2007-06-28

Så mycket har hänt
Jag har läst igenom gamla texter från min blogg, sådant jag skrev i vintras. Det är så mycket som har hänt sedan dess, så många tankar, så många känslor. Jag minns hur otroligt nära jag var att bryta med UP, på grund av historien med hans ex precis före jul. Jag har gått i månad efter månad, pendlande mellan hopp och förtvivlan. Ena dagen ville jag kämpa för UP vad som än hände. Nästa dag ville jag bara gå därifrån, för att jag mådde så dåligt att jag tänkte att det bara inte var värt det längre. Nu är jag glad att jag inte gav upp. Att jag inte valde att gå, trots att det hade varit det lättaste då.

Det jag vet är att jag aldrig, aldrig mer vill tvingas gå igenom en sådan sak igen. Den där enda händelsen har förstört så otroligt mycket för oss och den har infekterat vår relation så pass mycket att jag fortfarande slår bakut så fort någon av UP's tidigare relationer ens kommer på tal. Det räcker att någon annan råkar nämna någon som fanns i UP's liv för flera år sedan för att jag ska reagera alltför starkt. Vi mår lika dåligt av det båda två och jag hoppas att vi någon dag ska kunna lämna det bakom oss helt. Jag vet att UP är helt över sina tidigare relationer. Han vill inte ha någon av dem tillbaka, han tänker inte på dem alls längre. Jag hoppas bara att även jag en dag ska få lugn i själen, att jag ska sluta se UP's förflutna som det hot det inte längre är.

På sätt och vis känner jag mig som en annan människa idag. Jag inser hur mycket vi kan utvecklas bara på några få korta månader. Jag tror verkligen att resan till Borneo stärkte oss enormt mycket. Vi lärde känna varandra på en helt annan nivå och vi kom hem betydligt mer säkra på varandra och på våra känslor. Idag vet jag att det inte finns någon jag hellre vill dela mitt liv med än UP. Han har sina fel och brister, precis som alla andra, men jag vet att om det är någon jag kan bli lycklig med, så är det med honom.

Kanske var allt vi gick igenom i början en prövning för oss, för att vi skulle tvingas ta reda på hur starka vi egentligen är. Och vi klarade testet. Det gick väldigt, väldigt bra, till sist. Kanske var det meningen, ändå.