2007-05-08

Mina små räddisar
Jag har börjat försöka gå ut med mina katter igen. Det går ganska bra med Saga, det är bara ibland när det kommer främmande människor som hon blir rädd och lägger sig platt på marken för att inte synas. Men Tuva - hon är fullständigt skräckslagen. Inte bara för människorna som hon inte känner utan för miljön, för allt. Igår fick hon sådan panik att hon nästan lyckades trassla sig ur selen. Inte blev det bättre av att det satt en människa i trappan när vi skulle gå in igen. Tuva visste inte om hon skulle fly upp, förbi honom, eller ner igen. Till och med Saga blev rädd.

Jag undrar hur det här kommer sig. När de var små, när de var yngre, då var de aldrig rädda för att gå ut, inte rädda för människor eller någonting. Men ju äldre de blir desto skyggare blir de. Med Saga går det ändå hyfsat bra. Men med Tuva går det inte alls. Jag får börja med gå ut-träning för dem. Ta ut en katt i taget, helst lite senare på kvällen, så att framför allt Tuva bara får vara ute och se att det inte är så farligt. De behöver ju verkligen gå ut, men det är svårt när framför allt Tuva blir så rädd för allting. Jag måste fixa det på något sätt.

Inomhus, i lägenheten, till och med i trapphuset, då är det ingen fara. Då är de underbara, keliga, nyfikna och framåt. Det borde gå att lösa det här!