tisdag 3 juli 2007

2007-07-03

Styrka och glädje
Jag träffade CM igår. Vi har inte setts på ganska länge nu, men hon hade berättat att hon mådde mycket bättre och vi bestämde att sätta oss i Kungsträdgården för att berätta om allt vi varit med om sedan sist.

CM har gått igenom helvetet och tagit sig ut på andra sidan. Det finns nog inget bättre sätt att säga det på. Hon har råkat ut för en person som var nära att krossa henne, men han lyckades inte med det. Hon tog sig ur det destruktiva och idag kan hon äntligen se framåt igen, hon lär känna nya människor och tar sig för att göra nya saker. CM vet vad hon vill med sitt liv och hon ser till att ta sig dit på egen hand. Jag kan inte annat än beundra henne - om jag hade ens hälften av hennes styrka och humor så skulle jag komma långt.

En annan bra sak med att träffa CM är att hon är så klok. Hon hjälper mig att hitta nya infallsvinklar på saker jag tänker på, hon får mig att se problemen ur nya perspektiv och inse att allt kanske inte är så blodigt allvar som jag ofta känner att det är, utan att förminska eller borförklara det jag säger. Det är verkligen som att få en injektion av ny, ren energi, just när man bäst behöver det.

UP var ute och festade med US och JBe och några till igår. De var ute och dansade på Vickan och han kom hem klockan tre på morgonen. Jag brukar säga att han bara är ute och festar så där utan mig, och det stämmer faktiskt. UP går ut klart oftare än jag gör. Han sa igår att jag väl kunde följa med, men det funkar ju inte för mig. Jag kan inte gå ut och festa på det sättet en måndag, sedan gå upp och sitta en hel dag på jobbet och orka träna och göra allt annat jag måste fixa efter bara några få timmars sömn. Hela veckan blir förstörd för mig då, jag får huvudvärk och orkar ingenting. För mig är det inte värt det.

Jag vill inte att UP ska sitta hemma själv och ha tråkigt bara för att jag inte kan gå ut. Tvärtom. Men trots det kan det kännas tråkigt ibland, det här att UP alltid verkar ha så himla roligt och verkligen festar loss när jag inte är med. Som att det är först när jag är någon annanstans som han riktigt kan släppa loss och ha kul, som att han kanske till och med har roligare utan mig. Det är ännu ett av mina spöken som jag måste lära mig att få bukt med.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida