2007-05-23

Middag med en god vän
Igår fick jag en smärre chock när jag öppnade ett mail från en jobbsajt jag prenumererar på. I mailet fanns en annons från ett större företag inom IT-branschen. Jag klickade på annonsen - och fick upp en bild på UP's förra flickvän. Mitt hjärta stannade nästan av chocken. Det var som att se ett spöke. Men så mindes jag vad UP sa förut - att det faktiskt inte hade varit så fantastiskt som det nog har låtit.

Jag skickade bilden vidare till både ST och SSH och båda sågade henne totalt. Hon såg tråkig ut och hade tråkiga kläder, skrev ST. SSH frågade om bilden var gammal eller ny. Hon tyckte att tjejen såg ut som en relik från 1984 och kunde för sitt liv inte förstå hur jag hade kunnat känna mig hotad. Jag skrattade gott åt båda svaren. Sanningen att säga har jag ju aldrig känt mig hotad av hennes utseende. Det har varit andra saker som har spelat in, saker som UP har berättat för mig, känslor han har uttryckt. Men det är över nu och det är huvudsaken. Jag hyser inga tvivel på vad UP känner för mig idag, att allt annat är borta.

Vissa personer inser man inte att man har saknat förrän man möter dem igen. NM är en sådan person. Vi hade för länge sedan kommit överens om att jag skulle komma hem till henne på middag igår kväll. Jag har inte varit hos NM sedan förra sommaren och häpnade över hur stora hennes döttrar hade blivit. Villan på Ingarö var lika perfekt som alltid - ett riktigt drömhem som tyvärr känns ganska ouppnåeligt för mig. Det är roligt med NM och hur hennes liv har utvecklats. Hon och hennes man gick igenom en riktig kris för några år sedan men de kom igenom den och idag är de lyckligare och mer kära än någonsin. Det verkar bara bli bättre och bättre mellan dem och det är glädjande att se sådant hos ett par som har varit tillsammans i fjorton år. De är förebilder för mig på det sättet.

NM verkar också ha hittat sin plats i livet. Precis som jag lämnade hon sitt gamla jobb för ett halvår sedan och är nu en av koncernens höga chefer. Hon är efterfrågad och gör ett riktigt bra jobb och jag kan uppriktigt glädjas med henne. Hon är värd all framgång efter allt hon har gått igenom. Det syntes på henne att hon mådde bra igår. Hon hade ett lugn i ögonen som jag inte har sett på länge, hon verkade harmonisk och lycklig.

NM inspirerade mig också till att börja tänka på jobb igen. Jag har insett att jag på riktigt är sugen på att byta jobb igen, och den här gången vill jag till en större koncern. De har fördelen att alla resurser oftast finns inom företaget och det ger också fler utvecklingsmöjligheter internt. Tyvärr finns det knappt några stora företag som har kontor i stan utan då blir det ännu en förort. Men det kanske kan vara OK ändå. Jag ska faktiskt börja titta på allvar nu. Uppdatera min CV och mitt ansökningsbrev och fundera över vilka företag jag kan tänka mig. Jag har inte bråttom utan det får ta den tid det tar. Jag kan vänta tills det blir rätt.