem?
Jag tror att vi alla söker bekräftelse mer eller mindre. Jag tror att vi alla vill höra att vi är bra nog, att vi gör rätt, att vi är omtyckta av andra. Visst kan vi bekräfta oss själva också. Vi kan säga till oss själva att vi är jättebra, att vi är bäst! Vi kan lära oss att tro och veta att det är sant, det vi intalar oss själva. Jag sitter inte bara här och säger till mig själv att jag är bra nog. Jag vet att det är sant.

Men förr eller senare inser vi nog också att vi behöver höra de där orden även från andra håll. Vad spelar det för roll om jag kan se alla min kvaliteter, om de ändå är dolda för andra? Vad spelar det för roll om jag själv vet att jag är underbar och fantastisk, om ändå ingen annan orkar titta länge nog för att se mig och upptäcka allt jag har att ge? Räcker det i längden att älska sig själv? Jag tror inte det. En klok människa sa att vi upphör att älska oss själva om ingen älskar oss. Jag tror att det är sant. Vi måste klara oss själva, men vi behöver kärlek, bekräftelse och uppskattning från andra likafullt. Det gör oss inte svagare - det gör oss bara mänskliga.
2007-06-26

Sommarkväll
UP övertalade mig att åka hem till honom igår kväll, att träna idag och på onsdag i stället. Eftersom onsdagens aktivitet blev inställd kom jag fram till att det ändå skulle fungera att göra så, så jag tackade ja. Jag köpte med mig en bukett rosa rosor på vägen och vi handlade middag tillsammans - sparris och halloumi, små körsbärstomater, rökt lax, färskpotatis och gräddfilssås. Vi satt och åt på UP's balkong och det var en så där perfekt sommarkväll, ljummet i luften, ljus, klar himmel.

Senare på kvällen tog vi en promenad runt i villaområdet. Vi tittade på husen och diskuterade vilka vi gillade och vilka vi inte skulle vilja bo i. Det var roligt att vi hade ungefär samma smak, att vi gillade ungefär samma saker. Vi har konstaterat att vi är totalt ohändiga båda två så att flytta till ett renoveringsobjekt skulle det aldrig bli tal om.

Det är lite lustigt hur det har vänt. Förut tänkte jag mycket på att jag ville bo med UP, och det vill jag ju fortfarande. Någon dag, när det passar för oss båda. Men det är bara UP som pratar om det, som nämner det titt som tätt och får det att låta verkligt. Vem vet vad som blir av det?

måndag 25 juni 2007

2007-06-25

7 månader!
Idag är det 7 månader sedan jag och UP blev tillsammans. Vem hade kunnat ana att vi skulle komma dit vi är idag på så kort tid? Vem hade kunnat ana att jag skulle ha sådan tur att bli kär i min bästa vän? Idag känner jag mig mer säker än jag tror att jag någonsin gjort med någon annan tidigare. Jag känner mig så djupt älskad och jag vet att det finns en framtid för oss. Jag är så glad för UP, för att jag har mötte honom och för att han finns i mitt liv. Jag uppskattar det varje minut vi har tillsammans.
2007-06-25

Årets midsommarfirande
Jag är helt traditionslös när det gäller midsommar. Jag har inga fasta rutiner utan gör olika saker med olika personer varje år. UP har däremot en tradition som är svår att bryta. De senaste 17 åren har han firat midsommar med sina gamla studiekompisar från högskolan, hos HO och USO som bor med barn och hästar på en gård i Skåne. Alltså åkte vi dit.

Helgen blev ungefär som väntat - trevlig men intensiv. På själva midsommarafton var vi 26 vuxna och 22 barn så det var folk överallt och jag fick inte en sekund för mig själv, kändes det som. Det regnade ordentligt fram till lunch ungefär så fina sommarkjolen var inte att tänka på. Det blev kängor, jeans och tjock tröja i stället - typiskt midsommarväder. Annars innehöll midsommarafton allt som ska finnas där - sillunch, dans kring midsommarstången, lekar och grillning på kvällen, med lite dans efteråt. Varken dans kring midsommarstången eller lekar är min grej så där höll jag mig i bakgrunden så gott det gick.

De flesta åkte hem på midsommardagen, men vi som var kvar åkte på utflykt till Järnvägsmuseet i Ängelholm - som var bättre än väntat - och sedan vidare till Båstad för fika hos USO's föräldrar. Det var mitt första besök i Båstad och det var både mindre och snobbigare än jag trott. På kvällen var det grillning igen och den här dagen var vädret betydligt bättre.

På söndagen var det bara jag, UP och TF som var kvar och vi hjälpte till att röja undan efter helgen innan det var dags att köra hem mot Stockholm igen. UP var riktigt förkyld och risig så jag och TF fick köra halva vägen var eftersom UP inte orkade.

Precis som förra gången jag var nere i Skåne - på USO's 40-årskalas i april - så kändes det lite konstigt att vara där. Det är så påtagligt att det här är en del av UP's liv som jag aldrig kommer att känna till. De är ett så jättestort gäng som har känt varandra sedan mitten av 1980-talet och de har miljoner minnen ihop som jag aldrig kan sätta mig in i eller förstå. Alla är så trevliga, men det är ändå svårt att inte känna sig lite utanför gemenskapen ändå. Jag antar att jag bara får fortsätta att komma dit och lära känna dem bit för bit.

Det här året tror jag faktiskt att UP var lite besviken. Han sa flera gånger att det brukar vara sådant jätteparty på midsommar, men nu var det så många barn där så det blev mer av en familjehelg. Jag vet att han är mån om att hålla kontakten med det här gänget, och många av dem träffar han inte mer än en gång om året. Men till och med UP sa ändå att det kanske var dags att bryta den här midsommartraditionen och göra något annat. Själv är jag kluven. Jag antar att vårt första alternativ i så fall är att följa med US ut i båten, och utifrån det jag har hört vet jag att det är en partyresa utan dess like. Att det sups ohejdat i dagarna tre, ute i skärgården, på en öde ö och på Sandhamn. Jag tror inte att en sådan resa är för mig, egentligen, inte mer än att en helg med vad som känns som tusen barn är det. Men det ligger ett år fram i tiden, vi har gott om tid att fundera över alternativen till dess.

torsdag 21 juni 2007

2007-06-21

Beslut till slut
Igår träffade jag C's vänner för att fortsätta planeringen av hennes möhippa. Vi var totalt fem personer och faktiskt kom vi äntligen fram till ett upplägg som lätt kommer att kunna fylla en dag. Jag tror att det kommer att bli roligt för C också så nu är det bara att hoppas att allt ska klaffa och gå enligt planerna. Skönt att den biten äntligen är fixad!

onsdag 20 juni 2007

2007-06-20

Ut och cykla
Det blev ingen träning för mig igår. Vädret var så fint och kvällen så ljus så jag och UP bestämde oss för att ge oss ut och cykla i stället. Vara utomhus och röra på sig är en bra kombination!

Tyvärr var mitt humör inte det bästa. Alla orosmoment, irritationer och frågetecken kring mitt jobb surrar i huvudet och gör mig retlig och stressad. I måndags var det riktigt trevligt på jobbet men igår var det ungefär som vanligt igen. Jag vet fortfarande inte om jag får ta semester de veckor jag vill. Det känns som att hela den här sommaren blir fel.

Vi lagade middag hos mig och pratade en hel del och först senare på kvällen kom vi iväg ut. Jag har två cyklar som tyvärr är helt olika. Dels har jag en riktig, gammaldags damcykel med jätteskön, bred sadel, cykelkorg och högt styre. Den har bara tre växlar och är väldigt tung att cykla med, tyvärr. Mamma har en likadan och jag förstår inte hur hon orkar ta sig fram på den, när knappt jag orkar.

Dessutom har jag en mouintainbike som jag fick inviga igår. Den var jätteskön att cykla på! Jämfört med damcykeln kändes det som att jag flög fram. Vi turades om att använda båda cyklarna och enades om att mouintainbiken helt klart var en skönare cykel, men att sadeln på damcykeln är skönast.

Vi åkte runt i Nacka och ner mot Järla Sjö, som är så otroligt fint nu på sommaren. Jag skulle mer än gärna kunna flytta dit, men jag vet också att det är extremt dyrt att bo där.

Jag har i alla fall insett en sak - det här med att bo i innerstan är nog inte så viktigt för mig som jag har trott. Hade jag verkligen, verkligen velat bo i stan till varje pris så hade jag även accepterat att ta en liten risig etta på 27 kvadratmeter, bara för att få bo i stan. Nu har jag i stället prioriterat bekvämlighet och mer utrymme. UP känner likadant. Han har ju utan tvekan haft råd att flytta till stan, men trots det har han inte gjort det utan valt att stanna i förorten även han. Det är nog tur ändå att vi i alla fall känner samma sak här. Sedan får man se vad som händer och var vi tar vägen, när det nu blir av.

tisdag 19 juni 2007

2007-06-19

En galen värld med mycket glädje
Det gick bra på jobbet igår. Jag fick mycket gjort och alla var glada och trevliga. Men trots det längtar jag bort. Jag har ju bestämt mig.

Efter jobbet var det riktigt hård träning, mitt favoritspinningpass på SATS på Regeringsgatan. Det var fruktansvärt jobbigt, delvis nog för att jag inte alls är i form nu - jag har verkligen tränat dåligt hela våren och det märks. Men jag vet också att de här passen alltid är tuffa och det är precis vad jag behöver nu, för att komma tillbaka till mig själv och till den jag brukar vara.

Jag har funderat en del på skönhetsidealen. Egentligen är det helt galet och idiotiskt hur vi håller på, vi kvinnor inte minst. Jag tror inte att det huvudsakligen är männen som vill att kvinnorna ska vara så smala som möjligt utan jag tror att den största skurken här är vi kvinnor själva - hur vi inte bara struntar i idealen utan i stället gör vårt bästa för att efterleva dem, för att bli lika smala och lika vackra - eller? Titta på hur våra idealkvinnor ser ut! Det är fotomodeller och filmstjärnor som om de skulle placeras bland en grupp "vanliga" kvinnor skulle se sjukligt magra ut. Hur kan vi trots det måla upp dem som ideal?

En hel generation av kvinnor för ett ständigt krig mot sina kroppar. Jag jämför mig med idealen, precis som alla andra, och känner mig ständigt otillräcklig för att jag inte är lika smal som dem. Jag har dåligt samvete för att jag äter för mycket och för att jag inte tränar tillräckligt många gånger varje vecka. Helt enkelt för att jag inte är som dem - men varför ska just smalheten vara något att sträva så blint efter? Jämför våra magra idealkvinnor med en stark, muskulös och vältränad kropp - jag vet vad jag väljer! Jag får förlika mig med att jag aldrig kommer att ha smala ben. Jag är inte byggd så - jag blir muskulös om benen bara jag ens tar en promenad. Men jag vill inte längre känna mig som en sämre människa för den sakens skull. Det är det inte värt. Jag är bra nog som jag är, och innerst inne vet även jag att det är så.

Jag fick i alla fall en alldeles underbar avslutning på måndagen. Efter träningen åkte jag hem till UP och han bjöd på middag, asiatisk fiskgryta och hemgjorda glasstrutar till efterrätt. Det var verkligen så härligt att vara med honom igen. Vi var genuint glada att ses båda två och jag känner åter igen hur lyckligt lottad jag är som har träffat honom. Det här kommer att bli så otroligt bra!

måndag 18 juni 2007

2007-06-18

Skönt att vara hemma
I natt har jag sovit bättre än jag gjort på flera dagar. Jag är fortfarande inte utvilad efter resan, men det är bättre i alla fall. Det är skönt att vara tillbaka. Jag vet mer om vad jag vill med jobbet nu och framför allt ska det bli härligt att träffa UP igen. Jag har saknat honom!

I kväll ska jag träna riktigt ordentligt. Det ser jag också fram emot - att få komma igång med den delen av mitt liv också. Det behövs, det med.
2007-06-18

Lost in Tuscany
Jag har varit med jobbet i Toscana i fyra dagar. Jag åkte dit med väldigt blandade känslor - å ena sidan är det roligt att resa och se en del av världen jag inte har besökt tidigare. Å andra sidan skulle jag nästan hellre bryta handleden en gång till än att åka med det här sällskapet.

Lyckligtvis gick det bättre än väntat. De flesta är ju egentligen trevliga - vi har haft riktigt roligt stundtals. Jag har kunnat undvika dem jag velat undvika relativt bra och i stället sökt mig till
andra personer, som känns bättre att vara med för mig. Den bästa stunden på resan var nog när jag lyckades få gå runt i Florens helt på egen hand i ett par timmar. Jag shoppade och kände på staden och atmosfären.

Toscana var väldigt vackert och jag vill gärna åka dit igen, kanske bila med UP någon gång. Det känns som en resa man kan göra i stort sett när som helst i livet, när man är gammal lika väl som när man är ung. Kanske kommer jag tillbaka igen - man vet aldrig.

torsdag 14 juni 2007

2007-06-14

Världens värsta dag
Igår hade jag den värsta dag jag någonsin har haft på ett jobb. Jag har fått massor av klagomål och kritik som kommit "bakvägen", folk som har snackat bakom min rygg men inte vågat framföra det de har att säga direkt till mig utan bara till min chef. Är det något som får mig att tappa all respekt och allt förtroende för en person så är det ett sådant beteende. Min chef har dessutom gått och hållit inne med dessa klagomål i flera månader och passar lämpligt nog på att framföra dem nu när jag tar upp frågan om huruvida utökat ansvar på jobbet inte borde innebära högre lön. Det är så fegt så jag saknar ord.

Som jag känner mig nu så finns det ingenting som kan motivera mig till att vilja ta mig an de nya arbetsuppgifterna, till att vilja ställa upp för det här företaget ens aldrig så lite. Jag kommer i stället att lägga all min kraft och allt mitt fokus på att komma härifrån så fort som möjligt. Söka och söka jobb tills jag med glädje kan gå in till chefen och säga att nu drar jag.

Det jag har insett till fullo är att det här är en företagskultur som bygger på back-stabbing. Utökat ansvar och arbetsglädje uppmuntras inte utan man förväntas bara vara lojal och ställa upp för företaget. Någon motivation eller uppmuntran behövs inte, tvärtom är det helt OK att snacka skit bakom ryggen på andra, och det är säljavdelningen och cheferna som gör det mest och bäst. En sådan företagskultur vill jag inte på några villkor vara en del av.

Idag åker vi med hela kontoret till Italien i fyra dagar. Normalt borde jag ha sett fram emot en sådan resa. Nu fasar jag bara för den och önskar att tiden ska gå fort. Jag vill inte tillbringa en sekund mer än jag måste med de här människorna.

onsdag 13 juni 2007

2007-06-13

Meeting the family
Igår var ingen bra dag. Det här med jobbet hänger över mig och har fått mig att helt tappa sugen både för konferensresan till Italien, och för att stanna kvar på företaget överhuvudtaget. Jag har kommit fram till att jag inte kan tacka ja till jobberbjudandet, om det förutsätter att jag ska ta det utan löneförhöjning. Det känns inte acceptabelt eftersom jag värdesätter mig själv och min kompetens högre än så. Ett nytt möte är bokat till idag och jag ser inte fram emot det.

Efter jobbet igår åkte jag hem till C för att färga ögonbryn och ögonfransar. UP kom dit senare också. Han har inte varit där förut och det var också första gången han träffade Ø. De verkade komma bra överens och det känns kul också att UP nu har mött alla i familjen, för nu när C och Ø är på väg att gifta sig får jag ju kalla honom för familj också.

Kvällen blev sen men det var trevligt att bara sitta där och prata om allt möjligt. Väl hemma hos mig försökte UP peppa igång mig inför lönesamtalet idag men det gjorde mig bara nedstämd. Det kändes som att han slog hål på alla mina argument och fick hela mötet idag att kännas bortkastat. Jag ska ta dagens samtal med JS och AS och sedan fokusera på att hitta ett nytt jobb. Det finns inget annat för mig att göra nu.

tisdag 12 juni 2007

2007-06-12

Ensamt
Katterna flyttade hem till R igår. De ska bara bo hos honom i några veckor, men lägenheten känns ändå så otroligt tom utan dem. Det är fantastiskt vilket sällskap man kan ha av husdjur. Man blir mindre ensam på något sätt, och de älskar en villkorslöst.

måndag 11 juni 2007

2007-06-11

Idioter finns överallt
... även på mitt jobb, har jag fått erfara. Jag fick chans att ta upp lönefrågan med chefen idag. Jag sa att eftersom jag får ett utökat ansvar och fler arbetsuppgifter så vill jag höra hur de har tänkt i fråga om hur mina lönevillkor ska förändras i samband med det här. Chefen svarade att det har de inte tänkt. De har bedömt att dessa uppgifter är vad jag är anställd för att göra och därmed har jag redan betalt för det. Jag är alldeles mållös. Min motivation och arbetsglädje är som bortblåst. Det här är en solklar signal till mig att jag ska söka mig härifrån så fort jag bara kan - och det kommer jag också att göra.
2007-06-11

Sommarens badpremiär!
Helgen har varit extremt varm. Katterna svettas i sina tjocka pälsar och håller sig helst inomhus eftersom solen ligger på balkongen. Idag ska de flytta hem till R för några veckor framöver och jag lider lite med dem eftersom han inte har någon balkong. Han får se till att vädra ordentligt hela tiden. Å andra sidan blir det kanske inte riktigt lika varmt hos honom som det är hos mig där solen ligger på hela dagarna och kvällarna.

Igår åkte vi ut till Björkvik på Ingarö där det finns en fin badplats med riktig sandstrand. Det var så skönt att bara ligga där i solen, även om jag ju är alldeles för rastlös för att bara ligga timme efter timme. Jag behöver ha något att göra för att inte bli alltför uttråkad.

Vattnet var iskallt och jag och UP är lika stora badkrukor båda två. Efter mycket velande och tvekande lyckades vi dock ta några simtag och svalka av oss. Det behövdes men vattnet var så kallt så jag nästan kände mig frusen efteråt. Sommarens första dopp! Jag är väldigt nöjd med mig själv!
2007-06-11

Garden party i barnfamiljsträsket
I lördags var jag och UP bjudna på garden party hos hans kompis med fru ute på Kullön i Vaxholm. Jag bodde i Vaxholm med R när Kullön började byggas så det var intressant att komma dit på nytt och se hur fint området har blivit nu, när grönskan har vuxit upp igen och husen är färdiga och bebodda sedan några år. Det är som att bo ute på landet men ändå inte. Så lugnt och tyst men ändå inte alltför långt till själva Vaxholm med butiker och annat.

Det som förvånade mig - men ändå inte antar jag - var att hela området på 250 hus var bebott enbart av barnfamiljer. De typiska föräldrarna i 30- eller 40-årsåldern med ett eller två barn i åldern 0-7 år. Alla likadana, alla likformade. Vi tog en promenad ner till badplatsen och där blev det för mycket för mig och UP, barn och gravida kvinnor precis överallt, så vi flydde bort till båthamnen och satte och där och solade i stället.

Det som var bra med tillställningen var att jag fick träffa fler av UP's äldre vänner, sådana han har känt sedan han gick på högskolan. Jag fick se lite mer av vilka han har umgåtts med, vilka han räknar som sina vänner. De var trevliga och verkade bra på alla sätt och det slog mig ännu en gång hur ung UP verkar i jämförelse med dem alla. Inte helt oväntat delades sällskapet upp framåt kvällen. Kvinnorna satte sig vid ett bord och männen vid ett annat. Jag kunde inte tänka mig något tråkigare än att sitta vid kvinnobordet så jag satte mig med männen i stället och vi hade riktigt roligt, pratade resor och annat som kändes betydligt mer intressant än att diskutera barn eller vad ämnet nu kunde tänkas bli.

Jag och UP sågs nog som lite originella eftersom vi varken har barn eller bor ihop. Som vanligt var vi det enda paret som fortfarande verkade vara kära i varandra, som rörde vid varandra som man och kvinna och inte bara som föräldrar till samma barn. Det skrämmer mig lite att se hur alla par verkar bli när de får barn ihop och åter igen lovade UP och jag varandra att aldrig bli likadana om vi skulle få barn en dag. Det var verkligen en märklig dag och kväll, men intressant.
2007-06-11

En perfekt fredagkväll
Fredagen var en så perfekt sommardag. Precis lagom varmt med en underbar kväll. Jag hade gjort upp med NM och EE att vi skulle ses på kvällen, en sväng till Gerdas var inplanerad. Men på eftermiddagen ringde UP och sa att vi kunde få följa med US ut på en båttur i stället om vi ville. Han hade fått sin nya båt i vattnet och ville ha sällskap. Så blev det alltså - vi handlade med oss mat och dryck och gick och satte oss och åt middag på US' båt vid Karlbergskanalen. Det var en perfekt kväll - soligt och ljust ute, ljummet i luften och härligt sällskap.

Sent på kvällen åkte vi iväg bort till Gerdas med båten. Det kändes minst sagt glassigt att komma ditglidande i en stor båt! Vi la till vid kajen, granne med ytterligare två jättestora Princess-båtar, och kände oss som värsta VIP-klubben i våra tjusiga motorbåtar. Jag och UP gick i land en sväng för att se om det var några där som vi kände. Vi mötte några från UP's gamla jobb och även några gemensamma vänner som vi pratade lite med.

Det var fascinerande att komma till Gerdas så sent på kvällen. Vi var i princip helt nyktra medan de som varit på Gerdas i flera timmar redan var rätt så berusade. Det blev tydligt vilken köttmarknad det kan vara - en massa fulla människor som kollar in varandra och vill bli bekräftade. Det kändes inte alls lika bra som förra sommaren när jag var där titt som tätt. Nu kändes Gerdas som vilket stureplanshak som helst. UP sa det jag själv tänkte - att det kändes så skönt att bara kunna gå därifrån, gå tillbaka till båten och betrakta cirkusen på avstånd i stället. Jag är verkligen glad att jag har UP och inte behöver tänka på det där ständiga jagandet längre. Att allt bara är bra.

fredag 8 juni 2007

2007-06-08

Något att tänka på
Igår när jag hade mitt jobbmöte med JS och AS sa JS att vår marknadsdirektör, som sitter på kontoret i USA, har gett honom ett användbart råd. Det är ingenting nytt för mig men det tål att upprepas - det gäller att välja sina strider.

Jag har en tendens att glömma bort det här. Att fokusera på fel saker, att strida för sådant jag ändå inte kan påverka eller förändra. Jag glömmer det som betyder något egentligen, det som är viktigare än vad som finns på ytan. Så jag behöver påminnas om det här ibland. Minnas vad det är som verkligen betyder något för mig.
2007-06-08

Cendrillon
Vilken sommar det har blivit! Så varmt! Så skönt! Någon sa en gång att skandinaver har kort minne. När sommaren kommer kan vi inte minnas eller ens föreställa oss att det kan bli kallt igen. Och när det är vinter kan vi inte föreställa oss sommaren.

Igår var vi på Operan, jag, UP, S, PH och en kompis till henne. Vi såg baletten Cendrillon, en askungesaga för vuxna. Helt fantastisk! En oerhört vacker föreställning och Nadja Sellrup som dansade huvudrollen som Den goda fen var fullkomligt lysande. När föreställningen var slut kom balettchefen Madeleine Onne upp på scenen och meddelade att Nadja Sellrup samma dag blivit utnämnd till premiärdansös. Det var en överraskning för alla, publiken, orkestern och dansarna. Hon fick stående ovationer av hela publiken och det var mer än välförtjänt!

Jag och UP tog en promenad längs Skeppsbron bort till Pontus by the Sea där vi satte oss en stund, drack en kopp te, pratade. De här tunga dagarna som inte alls är länge sedan känns som bortblåsta nu. Allt är bra, allt är lugnt igen. Jag vet att det handlar om att jag ska ändra mitt tankesätt och det är det jag ständigt arbetar med. Nu känns det som att det ska gå bra till sist.

torsdag 7 juni 2007

2007-06-07

Nya möjligheter
Jag har haft möte med cheferna nu. De vill utöka min tjänst när AS blir mammaledig till hösten. Göra mig till mer av marknadsansvarig med projektledarinriktning. Det låter som en bra merit för mig - utvecklande och helt klart en utmaning. Däremot pratade vi aldrig om hur det här ska påverka min lön och mina övriga villkor. Jag måste ta det med JS så snart som möjligt. Jag kommer ju inte att göra det här gratis - det är inte aktuellt för mig att idka välgörenhet på jobbet.
2007-06-07

Sveriges nationaldag
Jag tycker att det är jättebra att nationaldagen äntligen har blivit helgdag. Synd att vi missar en ledig måndag i stället (annandag pingst), men det här är för en god sak - klart att vi ska fira vår dag!

Eftersom onsdagen var ledig fick vi även halva tisdagen ledigt. Jag ägnade eftermiddagen åt att gå i affärer och göra av med pengar. Mitt mål var att köpa ett par shorts, ett vitt linne och en vit t-shirt. Jag hittade både linnet och t-shirten - och tre par shorts. Efter mycket övervägande lutar det åt att jag nog kommer att behålla alla tre paren. De är helt olika i stilar och jag har redan fått användning för två av dem.

Jag hann åka en sväng till UP också. Han skulle fira sin brorson som tog studenten men var hemma en stund på eftermiddagen så då åkte jag dit för att fika med honom. Jag var bjuden på studentfirandet också men kände helt enkelt att jag inte orkade ägna flera timmar åt att vara social med UP's släktingar. Min förkylning är fortfarande inte bra och jag kände att jag behövde lite egen tid också för att bara få vila ut. Det blev en kväll hemma med katterna i stället, jag satt i solnedgången på min balkong och läste Harry Potter.

På onsdagen, nationaldagen, var det riktig sommar ute. Så varmt och så skönt! Jag sov länge och var hemma med katterna, fixade lite hemma och så. Framåt eftermiddagen kom UP över till mig och vi lagade till sillunch och satt ute och åt på min balkong. Sedan åkte vi in till stan för att möta upp US, IN och hans flickvän. Vi åkte ut på Gärdet för att titta på US' nya båt, som är jättestor och jättefin, och sedan tillbaka till den gamla båten för lite fixande med den.

Allt gick jättebra tills US började dra skämt om förra sommaren och mitt humör sjönk som en sten. UP märkte det direkt förstås men det var redan för sent och jag lyckades förstöra resten av kvällen bara genom att allt det där gamla kom upp igen. Det var ju inte alls UP's fel men det ämnet är som en bomb för mig - man behöver bara snudda vid det så är min dag förstörd.

Jag önskar så att det inte var så känsligt för mig efter alla månader. Att jag bara kunde glömma det och gå vidare med allt fint vi har. Tro på det på riktigt i stället för att bara låta det dåliga ta över, för det är det inte värt. Det som är värdefullt är det jag och UP har tillsammans, all vår vilja och önskan att göra det här så bra som möjligt. Allt vi känner för varandra. Det betyder mer än allt annat.

tisdag 5 juni 2007

2007-06-05

Middag på balkongen
Det känns bättre nu. Jag förstår mer och mer av allting, jag kommer fram till någon slags sanning och bestämmer mig för att tro på den tills jag hör motsatsen. Jag och UP har pratat och lovat varandra ärlighet - det måste vi ha för att kunna gå vidare.

Min bästa vän SSH är i Stockholm och igår kom hon hem till mig på middag. Jag hade hyrt in UP som kock och han lagade till sin underbara jordärtskockssoppa som vi åt på balkongen. Till efterrätt lagade jag pannkakor med grädde och sylt. Riktig barnmat men så gott!

Det var välgörande att träffa SSH. Hon känner mig så bra. Vi har så många interna skämt, saker vi kan skratta hejdlöst åt, sådant som inte många andra skulle förstå. UP och hon kommer bra överens också och det gläder mig eftersom de kommer att träffas mer i framtiden också.

Kvällen blev sen och idag är jag så trött att jag nästan är yr. Men det var det värt. Vi träffas så sällan och när det väl blir av måste vi ta tillvara på tiden.

måndag 4 juni 2007

2007-06-04

Sjuk
Inte helt överraskande däckade jag i årets förkylning i förra veckan. Flera på kontoret har varit sjuka och det är ett litet kontor så alla baciller cirklar väl bara runt, runt här. Tråkigt men idag när jag väl är tillbaka på jobbet känner jag att jag hade kunnat vara hemma en dag till. Jag känner mig inte på långa vägar frisk ännu.

Trots förkylningen har jag hållit igång hela helgen nästan. Dumt, ja, förmodligen, men jag har inte ro att bara vara hemma heller, trots att jag borde vila mer. Jag har varit hemma hos UP en del, spelat kubb i Tantolunden, varit hemma hos BC och HT och sett fotboll, hjälpt US med hans båt och fikat hos UP's mamma. Helgens bästa var att träffa US. Han är alltid glad och full av energi och han får mig på gott humör varje gång vi ses.

UP har berättat att hans mamma tidigare har haft inställningen att "ingen är god nog åt min son". UP säger att han inte har känt av några sådana signaler när det gäller mig, men jag blir på min vakt ändå. Känner att jag granskas under luppen varje gång jag träffar UP's familj, som att jag måste vara perfekt nästan. Och det kan jag ju inte leva upp till. Vem kan det?

De senaste dagarna har varit tunga på många sätt. Inte bara för att jag har varit sjuk utan också för att så många tankar och funderingar har kommit upp till ytan, och fortfarande ligger där och pockar på uppmärksamhet. Det blir som en ond cirkel som är svår att ta sig ur. Jag undrar bara varför det har blivit så. Varför kan man inte bara njuta av livet i stället?