fredag 13 juli 2007

2007-07-13

Inte långt kvar nu
Idag är sista arbetsdagen före semestern. Det känns ofattbart skönt. Att slippa gå till jobbet - och förhoppningsvis till och med slippa tänka på jobbet. Det är som ett paradis. Jag har fått svar från det första jobbet jag sökte. Jag har inte gått vidare till intervju. Det känns lite trist faktiskt, men så är livet. Det kommer något bättre för mig i stället.

Jag träffade några av C's kompisar vid Edsbergs slott igår, för att spika det sista inför hennes möhippa. Det gick bra trots att vi bara var fyra personer så jag tror att vi ändå kommer att få ihop det till sist. Väl hemma var jag så hungrig så jag trodde jag skulle dö. Kastade i mig en sallad med mozzarella, tomat och avocado och fick sedan lov att måla ett lager till på min vita vägg. Jag trodde att det var bra med bara två lager men nu när färgen torkat upptäckte jag att det jättestora hjärtat som UP målade på väggen första gången vi målade, fortfarande lyste igenom. Men målningen gick fort och sedan gav jag mig faktiskt ut och sprang! Två varv runt området blev det och jag orkade springa hela tiden. Det är konstigt för när jag kör spinning kan jag utan större problem hålla igång i en timme eller mer. När jag springer blir jag helt slut på en gång. Men jag ska göra det igen. Jag ska minsann lära mig att springa till sist. Nu är det ingen återvändo.

Senare på kvällen pratade jag med en vän som inte mår så bra. Det gör mig ledsen att höra och det är bara ännu en påminnelse om hur desperata människor kan bli när en relation tar slut. Jag känner igen så mycket i det min vän berättade. Någon som tror att han eller hon visar kärlek och ger bekräftelse, eller som inte tar det den andra personen säger på allvar - inte förrän det är för sent och man redan har gått därifrån. Man ska inte behöva kämpa så mycket för att bli älskad.

Det finns ett citat som säger att när det är rätt, så är det lätt, och när det är lätt, så är det rätt. Jag tror inte att det är riktigt så enkelt. Jag och UP har gått igenom ett antal kriser redan, och det har inte alltid varit enkelt. Trots det känner jag i hjärtat att han är så väldigt rätt för mig. Jag tror också att det är bra att gå igenom saker tillsammans. Det gör att man får en större bild av personen man lever med. Man ser nackdelarna och svagheterna såväl som fördelarna och styrkorna, men man älskar personen likafullt. Inte för att han är perfekt, utan för att han är en komplex och mångsidig människa, precis som jag själv.

Det är sorgligt att såra en annan människa, men jag tror ändå att det är bättre att göra det genom att vara ärlig än genom att ljuga. Man ska inte behöva gå omkring och hålla masken och låtsas att allt är bra om det inte är det. Och man ska inte behöva kämpa så hårt för att bli sedd och hörd och bekräftad i sin relation. Det är inte hållbart.

torsdag 12 juli 2007

2007-07-12

Färdigmålat!
UP hämtade mig efter jobbet igår och vi åkte iväg till Sickla för att ta en titt i butikerna där. Jag var främst intresserad av att se om vi kunde hitta en fin matta till mig, men det gjorde vi inte. I stället blev det en ganska grundlig tur i klädaffärerna där jag desperat provade det ena paret byxor efter det andra - självklart utan resultat. Jag var nästan på väg att köpa ett par svarta chinos, men min brutalt ärlige pojkvän sa till mig att de var för tajta. Efter det tappade jag helt lusten att gå i fler affärer och vi åkte hem till mig.

Det blev middag på balkongen och sedan körde vi igång med att måla det sista lagret vit färg på min fondvägg. Faktiskt blev det riktigt bra! Precis så fint som jag hade hoppats. Jag ska bjuda hem mamma till mig på söndag och det blir roligt att se hennes min - hon vet ju inte ens om att jag planerade att måla om. Nu är det bara mattan som fattas, men jag vet vilken jag ska ha och tänker köpa den i helgen.

onsdag 11 juli 2007

2007-07-11

Majas 16-årsdag
Igår fyllde Maja 16 år! Det är otroligt att hon blivit så gammal. Jag minns fortfarande hur liten hon var när jag såg henne för första gången, som en fem veckor gammal kattunge. Men igår hade hon födelsedag igen. Jag, C och Ø åkte till Rotebro för att äta middag med mamma som är själv nu när pappa är i Ångermanland över hela sommaren. Vi hade alla med oss kattmat av olika sorter. Jag tog med mig en burk tonfisk som Maja slukade och Ø hade med sig en massa serpentiner, som Maja bara var måttligt road av. Det blev en bra kväll, vi åt och pratade och hade riktigt roligt. Jag och C gav mamma en för tidig födelsedagspresent, en vacker grå sjal som blir perfekt till hennes klänning på C's bröllop. Jag har redan tänkt ut att jag kan ha den till min klänning på bröllopet i oktober också.

Senare på kvällen kom UP dit också efter sin golfrunda. Han åt och fikade lite och sedan åkte vi hem till honom. Jag är glad att han finns.

tisdag 10 juli 2007

2007-07-09

Våga lita på varandra
I helgen kom en helt ny frågeställning upp. Vi träffade ett före detta par i lördags kväll. Hon har ny pojkvän men det var tydligt att den gamla ville få ihop det med henne på nytt. Hon hade planerat att sova över hos exet men hennes nuvarande pojkvän satte stopp för det.

Rent spontant tyckte jag att pojkvännen gjorde helt rätt. Jag skulle inte tycka att det var OK att min pojkvän övernattade hos en före detta flickvän, oavsett hur avsexualiserad och vänskaplig deras relation var idag. Det skulle inte kännas rätt eller bra att min pojkvän umgicks så pass intimt med en person han tidigare varit förälskad och attraherad av, och haft en sexuell relation med. Jag är medveten om att jag har en hård syn på det här, men det är så jag känner.

UP å andra sidan tyckte inte att det var något speciellt med det. Han menade att man måste kunna lita på varandra och på att personen har så pass gott omdöme så att ingenting skulle hända. Här är vi olika. Han litar på mig till 100%. Jag däremot har fortfarande en oro i mig efter det som hände i vintras. Än idag mår jag rent fysiskt dåligt bara av att tänka på det och jag kommer nog aldrig att kunna förstå hur UP kunde agera som han gjorde. Jag tror inte ens att han förstår det själv. Jag slutade helt lita på UP då och jag har fortfarande inte fått tillbaka mitt fulla förtroende för honom. Jag hoppas att jag kommer dit en dag, även om det tar tid.
2007-07-09

Förändra och förnya
Igår kväll kom jag sent omsider igång med att måla mitt vardagsrum. UP hämtade mig efter jobbet och vi åkte och köpte färg och roller och lite annat. Egentligen hade jag velat stanna till och titta på alla fina tapeter och badrumsinredningar, men här gällde det att vara effektiv. Väggen var tidigare mörkt chokladbrun men nu målade vi med gemensamma krafter om den till vit. UP hade aldrig målat tidigare så han tyckte det var riktigt roligt, och det gick ju fort också när vi var två och när det bara var en vägg att måla om. Första lagret är klart, nu ska det torka ordentligt och sedan ska jag måla nästa lager i morgon. Sedan är det bara att komma fram till vilken matta jag ska beställa. Just nu lutar jag åt den röda jag såg i helgen. Det kommer att bli riktigt ljust och fint i mitt rum!

måndag 9 juli 2007

2007-07-08

Glada nyheter
I lördags fick jag veta att AnS och UW väntar barn! Det är något jag har väntat på att få höra. Jag är så glad för deras skull! De passar så otroligt bra ihop och jag tror att AnS kommer att bli en underbar pappa. De är en riktig match made in heaven. Jag hoppas allt ska gå bra för dem båda.
2007-07-08

Katastrofkväll med efterföljande helg
Fredagen var en sådan dag när jag nog borde ha vägrat lämna sängen. Bara legat kvar och dragit täcket över huvudet. Jobbet förflöt i vanlig ordning. Planen var att jga och UP skulle gå ut på kvällen, ta en after work på Gerdas och sedan se var vi begav oss. Men så dök UP's gamla kompis upp som gubben i lådan. Han var i Stockholm över helgen och behövde någonstans att sova och UP erbjöd honom sängplats på fredagen.

Efter det körde allt ihop sig. Saker och ting strulade till mer och mer och jag och UP lyckades bli riktiga ovänner över något som egentligen börjat som en ren bagatell. Vi sågs ute i alla fall, jag åkte dit tidigare och träffade JSk och hejade på ett par av jobbkompisarna också. Jag och UP försökte få ihop kvällen på något sätt, men det gick bara inte. Till slut åkte jag hem och UP var kvar med sina vänner. Han ville att jag skulle stanna också men jag orkade inte. Jag var för ledsen för att kunna tillbringa en hel kväll med att hålla masken. Så jag åkte hem.

Nästa dag kom UP över till mig när hans kompis hade åkt vidare. Vi pratade och löste det som hade hänt, men det var jobbigt, jag var precis urlakad på energi hela helgen efteråt. Lördagen tillbringade vi hemma hos mig. Vi åt pannkakslunch och satt i soffan och tittade på film. På kvällen åkte vi över till US' båt där det var lite fest. Vi var ungefär åtta personer som drack Irish Coffee, spelade gitarr och sjöng för full hals. Det var ganska trevligt trots att jag kände mig osocial som få.

På söndagen regnade det nästan hela dagen. Jag och UP åkte runt och letade efter en matta till mig och jag hittade en som jag faktiskt tror kan vara den rätta. Den är röd i olika nyanser och kändes glad och energigivande. Sedan tillbringade vi hela eftermiddagen i Täby Centrum, men vi handlade ingenting. Jag provade en bikini men det var lika nedslående som alltid. Jag avslutade i stället kvällen med en jätteskål med godis hemma i soffan. Jag har sällan varit så trött.

fredag 6 juli 2007

2007-07-06

Ett intressant samtal
Igår var en riktigt seg dag på jobbet. Tiden släpade sig fram och på eftermiddagen gick JSt och köpte glass till alla. Jag valde en Daimstrut. Lite lunchshopping hann jag med också. Jag åkte iväg till Skanstull och kom tillbaka med två kjolar, en mönstrad i rött, svart och mörkrosa från H&M och en kort i silverbrokad från Lindex. Silverkjolen föll jag platt för. Jag har aldrig haft något liknande, men den satt perfekt och kändes helt rätt av någon anledning.

Efter jobbet var det äntligen dags att träffa katterna. Jag åkte till R, han bjöd på smoothie och vi pratade om ditt och datt. Katterna var lite blyga som de alltid är i början, men Saga började ändå spinna efter ett tag. R berättade att han kanske har ett lägenhetsbyte på gång. Jag hoppas verkligen att det blir av den här gången.

Jag hade gjort upp att träffa UP ute på stan på kvällen. Han satt på Caliente och väntade på mig. Jag har inte varit där tidigare, men har hört många prata om stället. Men vilken besvikelse! Det är inte ofta jag tycker att mat smakar illa, särskilt inte ute på restaurang, men det här var ett riktigt bottennapp. Läget är utmärkt, mitt på Kungsholmen, men jag kan lova att jag ändå inte kommer att gå dit igen.

Desto roligare var det att träffa UP. Jag hade varit lite sur på honom för att han var så kort i tonen på eftermiddagen, men det kändes verkligen bra att ses ändå. Han hade suttit och jobbat lite med US under dagen. US har bytt kontor och jobbar numera på samma ställe som AnS. UP berättade att AnS hade frågat om vi hade flyttat ihop ännu.
"Nej, inte ännu", hade UP svarat.
"Men ni planerar för det?" frågade AnS vidare.
"Ja, vi vet bara inte när det blir av", svarade UP.

Det här var intressant tyckte jag! UP som har haft sin regel att det tar ett år att lära känna en person - jag håller inte med men det är en annan sak - men nu stod han och sa till AnS att vi planerade att flytta ihop, att vi bara inte hade bestämt oss för när det skulle ske. Jag blev så förvånad! Efter att UP klargjorde sin inställning förut så har hela bostadsämnet nästan blivit tabu för mig. UP har tagit upp det lite nu och då, men jag har aldrig sagt ett ord om det utan i stället mer eller mindre bytt ämne eller pratat bort det om UP har tagit upp det.

Nu tillbringade vi i stället en stor del av kvällen med att prata boende. Vi diskuterade var och hur vi ville bo. I stan eller i förort? Hus eller lägenhet? Vi kom överens om att vi kan börja åka runt och titta på lite olika alternativ bara på skoj, för att se vilka områden vi tycker om och vilka slags boenden vi kan tänka oss. Jag vet inte riktigt vad jag vill. Stockholm är oslagbart och visst vore det underbart att få bo i stan någon gång i livet. Det tycker nog även UP. Men han säger också att om han ska ha familj så ser han för sig ett hus med trädgård, inte en lägenhet i stan. Frågan är väl hur pass långsiktigt man ska tänka. Planera för att hitta ett boende som kan funka i 30 år eller i 3 år? Det är frågan. Det känns i alla fall viktigt att inte stressa fram något utan att i lugn och ro komma fram till vad vi vill och vart vi ska ta vägen. Det ger sig i sinom tid.

Från Caliente promenerade vi neråt stan och bestämde oss för att ta en drink i Skybaren på Royal Viking. UP hade inte varit där tidigare men jag var där med JD när vi hade vår musikalkväll i november förra året. Jag drack en somrig Pina Colada och UP tog en rosa sötsyrlig drink som hette Love in the sky. Det passade ju bra också!

torsdag 5 juli 2007

2007-07-05

En ganska tråkig dag
Det är lugnt på jobbet nu och min arbetsdisciplin är inte direkt strålande. Jag fick iväg ännu en jobbansökan igår och hann börja på en tredje. UP lyckades äntligen boka våra flygbiljetter till Turkiet och det känns skönt att det är avklarat. Nu är det bara hotellen kvar. Det ska bli kul att komma ut och resa igen!

Jag tränade på kvällen, det var ett bra pass som var både jobbigt och inspirerande. Resten av kvällen förflöt i ett lugn. Jag gick och plockade undan hemma, städade och kom faktiskt igång och oljade in halva trädäcket på min balkong samt utemöblerna. Det är en sådan sak som jag har gått och dragit på i evigheter så jag kände mig enormt nöjd efteråt.

Idag är det torsdag och jag ska hälsa på R och katterna efter jobbet. Sedan har jag dejt med UP. Jag hoppas dagen går fort!

onsdag 4 juli 2007

2007-07-04

Middag på Rörstrands Båtklubb
Det känns att det börjar bli lugnare på jobbet nu. Det kommer inte in lika mycket nytt utan det är mest att avsluta de gamla projekten och förbereda det som jag vet kommer i höst. Jag ska försöka ta mig tid att få iväg ett par jobbansökningar, minst, under veckan också. Det är lika bra att komma igång med det så fort som möjligt så att jag tar mig vidare härifrån.

Jag kom iväg på ett riktigt bra spinningpass efter jobbet. Det var väldigt jobbigt, svetten rann om mig, men det var så skönt också. Jag har börjat tycka att träningen är rolig igen och det är en bra känsla.

Jag var inställd på att tillbringa kvällen hemma hos UP, men han ringde och sa att US hade bjudit över oss på lite grillning nere på båtklubben. Jag var egentligen alldeles för trött för att vara social, men det är alltid roligt att träffa US så vi åkte dit ändå. En tidigare flickvän till US var där också, en tjej som jag har träffat någon gång tidigare. Jag har inte fått något speciellt intryck av henne. Hon säger nästan ingenting och igår verkade hon inte det minsta intresserad av att umgås med oss. Man kan undra varför hon ens hade kommit dit. Men det var en skön kväll hur som helst, och vi pratade om att kanske åka ut med US' båt i helgen om vädret är bra. Jag hoppas att det blir av - det är ett perfekt sätt att tillbringa en sommarhelg.

tisdag 3 juli 2007

2007-07-03

Styrka och glädje
Jag träffade CM igår. Vi har inte setts på ganska länge nu, men hon hade berättat att hon mådde mycket bättre och vi bestämde att sätta oss i Kungsträdgården för att berätta om allt vi varit med om sedan sist.

CM har gått igenom helvetet och tagit sig ut på andra sidan. Det finns nog inget bättre sätt att säga det på. Hon har råkat ut för en person som var nära att krossa henne, men han lyckades inte med det. Hon tog sig ur det destruktiva och idag kan hon äntligen se framåt igen, hon lär känna nya människor och tar sig för att göra nya saker. CM vet vad hon vill med sitt liv och hon ser till att ta sig dit på egen hand. Jag kan inte annat än beundra henne - om jag hade ens hälften av hennes styrka och humor så skulle jag komma långt.

En annan bra sak med att träffa CM är att hon är så klok. Hon hjälper mig att hitta nya infallsvinklar på saker jag tänker på, hon får mig att se problemen ur nya perspektiv och inse att allt kanske inte är så blodigt allvar som jag ofta känner att det är, utan att förminska eller borförklara det jag säger. Det är verkligen som att få en injektion av ny, ren energi, just när man bäst behöver det.

UP var ute och festade med US och JBe och några till igår. De var ute och dansade på Vickan och han kom hem klockan tre på morgonen. Jag brukar säga att han bara är ute och festar så där utan mig, och det stämmer faktiskt. UP går ut klart oftare än jag gör. Han sa igår att jag väl kunde följa med, men det funkar ju inte för mig. Jag kan inte gå ut och festa på det sättet en måndag, sedan gå upp och sitta en hel dag på jobbet och orka träna och göra allt annat jag måste fixa efter bara några få timmars sömn. Hela veckan blir förstörd för mig då, jag får huvudvärk och orkar ingenting. För mig är det inte värt det.

Jag vill inte att UP ska sitta hemma själv och ha tråkigt bara för att jag inte kan gå ut. Tvärtom. Men trots det kan det kännas tråkigt ibland, det här att UP alltid verkar ha så himla roligt och verkligen festar loss när jag inte är med. Som att det är först när jag är någon annanstans som han riktigt kan släppa loss och ha kul, som att han kanske till och med har roligare utan mig. Det är ännu ett av mina spöken som jag måste lära mig att få bukt med.

måndag 2 juli 2007

2007-07-02

Möte med mamma
Söndagen var en lugn dag. Vi åt en sen frukost och åkte sedan hem till min mamma och Maja för att äta lunch med efterrätt. Jag har tänkt länge att jag måste åka dit snart, och det märktes att mamma blev glad över att vi kom. Det var väl investerad tid. Vi tog en promenad runt i området också, för att UP skulle få se lite mer om var och hur jag växte upp.

Senare på eftermiddagen åkte vi tillbaka hem till UP eftersom hans mamma skulle komma på besök. Mera fika, vi satt ute på balkongen och det var varmt, varmt, varmt. Det verkade som att även hon tyckte att det var roligt att ses. Det är tur att vi båda kommer överens med varandras familjer. Det är inte jättenödvändigt, men det underlättar.

Jag hjälpte UP att röja undan lite hemma hos honom när hans mamma hade gått, och på kvällen tog vi en promenad ner till klipporna och satt där i solen och av det sista ljuset. Vi pratade en massa. UP känner sig olustig för sitt jobb som inte går så bra just nu, och vi diskuterade möjliga strategier för honom för att kunna gå vidare. Jag kan förstå hans känsla. Han identifierar sig betydligt starkare med sitt jobb än jag gör, och om inte jobbet går bra så mår han inte bra heller. Jag är glad att jag kan frikoppla mig från mitt jobb så mycket lättare. För mig är det ett jobb, punkt slut. Annars hade jag verkligen mått dåligt nu.

Vi åkte över till mig sent på kvällen, handlade lite mat på vägen och åt framför TV'n där vi började se Fahrenheit 9/11 av Michael Moore. Jag är väldigt förtjus i hans tidigare film Bowling for Columbine, och även denna film var helt absurd när den visade på hur saker och ting går till bakom kulisserna, och vilket spel för gallerierna som förekommer i den amerikanska politiken. Den var självklart starkt vinklad, men eftersom Michael Moore tycker som jag så kunde jag ändå ta till mig det som visades. Det blev en alltför sen kväll, men det var det värt.

Precis innan vi somnade kommenterade UP att han tyckte att vi kom varandra närmare genom att ses så här mycket som vi har gjort den här helgen. Just de här senaste dagarna har varit lite extrema - vi har varit tillsammans konstant från fredag kväll till måndag morgon. Jag hade nog ledsnat på vem som helst efter så mycket tid tillsammans, men med UP känner jag aldrig att det är något problem. Det är konstigt, men positivt på något sätt. Jag vill ju inte tröttna.

Tidigare under kvällen sa UP att det kändes spännande, det liv som vi är på väg mot nu. Det värmer mitt hjärta att han säger det. Det är som att varken han eller jag riktigt kan förstå att det här händer, att det är på riktigt.
2007-07-02

Ledsen batalj och den långa jakten på skorna
Jag har sprungit runt i en massa butiker i helgen. Anledningen var att UP skulle köpa en ny kostym, eller en ny kavaj, och jag skulle vara med som smakråd. Vi började redan på fredagen. Men den rundan blev resultatlös för oss båda - vi åkte hem till mig tomhänta. Åt middag hemma hos mig bara och så var det inte mer med det. Vi var trötta båda två.

På lördagen tog vi nya tag. Vi gick runt i timmar. Jag köpte ett skärp och UP köpte en skjorta och hela tre par skor! Det är verkligen inte klokt. Tre par skor är ungefär vad jag köper på ett år. UP shoppade nu tre par på en och samma gång, och de var inte direkt billiga heller trots att det var rea. Jag säger ingenting om hur han spenderar sina pengar - jag vet att han behövde snygga skor eftersom han inte har köpt några på länge. Och om han har råd, så är det helt upp till honom vad han vill göra för de pengar han har tjänat in. Det är bara att det är så främmande för mig, men det är ju en annan sak.

Vi gjorde ett försök att prata med en resebyrå också för att äntligen få bokat biljetterna till Turkiet. Men det var lönlöst. Vi väntade och väntade men det tog för lång tid, vi gav upp. Det var som att luften gick ur mig när vi satt där på resebyrån och väntade. Jag tappade bara sugen helt, förlorade all energi. Jag gjorde ett halvhjärtat försök att prova ett par jeans inne på NK efter resebyråfiaskot, men jag började nästan gråta när jag såg hur hemsk jag såg ut i dem. Jag antar att jag måste förlika mig med min självbild, så som den ser ut nu. Jag som alltid har varit den som varit smalast av alla, jag är inte det längre. Jag måste acceptera det, och framför allt acceptera mig själv ändå. Inse att jag är bra nog, trots att jag inte ser ut som en fotomodell i kroppen. Men det är inte så enkelt.

Det var Batalj också på lördagen - en heldagspubrunda med ett jättegäng av människor som under en hel dag åker stan runt och testar en massa olika pubar och barer. De byter ställe varje timme, och vi kom ikapp dem framåt kvällen när de kom till Josefina ute på Djurgården. Josefina är det nya innestället, en jättestor, fin utomhusbar som jag hade hört väldigt mycket om sedan tidigare. UP har varit där flera gånger redan och är väldigt förtjust i stället.

Det var en sån där kväll som hade kunnat bli jättebra. Jag har ju varit med på Bataljer förut och känner många av deltagarna. Vädret var bra och alla var glada - utom jag. Ju längre kvällen gick desto mer tyst och tillbakadragen blev jag, kände mig bara ledsen och i vägen för alla. Jag vet inte varför jag kände så. Det var ingenting som någon sa eller gjorde. UP var underbar som alltid, han fanns vid min sida hela tiden. Men det kändes bara inte bra.

På kvällens sista pub, Skeppsbar i Gamla stan, brast det bara för mig och jag bara gick, utan ett ord till någon. Jag skulle ju åka hem till UP efteråt och jag visste att jag inte bara kunde ge mig iväg. Det vore inte rätt mot någon. Jag behövde bara några minuter för mig själv, det var allt. Jag gick ett varv runt kvarteret, men innan jag hann tillbaka ringde telefonen. Det var UP.

"Jag såg att du gick ut", sa han, "jag gick för att leta efter dig men jag kan inte hitta dig." Jag sa åt honom att stanna där han var så skulle jag komma dit. Så fort jag fick syn på honom kom tårarna, utan anledning. Jag vet inte vad som hände. Jag bara stod där och UP höll om mig och talade om hur bra allting skulle bli. Jag vet inte vad jag hade gjort utan honom den kvällen. UP är den som alltid kan få mig att må bättre, och jag är så glad att han kom efter mig när jag gick. Det behövdes.