2007-05-04

Det blir aldrig som man har tänkt sig
Om en månad har jag bott i min lägenhet i tre år. Jag trodde aldrig att jag skulle bli kvar så länge. R och jag flyttade dit ihop men det tog bara några månader innan han flyttade därifrån. Det är sorgligt att tänka på trots att jag inte vill tillbaka till den tiden. Jag vill vara där jag är nu, med UP, se en framtid med honom.

SSH påminde mig häromdagen om det jag glömt. Om hur jag hade varit så fundersam på relationen med R under så lång tid.
"När allt med lägenheten är klart har vi ingenting kvar att göra", hade jag sagt till henne då. Och så var det ju. Det hjälper inte att fylla tiden med projekt och aktiviteter när gemenskapen man tror sig ha ändå bara är ihålig.

Jag är stolt över att jag vågade gå, lämna tryggheten för något jag trodde kunde bli bättre. Det är ju inte farligt att leva ensam. Och det steget man tar kan leda till något riktigt bra till slut.