2007-05-31

Hur säker kan man egentligen bli?
Jag har funderat över det här förr och det är tankar som kommer tillbaka igen. Kan man någonsin bli helt säker i en relation? Jag tror inte det. Ett visst mått av osäkerhet kommer alltid att finnas kvar. Vi kan aldrig lämna några garantier, vi kan aldrig lova något helt och fullt när det gäller känslor. Jag kan inte lova att älska någon hela livet. Hur skulle jag kunna göra det? Jag kan omöjligt veta vad jag kommer att känna om ett år, tio år, femtio år. Det jag kan lova är att så länge det känns rätt så kommer jag att ge 100%. Det kan jag göra, det vill jag göra. Jag kan lova att vara tillsammans med en person så länge vi vill och kan göra oss själva och varandra lyckliga - men mer än så kan jag inte ge. Jag kan inte ge några garantier, lika lite som någon annan kan det.

Det är lustigt hur en del människor talar sig varma för att man inte alls måste låta sig styras av känslor. Att man alltid har ett val - att handla utifrån det man känner eller att i stället tänka ett varv extra och agera annorlunda. Men när den stora passionen och attraktionen drabbar dem, då gäller deras egna regler inte längre. Då är det bara känslorna som bestämmer. Allt annat är irrelevant.

Det är förvånande och motsägelsefullt hur vissa personer gång på gång kan kasta sig huvudstupa in i den ena relationen efter de andra. De låter känslorna styra, de slutar tänka, de bara handlar. Samma personer kan sedan - när de en dag kommer till en relation som faktiskt kan komma att fungera på långt sikt - bli skräckslagna. Plötsligt räcker det inte med att bara ha känslor. De måste vara säkra också. De kan inte låta relationen gå framåt förrän de är 100% säkra på att den är helt rätt - och därför riskerar de också att till slut förlora den. Personen de är med kanske kommer fram till att partnern aldrig kommer att kunna bestämma sig, de tröttnar på att vänta och väljer att gå vidare i stället.

Det här är viktigt - vi kan aldrig få 100% om vi inte är beredda att ge 100%. Vi kan aldrig få ett ja om vi själva bara är beredda att säga "kanske". Och den som aldrig vågar kommer i längden inte att få någonting alls.

2007-05-30

En oinspirerad tisdagkväll
Det kör ihop sig med min semester. JS har konstigt nog först nu upptäckt att semesterplaneringen på jobbet inte håller och bett oss ändra våra veckor. Han är alldeles för sent ute - ska jag ändra min semester nu kommer den antingen att ligga på tok för tidigt, eller så missar jag resan till Lysekil som är de enda konkreta semesterplaner jag har än så länge. Inget av dem känns som bra alternativ.

Dessutom dröjer beskeden från Turkiet och det gör det omöjligt för mig att säga ja eller nej till den resan. Jag vet inte vad det kommer kosta eller vilka datum som gäller och innan jag får klara besked där kan jag inte säga om jag kan följa med eller ej. Jag antar att UP kommer att resa ner oavsett hur jag gör - det är ju ändå hans vänner och inte mina. Men det skulle inte kännas lika bra om han fick åka själv, varken för mig eller för honom.

Igår höll UP sitt föredrag på konferensen om omvärldsanalys. Jag känner mig stolt över att han blev utvald som talare bland alla andra experter! Presentationen hade gått bra och förhoppningsvis kommer den att leda till fler kundcase också.

Efter jobbet åkte jag in till stan för att möta UP en sväng. Vi var ganska trötta båda två men gick en kort promenad nerför Kungsgatan till Biblioteksgatan där jag skulle titta efter en klänning hos Karen Millen. Men det blev ingenting där heller. Den enda klänning jag kunde tänka mig fanns inte kvar i rätt färg. Att det ska vara så svårt att hitta något!

UP ville träffa JSk också så han ringde honom och JSk kom och åt middag med oss på stan. Jag var inte helt glad att träffa JSk egentligen. Han är ju trevlig och så men inte riktigt min typ. Jag gillar inte hur UP blir i hans sällskap - någon han inte är när han är med mig annars. JSk kunde lyckligtvis inte stanna länge så efter maten gick jag och UP och satte oss på ett café i närheten. Vi delade på en enorm banana split och UP pratade om konferensen, om föredragen och om vad som gjorts och sagts.

Vi var lite för trötta och oinspirerade båda två för att kvällen skulle bli riktigt bra. Jag kände mig märkligt ledsen när vi skildes åt, som att vi knappt kände varandra längre. Jag vet att det bara är tillfälligt och jag väntar på att det ska gå över.

2007-05-28

Mors dag
Igår var det Mors dag. Jag hade lyckats överplanera min dag med resultatet att tidsplaneringen sprack från första stund.

Jag och UP hade ett långt samtal på förmiddagen. Det fanns så mycket att säga, så många känslor att uttrycka. Det behövdes, vi kom varandra ännu närmare. Efteråt satt vi en stund och jobbade med UP's hemsida som måste vara klar till måndagen. Den blev väldigt bra till sist och jag är otroligt stolt över honom!

Jag fick lov att ställa in min träff med SSH och åkte direkt ut till Sollentuna för att hälsa på mamma och pappa och Maja i stället. C och Ø skulle komma dit också men de var så försenade så jag hann aldrig träffa dem utan var tvungen att åka hem innan de ens hann komma dit.

Kvällen ägnades åt de vanliga förberedelserna inför veckan - handla, städa, laga mat. Jag gick ut med Tuva och Saga sent på kvällen och det gick jättebra den här gången. De hade nog kunnat vara ute mycket längre om jag bara inte hade varit tvungen att gå och lägga mig till sist.

Jag fick vara med om en historisk händelse på kvällen när UP lanserade sin hemsida. Jag satt i telefon med honom när han tryckte på knappen och sidan dök upp i min dator. Det kändes riktigt stort!

2007-05-28

Grillfest på Kungsholmen
Helgen har bjudit på riktigt sommarväder i Stockholm. KH och JD tog ännu ett av alla sina härliga initiativ och bjöd in till grillfest i Kronobergsparken, mitt på Kungsholmen. Jag och UP gick dit och tog även med S och en kompis till henne. Totalt var det ungefär 30 personer varav jag kände kanske en tredjedel. Vi grillade och åt och åt och pratade och det kändes som den första riktiga sommarkvällen för året.

Under kvällen tog jag och KH en kort promenad och hon berättade riktigt underbara nyheter för mig, som jag fick lova dyrt och heligt att bara avslöja för UP men ingen annan. Det kommer att bli en höst att se fram emot!

När solen försvann gick vi alla ner till KH och JD och fortsatte festen där. Det blev ännu en bra kväll, ännu en lyckad träff med vännerna.

2007-05-28

Halvårsfirande på Gröna Lund
I fredags firade jag och UP halvårsdag med att gå på Gröna Lund på kvällen. Vi möttes vid Slussen efter jobbet och satte oss vid kajen och tittade på båtarna och vattnet. UP halade fram en liten champagneflaska och två plastmuggar och vi satt och skålade mitt bland alla människor som passerade förbi. Efter en stund kom en kvinna fram till oss.
"Jag måste bara fråga vad det är ni firar", sa hon, "ni ser så väldigt söta ut!"

Vi tog en snabb middag och promenerade sedan hela vägen längs Skeppsbron och Strandvägen ut på Djurgården bort till Gröna Lund. Jag har inte varit där på flera år och hade hunnit glömma hur barnsligt roligt det kan vara där. Vi låste in väskorna och köpte var sitt åkband och sedan var det bara full fart in bland alla attraktioner. Vi åkte Vilda Musen, Kvasten, Lustiga Huset, Kärlekstunneln, slänggungan, radiobilar, spelade Jurassic Park och åkte snowboard i spelrummet, gick igenom Skrattkammaren och åkte bergochdalbanan två gånger. Jag skrattade så mycket så att jag nästan fick träningsvärk och det var riktigt underbart roligt! Det blev en riktigt bra kväll, ett perfekt sätt att fira oss två.

2007-05-25

Halvårsdag!
Idag firar jag och UP 6 månader tillsammans! Tänk ändå! Tänk att något som började som en fin vänskap skulle komma att utvecklas till något så fantastiskt som det vi har idag. Jag kan inte nog säga hur lyckligt lottad jag är. Och det här är ändå bara början - vi har så mycket kvar att uppleva tillsammans.

2007-05-25

En överraskning
Direkt efter träningen igår ringde UP och lät mystisk. Jag sa att jag skulle vara hemma om en halvtimme och han la snabbt på efter det, sa att han skulle ringa senare. Men jag hann inte mer än komma hem så ringde det i stället på dörren och där stod UP fullastad med god mat! Han ville överraska mig med en god middag för att tjuvstarta firandet av vår halvårsdag.

Det blev en riktigt härlig kväll med en fantastisk sommarmåltid - färsk sparris med hyvlad parmesan, färsk potatis - så gott! - med kallrökt lax, skaldjurspaté och UP's hemlagade romsås, färska räkor med aioli och gott vitt vin till det. Till dessert fick jag vino santo med italienska mandelskorpor och god, mörk choklad. Hela kvällen kändes så lyxig! Jag hade varit inställd på att tillbringa kvällen själv hemma med katterna, laga någon snabb middag och läsa lite mer Harry Potter - och i stället blev det en festkväll. Jag skulle absolut kunna vänja mig vid det!

2007-05-24

Planer för framtiden
Igår var en riktigt tung dag på jobbet. Bara en massa småplock och bränder att släcka hela tiden. Högarna växer, långtidsprojekten måste prioriteras bort och jag blir inte klar med någonting.

På kvällen gav jag mig själv en riktig genomkörare. Jag och JP gick tillsammans på ett 90 minuter långt spinningpass. Det var första gången vi tränade tillsammans och det var roligt att cykla med någon så vältränad som JP. Hon genomförde hela den svenska klassikern förra året och cyklade då Vätternrundan på drygt 10 timmar - otroligt bra!

Jag hade ett långt samtal med UP på kvällen efter den vanliga rundan med katterna. För första gången sa han rent ut att han ser för sig att vi kommer att bo tillsammans en dag, att det är så han har sett på framtiden. Men trots hans ord är jag fortfarande rädd att tro på det. Jag har sårat mig själv alltför många gånger, genom att tro för mycket, genom att hoppas för mycket. Jag vill inte sätta på min mina rosa glasögon och tro att allt är perfekt - jag är alldeles för realistisk för det.

Idag på förmiddagen var vi på webbseminarium båda två. Jag hade fått en inbjudan och skickade den vidare till UP som precis håller på att bygga upp sin egen webbsida. Efter seminariet åt vi lunch på stan och satte oss sedan i Vasaparken med var sin glass. Vi kom in på ämnet barn och UP sa då för första gången i klarspråk att han vill ha barn, att han tror att det kan bli den mest spännande resan man gör i sitt liv. Han ville också veta hur jag såg på det och jag sa som det är, att jag nog håller på att mogna in i tanken så sakteliga.

Det känns som att det händer så mycket nu. Jag undrar var vi är på väg egentligen.

2007-05-23

Middag med en god vän
Igår fick jag en smärre chock när jag öppnade ett mail från en jobbsajt jag prenumererar på. I mailet fanns en annons från ett större företag inom IT-branschen. Jag klickade på annonsen - och fick upp en bild på UP's förra flickvän. Mitt hjärta stannade nästan av chocken. Det var som att se ett spöke. Men så mindes jag vad UP sa förut - att det faktiskt inte hade varit så fantastiskt som det nog har låtit.

Jag skickade bilden vidare till både ST och SSH och båda sågade henne totalt. Hon såg tråkig ut och hade tråkiga kläder, skrev ST. SSH frågade om bilden var gammal eller ny. Hon tyckte att tjejen såg ut som en relik från 1984 och kunde för sitt liv inte förstå hur jag hade kunnat känna mig hotad. Jag skrattade gott åt båda svaren. Sanningen att säga har jag ju aldrig känt mig hotad av hennes utseende. Det har varit andra saker som har spelat in, saker som UP har berättat för mig, känslor han har uttryckt. Men det är över nu och det är huvudsaken. Jag hyser inga tvivel på vad UP känner för mig idag, att allt annat är borta.

Vissa personer inser man inte att man har saknat förrän man möter dem igen. NM är en sådan person. Vi hade för länge sedan kommit överens om att jag skulle komma hem till henne på middag igår kväll. Jag har inte varit hos NM sedan förra sommaren och häpnade över hur stora hennes döttrar hade blivit. Villan på Ingarö var lika perfekt som alltid - ett riktigt drömhem som tyvärr känns ganska ouppnåeligt för mig. Det är roligt med NM och hur hennes liv har utvecklats. Hon och hennes man gick igenom en riktig kris för några år sedan men de kom igenom den och idag är de lyckligare och mer kära än någonsin. Det verkar bara bli bättre och bättre mellan dem och det är glädjande att se sådant hos ett par som har varit tillsammans i fjorton år. De är förebilder för mig på det sättet.

NM verkar också ha hittat sin plats i livet. Precis som jag lämnade hon sitt gamla jobb för ett halvår sedan och är nu en av koncernens höga chefer. Hon är efterfrågad och gör ett riktigt bra jobb och jag kan uppriktigt glädjas med henne. Hon är värd all framgång efter allt hon har gått igenom. Det syntes på henne att hon mådde bra igår. Hon hade ett lugn i ögonen som jag inte har sett på länge, hon verkade harmonisk och lycklig.

NM inspirerade mig också till att börja tänka på jobb igen. Jag har insett att jag på riktigt är sugen på att byta jobb igen, och den här gången vill jag till en större koncern. De har fördelen att alla resurser oftast finns inom företaget och det ger också fler utvecklingsmöjligheter internt. Tyvärr finns det knappt några stora företag som har kontor i stan utan då blir det ännu en förort. Men det kanske kan vara OK ändå. Jag ska faktiskt börja titta på allvar nu. Uppdatera min CV och mitt ansökningsbrev och fundera över vilka företag jag kan tänka mig. Jag har inte bråttom utan det får ta den tid det tar. Jag kan vänta tills det blir rätt.

2007-05-22

Planera möhippa
Igår kväll träffade jag några av C's vänner för att planera möhippa för henne. Totalt blev vi 6 personer så det var fler än jag hade väntat mig. De som dök upp var engagerade och bra men däremot är jag inte alltför imponerad av de övriga - de flesta har inte ens brytt sig om att svara trots att jag har mailat dem alla två gånger för att försöka få till en planeringsträff.

Turligt nog hade vi en av C's jobbkompisar med oss igår. Utan henne hade det varit svårt att gå vidare med våra idéer. Vi hade en del riktigt bra förslag så det känns som att vi kan få till en väldigt bra dag om det bara funkar med datum och kostnader och att så många som möjligt kan vara med när det är dags. Men det känns bättre nu i alla fall - vi har kommit igång bra så här långt.

UP kom och hämtade mig på stan efteråt och vi åkte hem till mig. Tog en promenad i regnet och drack te när vi kom in igen. Tyvärr är det nästan omöjligt för UP att sova hos mig. Tuva älskar UP och blir som förbytt när han kommer till mig. Hon höll som vanligt igång hela natten, jamade oavbrutet och sprang fram och tillbaka över hela lägenheten, drog fram sina leksaker och ville leka och när hon tröttnade på det hoppade hon upp i sängen och trampade med tassarna och ville till varje pris ligga mellan oss och bli klappad. UP låg nog vaken större delen av natten, jag är mer van så jag sov lite bättre men inte mycket. Det är konstigt att Tuva aldrig beter sig så när jag är ensam hemma. Tyvärr gör det ju att UP också har börjat dra sig för att åka hem till mig, dels för att han sover dåligt och också för att det är krångligt att ta sig hem igen med bilköer och annat som kommer igång så tidigt. Det känns inte som någon riktigt bra framtidsutsikt för oss.

2007-05-21

Dags att gå?
Jag har haft lite funderingar över mitt jobb under en tid. Lekt med tanken att byta jobb och kommit fram till att det snart är dags. De senaste veckorna har jag känt att jag inte riktigt trivs och idag insåg jag till slut vad det beror på. Det är den personen jag delar rum med. Hon är så fantastiskt otrevlig. Omöjlig att föra en normal konversation med utan att bli avsnäst och tilltalad som om man vore mindre vetande. Hon förpestar mina arbetsdagar till den grad att jag starkt överväger att sluta bara för att slippa ifrån henne. Bara för att slippa ha med henne att göra. Det här företaget är för litet för mig. Om en person beter sig så illa som min kollega gör så märks det alltför tydligt. Det går inte att komma undan.

2007-05-21

Nästan som singelhelg igen
Den gångna helgen har varit den lugnaste på evigheter. Det har varit riktigt skönt faktiskt. Jag har fått mycket gjort hemma, sluppit stressa för att hinna med allt och dessutom hunnit tillbringa mycket tid med katterna. Jag har inte haft en tanke på att gå ut utan varit helt och fullt nöjd med att vara hemma på kvällarna.

Fredagen var en riktigt tråkig dag på jobbet. Jag tappade motivationen helt och fick knappt något gjort trots att jag verkligen hade behövt vara effektiv. Efter jobbet tog jag ännu en fruktlös runda på stan för att hitta festklänning men kom hem tomhänt även den här gången. Hur svårt kan det vara att hitta en klänning? Jag förstår det inte! De fina klänningar jag hittar - som inte är så korta så att de nästan ser ut som en blus - är antingen svarta eller vita och knappast lämpliga att bära på ett bröllop. Det börjar bli både frustrerande och irriterande.

Jag hade ätit en alldeles för liten lunch så lagom till att jag kom in till stan blev jag vrålhungrig. Jag tänkte ta något snabbt att äta men varenda ställe var fullt av folk så det slutade med att jag proppade i mig två chokladbitar för att inte svimma av blodsockerfall. Sedan åkte jag hem och åt en riktigt onyttig middag och en jätteportion glass på det.

På lördagen tog jag en fika med PH på eftermiddagen men annars höll jag mig hemma. Fixade och städade och donade lite och köpte nya krukväxter vilket behövdes - mina gamla ser för hemska ut. Egentligen borde jag kasta ut dem allihop men så länge de lever har jag inte hjärta att göra det. Den husliga genen har helt klart hoppat över mig...

Söndagen blev en riktigt fin dag. Soligt och varmt och jag bestämde mig för att ge mig ut och springa. Det var precis lika hemskt som jag hade anat.... Fruktansvärt jobbigt och tungt och jag orkade ingenting, kändes det som. Fick nästan kramp i vaderna i uppförsbackarna och jag gick nog halva tiden tror jag. Jag svettades som en galning och var alldeles röd i ansiktet eftersom jag blev så varm. Folk som mötte mig måste ha trott att jag hade sprungit flera mil så slut som jag såg ut att vara.

Det är konstigt - jag som ändå tränar mycket spinning vilket är utmärkt som konditionsträning. Jag kan utan problem orka ett pass på 55 eller till och med 90 minuter. Men däremot tar det nästan död på mig att springa i 15 minuter. Ärligt talat så hade jag nog orkat springa längre på lite mer plant underlag, asfalt kanske. Detta att springa i kuperat skogslandskap var verkligen inte min grej. Men trots det är jag ändå nöjd med att jag tog mig ut. Jag kom i alla fall iväg. Det kommer att dröja innan jag känner mig redo för att springa med UP, men jag kommer i alla fall inte att ge mig riktigt än. Jag ska definitivt springa igen. Det här blir sommarens utmaning för mig - att träna upp konditionen även i den här träningsformen.

Sent på eftermiddagen kom ett sms från UP. Han var nästan hemma och undrade om han kunde komma förbi. Det fick han förstås. Vi åt middag på min balkong och åkte sedan hem till UP för att sova där. Jag vet inte vem av oss som var gladast över att ses igen. Det är konstigt för de senaste dagarna hade jag nästan slutat sakna honom. Det var som att jag vande mig vid att han var borta, att det blev ett normalläge. Men nu när UP är tillbaka är det som att jag aldrig vill släppa taget om honom igen.

2007-05-18

Något att tänka på
En vän har hamnat i en situation som man väl aldrig förväntar sig att råka ut för. Vi pratade om det igår och jag fick frågan hur jag hade hanterat det om det hade varit jag. Svaret är - jag har ingen aning. Det går att gissa men det är omöjligt att veta förrän man står där.

Efter vårt samtal har jag fått en hel del att fundera på. Jag har börjat tänka på mig och UP, och jag vet inte om man ska säga att vi har haft tur eller otur. Det får framtiden utvisa. Än så länge är det bara ovisst.

Mitt i allting måste jag beundra min väns styrka. Hon låter precis som vanligt trots att hon sannolikt har tusen tankar som rör sig i huvudet. Det är nog inte vem som helst som hade klarat att behålla sitt lugn på samma sätt som hon gör. Det är verkligen beundransvärt!

2007-05-18

En ledig dag
Torsdagen var ledig dag från jobbet. Så skönt! Jag som är så jobbtrött just nu, det var precis vad som behövdes. Hade jag haft tid hade jag gärna tagit semester även på fredagen men nu blev det inte så.

Jag tillbringade dagen hos mamma och pappa och Maja. Maja var lika söt som vanligt men oj, vilken skillnad det är på mina föräldrar när jag kommer dit ensam jämfört med om UP är med mig, eller R på den tiden. Då är de trevligheten själva. I verkligheten är det ju inte så. Att besöka mina föräldrar kan vara som att köra huvudet rakt in i en vägg och stånga pannan blodig. Fullständigt utmattande och jag åker därifrån, inte fylld av ny energi utan bara slutkörd, nedslagen. Så mycket kritik, så många måsten och borden.

Det är mycket fokus på C's bröllop nu. Jag minns bara alltför väl hur det var när jag och R planerade för vårt bröllop för snart fyra år sedan. Det var så mycket tjafs om allt så jag till slut bara tappade sugen och inte längre tyckte det var roligt. Och det är samma sak nu, när det är C och Ø som ska gifta sig. Mamma är så extremt fokuserad på hur allting ska vara för annars kommer det att verka konstigt och vad ska de andra gästerna tänka, så gör man ju inte....

I mina öron låter det bara sorgligt. Jag hoppas att C orkar hålla humöret uppe bättre än jag gjorde, så att inte även hon bara ger upp av allt bråk.

2007-05-16

Tänk ändå
UP ringde till mig på förmiddagen. Han satt i bilen på väg mot Bromma för att möta upp resten av laget och åka vidare till Dalsland. De ska tävla i SM i luftballong och kommer att vara borta resten av veckan. Han lät glad på rösten.
"Hej!" sa han. "Jag älskar dig!"
Och jag blir glad i hela hjärtat. Jag är verkligen lyckligt lottad och jag vet det. Jag värdesätter det jag har varje minut, varje sekund.

2007-05-16

Dålig dag
Igår var verkligen en usel dag. Jobbet har aldrig varit värre och hade jag haft något annat, eller varit ekonomiskt oberoende, så hade jag lätt kunnat gå på dagen. Nu är det ju inte så utan jag måste bita ihop ett tag till. Men som jag känner nu kommer jag inte att vänta så länge till med att börja söka nytt. Skönt att det bara är halvdag idag.

På kvällen gick jag en ny - resultatlös - vända på stan för att leta festklänning. Ingen lycka den här gången heller. Däremot köpte jag de svarta ballerinaskorna jag har spanat på. De är otroligt mjuka och sköna och jag behöver dem, mina gamla är verkligen helt slutgångna. Jag åkte vidare bort till Marieberg för massage och det var skönt som vanligt men jag var så uppe i varv och stressad efter dagen så jag hade svårt att koppla av ordentligt.

I kväll ska jag träna med S och sedan går vi nog och äter något tillsammans. Det ska bli kul att träffa henne igen och få lite mer tid att prata om allt som hänt sedan sist. I morgon är det ledigt och jag längtar nästan ihjäl mig tills arbetsdagen är slut idag. I morgon ska jag sova, riktigt länge!

2007-05-15

Blä
Mitt jobb är inte roligt nu. Det blir bara mer och mer att göra, så dagarna går ju hyfsat fort, men det tråkiga är allt gnäll som hörs hela tiden. Gör man något fel så får man garanterat höra det direkt. Gör man något bra - inte ett ljud.

Jag antar att det är så här på de flesta arbetsplatser, men det är tråkigt likafullt. Det får mig att tappa sugen och längta bort. Jag har vetat hela tiden att jag inte kommer att stanna här lika länge som jag gjorde på förra jobbet. Ett år till kanske - sedan vill jag absolut byta.

2007-05-14

Utveckling åt rätt håll
Idag är en riktigt tråkig måndag. Grått, mörkt och regnigt ute och jag hade mer än gärna bara dragit täcket över huvudet och fortsatt sova. Helgen har varit betydligt bättre. På fredagen gick jag på stan efter jobbet. Uppdraget var att hitta en klänning till bröllopet i Istanbul och mycket riktigt kom jag hem med ett hallonrött sidenfodral från Oasis. Igår bestämde jag mig för att lämna tillbaka den igen. Jag har provat och provat om och den känns inte helt rätt trots allt. Den kostade hela tusen kronor och för den summan ska jag ha en bättre klänning än så.

Det hade kommit förslag om att gå till Gerdas men jag kände inte för att gå ut så efter avklarad shopping åkte jag helt enkelt hem i stället. UP kom till mig senare på kvällen, han hade varit ute med några gamla jobbkompisar men det blev en tidig kväll även för honom.

Lördagen blev riktigt skön. Solen sken och värmde härligt. Vi tog det lugnt och var hemma hos mig hela dagen nästan, först på eftermiddagen åkte vi iväg mot Danderyd för att fika hos UP's mamma i Stocksund. Det är ett helt annat område än det jag själv har vuxit upp i och det var väldigt intressant att se hur UP har levt som barn, hur han har bott och var han har rört sig. Även om det har hänt en hel del sedan han var barn så kändes det på något sätt redan i luften att det är annorlunda där. Det är lite bättre, lite finare. Stora, fina villor i lummiga trädgårdar, fina bilar på uppfarterna och människor som tydligt inte har några problem att få ekonomin att gå ihop. För första gången insåg jag på riktigt att UP faktiskt kommer från en välbärgad familj, att han är van att ha det gott ställt. I den här miljön kände jag mig ganska enkel, jag som inte alls är van vid att ha mycket pengar.

Det var ganska komiskt hur väl UP uppförde sig när hans mamma var med. Det är positivt antar jag, att han har en bra relation till sin familj och att han kan föra sig väl. Men lite roligt tyckte jag ändå att det var. Efter fikat tog vi en lång promenad själva runt i området och UP visade mig var han hade lekt, var hans kompisar hade bott och var han gick i skolan som barn. Då blev han som vanligt igen, mera lekfull än han är med sin mamma i närheten.

På kvällen åkte vi in till Golden Hits för att se melodifestivalen och möta upp några vänner. Festivalen var riktigt dålig men jag fick en väldigt rolig kväll ändå. S var där med ett par kompisar och det gladde mig ända in i hjärtat att träffa henne. Det var så länge sedan sist och vi var genuint glada att se varandra båda två. Hon var nyfiken på att höra allt om UP förstås och bubblade av frågor. Hur känns det? Hur är han? Vad säger han till dig? Känner du dig bekräftad? Känns det bra? Jag berättade om allt och S verkade så uppriktigt glad för min skull, för att jag har hittat så rätt till slut.

ML och ASj var där också och ML var så vansinnigt irriterande att jag till slut nästan var på väg att klippa till honom. Jag blev så arg på honom och så less på hans tjat så att jag faktiskt raderade hans nummer i min mobil. Jag vet att många människor har svårt för honom och efter den här kvällen har jag lätt att förstå varför. Det är omöjligt att tala med en människa som inte vet hur man lyssnar.

Mitt i allt det här fanns UP hos mig, hela tiden. Jag är så glad för honom, verkligen! Det finns ingen människa jag har så roligt med som UP. Vi har samma humor, vi skrattar mycket och dansade som galningar, nära, nära, fulla i skratt åt allt och alla. Det känns så otroligt bra med UP och det är nästan så att jag måste nypa mig i armen för att förstå att det här är sant, att det är på riktigt. Att en sådan underbar människa kan finnas, och att han är med mig.

På söndagen gick vi på stan en sväng men köpte ingenting. UP hittade en jättefin kostym men den fanns inte i rätt storlek. Efter shoppingrundan åt vi en sen lunch och sedan var det dags för mig att åka hem. Jag var igång resten av kvällen - storstädade, handlade, lagade matlåda. R kom över en sväng för att hälsa på katterna och de verkade glada att se honom. Jag avslutade kvällen med att gå ut med dem och nu gick det riktigt bra. Övning ger färdighet!

Sent på kvällen ringde jag UP för att säga god natt som vanligt. Han har flera gånger under helgen och även tidigare i veckan sagt att det är som att det har hänt något mellan oss. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, men det känns som att vi har tagit ett steg framåt, ett steg i rätt riktning. Som att vi har kommit närmare på något sätt. Jag förstår vad han menar även om det är svårt att sätta rätt ord på känslan. Det är något där, en utveckling åt rätt håll. Det är som att vi är säkrare nu.

2007-05-11

Spring för livet!
Jag har bestämt att jag ska lära mig att springa. Alltså, jag kan ju springa, men jag ska lära mig att göra det som motion. Egentligen är bara tanken absurd. Jag älskar att träna, men jag hatar att springa. Har aldrig tyckt om det. För mig är löpning associerat till stress, jobbigt, tungt. Det ser så lätt och behagligt ut när andra gör det, men de gånger jag själv har försökt springa är det hopplöst. Jag blir trött direkt och tycker inte att jag kommer någonstans.

Men nu känner jag mig mot alla odds faktiskt motiverad att komma igång. Jag ska ta det jättelugnt, i mitt eget tempo. Köra med intervaller, kanske - springa en bit och sedan gå lite, så springa igen. Börja med korta sträckor för att sedan bygga på med mer. Jag vill göra ett försök i alla fall. Vem vet, den här gången kanske jag lär mig att tycka om det till slut. Träningen har gått så bra den här veckan. Tre pass har jag kommit iväg på, och förhoppningsvis blir det en löprunda med UP i helgen också. Jag vill inte bryta det goda mönstret jag har kommit in i nu.

2007-05-10

Vårkonsert i Saltsjöbaden
Igår var jag och UP på vårkonsert i Saltsjöbaden. Två av hans tjejkompisar är med i kammarkören och vi har även sett dem på julkonsert i vintras. Det var en bra konsert och som vanligt blev jag så ruskigt sugen på att börja sjunga i kör igen. Jag vet ju att jag skulle klara av det. Det gäller bara att hitta rätt kör, och att de ska behöva folk i min stämma. Jag får se om och när det kan bli av.

Efter konserten åkte vi till mig för att fika en stund innan UP åkte hem för att sova. Han opererade sin tand i tisdags och igår såg han hemsk ut - alldeles uppsvullen i halva ansiktet och han hade svårt att le och prata. Hade jag inte vetat att han hade ont i tanden hade jag nog kunnat tro att han var på dåligt humör, eftersom han såg så bister ut. Det blev inte någon lång stund vi hann vara tillsammans, men det kändes ändå skönt att få se lite av honom, även om det blev kortvarigt.

När UP skulle åka följde jag med ut med katterna. Den här gången gick det mycket bättre. Det var sent på kvällen, mörkt och nästan inga människor ute. Jag får väl börja göra så i stället, ta ut dem sent på kvällarna när det inte är så mycket liv ute. Så kanske Tuva vänjer sig och slutar vara rädd.

2007-05-09

Saknad
Det är tomt hos mig. Vi kommer inte att kunna träffas på hela veckan. Det är ovanligt lång tid, och det känns. Det är andra saker. Jobb mest. Han måste fokusera på det nu, jag vet det, det är ingenting att säga om det. Det är som det är. Men ändå. Det är tomt. Och det känns i hjärtat.

2007-05-08

Mina små räddisar
Jag har börjat försöka gå ut med mina katter igen. Det går ganska bra med Saga, det är bara ibland när det kommer främmande människor som hon blir rädd och lägger sig platt på marken för att inte synas. Men Tuva - hon är fullständigt skräckslagen. Inte bara för människorna som hon inte känner utan för miljön, för allt. Igår fick hon sådan panik att hon nästan lyckades trassla sig ur selen. Inte blev det bättre av att det satt en människa i trappan när vi skulle gå in igen. Tuva visste inte om hon skulle fly upp, förbi honom, eller ner igen. Till och med Saga blev rädd.

Jag undrar hur det här kommer sig. När de var små, när de var yngre, då var de aldrig rädda för att gå ut, inte rädda för människor eller någonting. Men ju äldre de blir desto skyggare blir de. Med Saga går det ändå hyfsat bra. Men med Tuva går det inte alls. Jag får börja med gå ut-träning för dem. Ta ut en katt i taget, helst lite senare på kvällen, så att framför allt Tuva bara får vara ute och se att det inte är så farligt. De behöver ju verkligen gå ut, men det är svårt när framför allt Tuva blir så rädd för allting. Jag måste fixa det på något sätt.

Inomhus, i lägenheten, till och med i trapphuset, då är det ingen fara. Då är de underbara, keliga, nyfikna och framåt. Det borde gå att lösa det här!

2007-05-08

Underbar träning
Igår fick jag åter igen se vilken skillnad en bra instruktör kan göra. Jag körde spinning för Niklas på Regeringsgatan och det var helt enkelt underbart. Stenhårt och jättejobbigt men så skönt! Så rätt! Allt stämde och jag orkade ge allt hela passet igenom. Det här var precis vad jag behövde för att komma igång och tycka att träningen är rolig igen.

Nästa onsdag har jag bokat in träning med Sandra. Hon vill att vi kör ett 90 minuters spinningpass. Jag ser fram emot det!

2007-05-07

Två födelsedagskalas
Söndagen blev inte alls som jag hade tänkt mig. Det var riktigt bra väder och jag hade hoppats på att vara utomhus, någon utflykt kanske, åka iväg någonstans och hitta på något. Så blev det inte.

Redan vid frukosten ringde C och var upprörd. Mamma hade bestämt sig för att lämna tillbaka sin jättefina klänning, som hon hade köpt för att ha på C's bröllop i augusti. C sa till mig att jag måste åka dit och hindra henne, eftersom mamma ju verkligen hade tyckt om klänningen i butiken. Sedan visade det sig att pappa inte tyckte om den, och därför skulle mamma nu inte ha den. Det var bara att åka iväg till Sollentuna för att tala henne till rätta. UP följde med som moraliskt stöd, och då gick det förstås jättelätt. Klänningen var verkligen fin, pappa hade inte längre något att invända, och mamma beslöt sig för att behålla den ändå. En konflikt löst, en sak mindre att tänka på.

När vi satt där ringde LJ och bjöd in oss på födelsedagsfika. Vi var där en stund och sedan hann jag vara hemma i knappt två timmar innan det var dags att åka in till stan igen. UP's mamma fyllde år och skulle bjuda hela familjen på middag på Capri Due på Tomtebogatan. Tydligen räknas jag till familjen nu...

Jag har inte varit i Birkastan på ett tag men som vanligt fick jag en sådan längtan efter att flytta dit när jag nu kom dit igen. Det är ett underbart område, tveklöst den allra bästa delen av Stockholm. Men det var som UP's brorson sa till mig; "om man vill köpa en riktigt dyr bostad så är det här man ska leta". Att bo i Birkastan, eller i stan överhuvudtaget, känns som en omöjlig dröm för mig. Det känns som något som aldrig kommer att hända.

Middagen var i alla fall mycket god och sällskapet trevligt. Jag hamnade närmast UP och hans två bröder och vi hade riktigt roligt under middagen. I sådana här sammanhang blir det tydligt hur olika bakgrunder jag och UP kommer ifrån. Det finns inte på denna planet att mina föräldrar med sina usla pensioner skulle kunna bjuda ut ett stort sällskap på trerätters middag med vin på restaurang, och betala flera tusen kronor för det. UP är uppvuxen i grannkommunen, men det är en hel värld mellan oss, ett helt hav av pengar. Jag undrar om jag kan vänja mig vid det.

2007-05-07

En riktig (ofrivillig) parhelg
Den här helgen har både jag och UP varit grymt sugna på att träffa folk och umgås med andra. Vi har försökt planera in saker med kompisar, försökt få ihop folk och hitta på aktiviteter. Verkligen ansträngt oss. Och bara för det har det blivit - ingenting. Alla har varit uppbokade, haft annat för sig, inte återkommit eller svarat i telefon.

På fredagen var det prat om after work på Gerdas men det var för kallt och plan B vid dåligt väder var att gå till Hotellet. Varken UP eller jag gillar Hotellet så vi sa båda att det kunde vi hoppa över. I stället promenerade vi bort till Grappa där vi stötte på MB och en kompis till honom. Vi ville äta men det var fullt så vi gick vidare bort till Ciao Ciao på Vanadisplan där jag åt pizza och UP pasta. Sedan åkte vi hem. Det var den kvällen.

Nästa dag fikade jag med JP en sväng och UP åkte iväg för att spela golf med ASj. Inte heller på lördagkvällen hade vi någon framgång med att hitta sällskap. Det slutade med att vi var på bio och såg Darling, en svensk film som var bra men tragisk. Det var ingen upplyftande historia, direkt, och den slutade som den började.

2007-05-07

Spendera mera!
I fredags gick jag lite tidigare från jobbet. Jag ville gå runt och leta efter en klänning att ha på bröllopet i Turkiet i september. Det är lika bra att försöka hitta något nu för jag vet att det kommer att bli urplockat ganska snart och i nästa vända är det höstkläderna som kommer in. Det skulle väl inte bli så svårt, tänkte jag. Men - jag hittade ingenting. Provade några klänningar men de passade inte alls. Det enda jag egentligen gillade - och som förmodligen också skulle sitta perfekt - var några klänningar från Karen Miller. Men de kostar ungefär 2 500 kronor och så mycket har jag inte råd att lägga ut för en klänning. Inte lust heller, med tanke på att jag inte ens känner brudparet.

I stället för en festklänning hittade jag däremot en massa andra saker - två tröjor, en jeanskjol - som jag har letat efter en jeanskjol! I månader! - ett linne och strumpor. Det blev en dyr shoppingtur ändå. Så kan det gå. Men jag är väldigt nöjd med inköpen i alla fall.

2007-05-04

Jobbigt
Jag är läskigt svag nu. Orkar ingenting. Igår körde jag body pump på SATS på Södermalm och det gick verkligen inte bra. Jag fick ta mindre vikter än normalt på flera muskelgrupper och trots det var det så jobbigt att jag inte trodde jag skulle klara hela passet. Jag hoppas att det går lika fort att komma igen som det har gjort att tappa styrkan.

När jag kom hem låg ett jättefint kort från ST och väntade på mig! Jag blev så otroligt glad, det värmde hela hjärtat att läsa det hon skrev. Jag känner mig inte så tokig ändå!

Jag fick en hel del gjort hemma, städade undan och fixade lite och satte mig åter igen för att ringa runt till C's vänner och försöka få ihop en möhippa. Igår gick det bättre, jag fick tag på nästan alla. Det är bara en person jag inte ens har lyckats få fram ett meddelande till ännu. Resten är klara.

UP kom hem till mig sent på kvällen men jag var inte riktigt på humör utan ville bara sova. Jag hade inte tänkt att vi skulle träffas men han ville komma ändå. Fast egentligen hade jag nog mest behövt vara själv och få lite egen tid. Det är inte ofta jag känner så med UP, men det händer.

Idag är det fredag, solen skiner och det är premiär för after work på Gerdas! Nu känns det som att det är sommar igen.

2007-05-04

Det blir aldrig som man har tänkt sig
Om en månad har jag bott i min lägenhet i tre år. Jag trodde aldrig att jag skulle bli kvar så länge. R och jag flyttade dit ihop men det tog bara några månader innan han flyttade därifrån. Det är sorgligt att tänka på trots att jag inte vill tillbaka till den tiden. Jag vill vara där jag är nu, med UP, se en framtid med honom.

SSH påminde mig häromdagen om det jag glömt. Om hur jag hade varit så fundersam på relationen med R under så lång tid.
"När allt med lägenheten är klart har vi ingenting kvar att göra", hade jag sagt till henne då. Och så var det ju. Det hjälper inte att fylla tiden med projekt och aktiviteter när gemenskapen man tror sig ha ändå bara är ihålig.

Jag är stolt över att jag vågade gå, lämna tryggheten för något jag trodde kunde bli bättre. Det är ju inte farligt att leva ensam. Och det steget man tar kan leda till något riktigt bra till slut.

2007-05-03

Chokladkväll
Jag åkte tillbaka till Bröllopskällan igår efter jobbet för att boka och betala handpenning för min tärnklänning. Jag vet inte riktigt hur det kommer att bli. Storlek 36, som finns inne, kommer att vara uthyrd fyra gånger innan C's bröllop. Den är lite för liten för mig från midjan och uppåt men den går att sy ut. Jag provade storlek 38 i en annan, liknande modell, bara för att få en känsla för hur den satt, och den var jättemycket för stor för mig! Det slutade med att expediten ringde till Nixa och beställde hem en storlek 36 med sjal till och den kommer enligt leverantören att komma in bara några dagar innan bröllopet. Det blir inte mycket tid att spela på med tanke på att den dessutom måste ändras för att passa mig. Jag har bokat hyrklänningen också för säkerhets skull men hoppas att inte behöva använda den. Det fanns så otroligt vackra bröllopsklänningar i butiken och det kliade i fingrarna på mig att bara få prova någon av dem, bara för att de är så fina. Det är ändå en speciell sak. Men jag lät bli.

Efter klänningskrånglet mötte jag UP och vi gick för att äta lite snabbt innan vi gick vidare till Chokladfabriken för att gå på chokladprovningen som jag fick i födelsedagspresent av C förra året. Vi fick smaka på totalt 9 sorters ren choklad och olika praliner och vi fick vitt dessertvin och mörk porter att dricka till. Det var mycket gott och trevligt men det är bara att konstatera att praliner inte riktigt är jag. Det smakar underbart men jag föredrar ändå ren choklad.

UP ville inte åka direkt hem efteråt utan vi gick och satte oss i en bar, UP drack öl och jag tog en kopp te eftersom jag hade frusit hela dagen. Det blir aldrig riktigt varmt. Vi satt i baren i någon timme och pratade, pratade. Det är helt otroligt vilka samtal vi har haft på sista tiden. Det känns som att vi har sagt allt och öppnat oss så mycket vi bara kunnat. Jag inser att UP fortfarande är så mycket mer rädd än jag, och jag vet inte om det är en rädsla som kommer att gå över. Han vill vara helt säker, men jag vet redan nu att det blir man aldrig. Jag saknade honom något enormt när jag gick och la mig den kvällen.

2007-05-02

Ganska bra ändå
Första maj blev en konstig dag. Jag mådde inte ett dugg bra på dagen, hade ingen energi, hade sovit dåligt och hade inte lust med någonting. Jag lyckades i alla fall komma igång med att städa och tvätta mina fönster och kände mig grymt duktig efteråt. Sent på eftermiddagen åkte jag hem till E och SH för att fika.

Jag har inte träffat dem på länge och jag blev nästan förskräckt när jag såg E. De gifte sig i mars och hon är nu gravid i vecka 14. Hon har varit riktigt dålig på grund av graviditeten och kan fortfarande knappt äta någonting, hon kan inte jobba, orkar knappt gå utanför dörren utan tillbringar dagarna antingen med att ligga i sängen eller sitta i soffan. I stället för att börja gå upp i vikt och få lite mage har hon gått ner drygt tio kilo och hon var i princip bara skinn och ben, alldeles gråblek och eländig. Trots det var hon i alla fall väldigt glad över graviditeten och det förstår jag eftersom jag vet att hon har velat ha barn i flera år. Det blev mycket prat om deras bröllop och om barnet och det var OK, jag förstår att hon vill berätta om allt och prata av sig. Hoppas verkligen att hon mår bättre snart så att hon kan börja leva normalt igen.

Jag tog en lång promenad från Kristineberg via Fredhäll, över Västerbron och längs Södermälarstrand bort till Slussen där UP mötte mig med bilen. Det var så skönt att träffa honom igen. Det blev konstigt när vi pratade på Valborgskvällen men nu redde vi ut alla missförstånd igen. Det känns som att vi kommer allt närmare varandra nu, som att vi blir mer och mer öppna och ärliga mot varandra. Det förflutna tänker jag knappt på längre och det är en sådan lättnad att det är borta ur mitt liv. Jag är lugnare, jag mår bättre nu. Vi har det bra tillsammans ändå.

2007-05-02

En oväntad Valborg
Valborgmässoafton i år blev inte alls som jag hade tänkt mig. UP hade åkt iväg till Uppsala redan på söndagen för att fira student-Valborg med sina kompisar. Jag var medbjuden men skulle jobba på måndagen och hade inte lust att offra en semesterdag på att fira Valborg så jag valde att stanna hemma.

Vi jobbade bara halva dagen och sedan åkte jag iväg för att prova tärnklänningar igen och försöka bestämma mig. Jag hade fått höra att en av mina två favoriter skulle komma in i rätt storlek den här veckan, men när jag väl kom till butiken visade det sig att storlek 38 som jag ville ha hade blivit såld. Kvar fanns en storlek 36 som jag helt mirakulöst lyckades få på mig. Den är tajt i midjan så den måste sys ut men det skulle faktiskt gå att lösa. Jag åkte vidare för att prova min andra favorit men den här gången tyckte jag inte om den alls. Jag tyckte den var alldeles för blek och tråkig jämfört med klänning nr 1. Efter lite förhandlanden med C på telefon kom vi fram till att jag skulle ha klänning nr 1. Jag ska åka tillbaka idag för att betala handpenning och prova in den.

Jag styrketränade på eftermiddagen och det var riktigt sorgligt att se hur svag jag har blivit på bara några månader. Jag har tappat flera kilo i styrka! Jag vet att jämfört med många andra tjejer är jag fortfarande starkare än genomsnittet, men jämfört med min egen nivå känner jag mig svag nu. Jag måste ta tag i styrketräningen igen! UP och jag har dessutom pratat om att springa tillsammans när det blir lite varmare. Jag avskyr att springa men har alltid velat lära mig att göra det ändå. Det verkar vara så bra träning, och så lättillgängligt, bara att dra på sig skorna och ge sig ut. Kanske blir det roligare om jag har sällskap också.

Efter träningen åkte jag hem till PH för att äta middag. Vi gjorde en riktigt lyxig trerättersmiddag med sallad på kräftstjärtar och babyspenat, sedan stekt färsk röding med basilikasås och persiljecouscous och som efterrätt en smördegsbakelse med hallon och vaniljvisp. Till detta vitt vin och sedan gick vi på drinkarna dessutom. Mitt under middagen ringde KH och undrade om jag inte ville komma med ner till Vickan lite senare. De var ett helt gäng som skulle gå dit helt spontant bara. Jag hade egentligen varit inställd på att bara äta middag med PH och sedan åka hem. Jag var inte alls på humör att gå ut. Men när KH ringde kände jag ändå att jo, kanske ändå...

Kvällen på Vickan blev över förväntan. "Alla" var där och vi lekte och flamsade som vanligt. Dansade som galningar och hade isbits- och vattenkrig så att vi blev halvt dyblöta. Jag vet att många människor skulle tycka att vi beter oss som idioter, men vi har så otroligt kul. Bara struntar i vad folk tycker, struntar i att bete oss så himla vuxet som man alltid "ska" göra, och bara har roligt i stället. Det gör vardagen lättare på något sätt. Det var roligt att PH äntligen fick träffa alla människor som jag har pratat så mycket om. Hon gillade dem spontant och frågade mig om vi inte snart skulle iväg på någon ny kryssning som hon också kunde få följa med på.

Roligast för mig var att träffa KH, det var alltför länge sedan. Henne har jag fått en sådan omedelbar kontakt med, det känns att hon är någon jag kommer att ha kvar i livet länge.
"Jag har saknat dig!" sa hon.
"Jag har saknat dig med!" svarade jag.
Vi pratade om livet, om våra relationer. Jag sa att jag hoppas att allt ska bli bra.
"Det är klart att det blir det", sa hon. "Det är ju oss det handlar om."

Den enda jag saknade den här kvällen var UP. Han skickade en massa underbart fina sms till mig och jag skickade lika fina svar tillbaka. Det är skönt att känna att vi verkligen saknar varandra, att vi kan festa och ha jättekul med andra men att vi ändå finns i varandras tankar.