2007-06-19

En galen värld med mycket glädje
Det gick bra på jobbet igår. Jag fick mycket gjort och alla var glada och trevliga. Men trots det längtar jag bort. Jag har ju bestämt mig.

Efter jobbet var det riktigt hård träning, mitt favoritspinningpass på SATS på Regeringsgatan. Det var fruktansvärt jobbigt, delvis nog för att jag inte alls är i form nu - jag har verkligen tränat dåligt hela våren och det märks. Men jag vet också att de här passen alltid är tuffa och det är precis vad jag behöver nu, för att komma tillbaka till mig själv och till den jag brukar vara.

Jag har funderat en del på skönhetsidealen. Egentligen är det helt galet och idiotiskt hur vi håller på, vi kvinnor inte minst. Jag tror inte att det huvudsakligen är männen som vill att kvinnorna ska vara så smala som möjligt utan jag tror att den största skurken här är vi kvinnor själva - hur vi inte bara struntar i idealen utan i stället gör vårt bästa för att efterleva dem, för att bli lika smala och lika vackra - eller? Titta på hur våra idealkvinnor ser ut! Det är fotomodeller och filmstjärnor som om de skulle placeras bland en grupp "vanliga" kvinnor skulle se sjukligt magra ut. Hur kan vi trots det måla upp dem som ideal?

En hel generation av kvinnor för ett ständigt krig mot sina kroppar. Jag jämför mig med idealen, precis som alla andra, och känner mig ständigt otillräcklig för att jag inte är lika smal som dem. Jag har dåligt samvete för att jag äter för mycket och för att jag inte tränar tillräckligt många gånger varje vecka. Helt enkelt för att jag inte är som dem - men varför ska just smalheten vara något att sträva så blint efter? Jämför våra magra idealkvinnor med en stark, muskulös och vältränad kropp - jag vet vad jag väljer! Jag får förlika mig med att jag aldrig kommer att ha smala ben. Jag är inte byggd så - jag blir muskulös om benen bara jag ens tar en promenad. Men jag vill inte längre känna mig som en sämre människa för den sakens skull. Det är det inte värt. Jag är bra nog som jag är, och innerst inne vet även jag att det är så.

Jag fick i alla fall en alldeles underbar avslutning på måndagen. Efter träningen åkte jag hem till UP och han bjöd på middag, asiatisk fiskgryta och hemgjorda glasstrutar till efterrätt. Det var verkligen så härligt att vara med honom igen. Vi var genuint glada att ses båda två och jag känner åter igen hur lyckligt lottad jag är som har träffat honom. Det här kommer att bli så otroligt bra!