2007-05-30

En oinspirerad tisdagkväll
Det kör ihop sig med min semester. JS har konstigt nog först nu upptäckt att semesterplaneringen på jobbet inte håller och bett oss ändra våra veckor. Han är alldeles för sent ute - ska jag ändra min semester nu kommer den antingen att ligga på tok för tidigt, eller så missar jag resan till Lysekil som är de enda konkreta semesterplaner jag har än så länge. Inget av dem känns som bra alternativ.

Dessutom dröjer beskeden från Turkiet och det gör det omöjligt för mig att säga ja eller nej till den resan. Jag vet inte vad det kommer kosta eller vilka datum som gäller och innan jag får klara besked där kan jag inte säga om jag kan följa med eller ej. Jag antar att UP kommer att resa ner oavsett hur jag gör - det är ju ändå hans vänner och inte mina. Men det skulle inte kännas lika bra om han fick åka själv, varken för mig eller för honom.

Igår höll UP sitt föredrag på konferensen om omvärldsanalys. Jag känner mig stolt över att han blev utvald som talare bland alla andra experter! Presentationen hade gått bra och förhoppningsvis kommer den att leda till fler kundcase också.

Efter jobbet åkte jag in till stan för att möta UP en sväng. Vi var ganska trötta båda två men gick en kort promenad nerför Kungsgatan till Biblioteksgatan där jag skulle titta efter en klänning hos Karen Millen. Men det blev ingenting där heller. Den enda klänning jag kunde tänka mig fanns inte kvar i rätt färg. Att det ska vara så svårt att hitta något!

UP ville träffa JSk också så han ringde honom och JSk kom och åt middag med oss på stan. Jag var inte helt glad att träffa JSk egentligen. Han är ju trevlig och så men inte riktigt min typ. Jag gillar inte hur UP blir i hans sällskap - någon han inte är när han är med mig annars. JSk kunde lyckligtvis inte stanna länge så efter maten gick jag och UP och satte oss på ett café i närheten. Vi delade på en enorm banana split och UP pratade om konferensen, om föredragen och om vad som gjorts och sagts.

Vi var lite för trötta och oinspirerade båda två för att kvällen skulle bli riktigt bra. Jag kände mig märkligt ledsen när vi skildes åt, som att vi knappt kände varandra längre. Jag vet att det bara är tillfälligt och jag väntar på att det ska gå över.