2007-07-13

Inte långt kvar nu
Idag är sista arbetsdagen före semestern. Det känns ofattbart skönt. Att slippa gå till jobbet - och förhoppningsvis till och med slippa tänka på jobbet. Det är som ett paradis. Jag har fått svar från det första jobbet jag sökte. Jag har inte gått vidare till intervju. Det känns lite trist faktiskt, men så är livet. Det kommer något bättre för mig i stället.

Jag träffade några av C's kompisar vid Edsbergs slott igår, för att spika det sista inför hennes möhippa. Det gick bra trots att vi bara var fyra personer så jag tror att vi ändå kommer att få ihop det till sist. Väl hemma var jag så hungrig så jag trodde jag skulle dö. Kastade i mig en sallad med mozzarella, tomat och avocado och fick sedan lov att måla ett lager till på min vita vägg. Jag trodde att det var bra med bara två lager men nu när färgen torkat upptäckte jag att det jättestora hjärtat som UP målade på väggen första gången vi målade, fortfarande lyste igenom. Men målningen gick fort och sedan gav jag mig faktiskt ut och sprang! Två varv runt området blev det och jag orkade springa hela tiden. Det är konstigt för när jag kör spinning kan jag utan större problem hålla igång i en timme eller mer. När jag springer blir jag helt slut på en gång. Men jag ska göra det igen. Jag ska minsann lära mig att springa till sist. Nu är det ingen återvändo.

Senare på kvällen pratade jag med en vän som inte mår så bra. Det gör mig ledsen att höra och det är bara ännu en påminnelse om hur desperata människor kan bli när en relation tar slut. Jag känner igen så mycket i det min vän berättade. Någon som tror att han eller hon visar kärlek och ger bekräftelse, eller som inte tar det den andra personen säger på allvar - inte förrän det är för sent och man redan har gått därifrån. Man ska inte behöva kämpa så mycket för att bli älskad.

Det finns ett citat som säger att när det är rätt, så är det lätt, och när det är lätt, så är det rätt. Jag tror inte att det är riktigt så enkelt. Jag och UP har gått igenom ett antal kriser redan, och det har inte alltid varit enkelt. Trots det känner jag i hjärtat att han är så väldigt rätt för mig. Jag tror också att det är bra att gå igenom saker tillsammans. Det gör att man får en större bild av personen man lever med. Man ser nackdelarna och svagheterna såväl som fördelarna och styrkorna, men man älskar personen likafullt. Inte för att han är perfekt, utan för att han är en komplex och mångsidig människa, precis som jag själv.

Det är sorgligt att såra en annan människa, men jag tror ändå att det är bättre att göra det genom att vara ärlig än genom att ljuga. Man ska inte behöva gå omkring och hålla masken och låtsas att allt är bra om det inte är det. Och man ska inte behöva kämpa så hårt för att bli sedd och hörd och bekräftad i sin relation. Det är inte hållbart.