2007-05-07

Två födelsedagskalas
Söndagen blev inte alls som jag hade tänkt mig. Det var riktigt bra väder och jag hade hoppats på att vara utomhus, någon utflykt kanske, åka iväg någonstans och hitta på något. Så blev det inte.

Redan vid frukosten ringde C och var upprörd. Mamma hade bestämt sig för att lämna tillbaka sin jättefina klänning, som hon hade köpt för att ha på C's bröllop i augusti. C sa till mig att jag måste åka dit och hindra henne, eftersom mamma ju verkligen hade tyckt om klänningen i butiken. Sedan visade det sig att pappa inte tyckte om den, och därför skulle mamma nu inte ha den. Det var bara att åka iväg till Sollentuna för att tala henne till rätta. UP följde med som moraliskt stöd, och då gick det förstås jättelätt. Klänningen var verkligen fin, pappa hade inte längre något att invända, och mamma beslöt sig för att behålla den ändå. En konflikt löst, en sak mindre att tänka på.

När vi satt där ringde LJ och bjöd in oss på födelsedagsfika. Vi var där en stund och sedan hann jag vara hemma i knappt två timmar innan det var dags att åka in till stan igen. UP's mamma fyllde år och skulle bjuda hela familjen på middag på Capri Due på Tomtebogatan. Tydligen räknas jag till familjen nu...

Jag har inte varit i Birkastan på ett tag men som vanligt fick jag en sådan längtan efter att flytta dit när jag nu kom dit igen. Det är ett underbart område, tveklöst den allra bästa delen av Stockholm. Men det var som UP's brorson sa till mig; "om man vill köpa en riktigt dyr bostad så är det här man ska leta". Att bo i Birkastan, eller i stan överhuvudtaget, känns som en omöjlig dröm för mig. Det känns som något som aldrig kommer att hända.

Middagen var i alla fall mycket god och sällskapet trevligt. Jag hamnade närmast UP och hans två bröder och vi hade riktigt roligt under middagen. I sådana här sammanhang blir det tydligt hur olika bakgrunder jag och UP kommer ifrån. Det finns inte på denna planet att mina föräldrar med sina usla pensioner skulle kunna bjuda ut ett stort sällskap på trerätters middag med vin på restaurang, och betala flera tusen kronor för det. UP är uppvuxen i grannkommunen, men det är en hel värld mellan oss, ett helt hav av pengar. Jag undrar om jag kan vänja mig vid det.