2008-07-31

Too much information
Vissa av mina och UP's gemensamma vänner har känt honom längre än de har känt mig. Följdaktligen vet de också mer om UP's liv före mig än om mitt liv före honom. Ibland betyder det att jag får höra alldeles för mycket om sådant jag egentligen mår bättre av att inte känna till.

Ta exemplet med monstret, UP's gamla ex-strul som ju var med honom och JN och vem vet vilka fler, samtidigt som hon var gift. Genom bland annat JN har jag fått höra klart mer om henne och om hur UP var med henne än jag mår bra av att veta.

När vi träffade UJ i helgen pratade han om en tjej han träffat på midsommar. Han gillade henne men insåg efter ett tag att hon hellre prioriterade att sticka iväg och festa med sina kompisar på helgerna än att ta hand om sin dotter, som fick vara hos morföräldrarna i stället. UJ insåg att hennes värderingar när det gäller barn inte gick ihop med hans så han la ner förhållandet. Jag kunde inte låta bli att tänka på monstret och på alla gånger hon var med UP och gänget och partajade på både helger och vardagkvällar. Jag kan inte låta bli att undra vad hon hade för ursäkter att komma med inför sin man och sin dotter som hon lämnade hemma gång på gång. Det är läskigt att UP var så blind att han inte kunde se det här direkt.

Förutom allt jag har fått höra om henne är det också UP's reaktion när han mötte ÅG för första gången. UP beskrev henne som helt perfekt, helt underbar, så där charmig och småbusig som LJ, precis i hans smak. Han förbannade sin otur eftersom hon var upptagen men han beskrev detaljerat hur det var när de dansade med varandra, att det var som magi så väl som de funkade ihop. Han hörde av sig till henne efteråt och försökte få dem att gå på danskurs tillsammans eftersom han blev så betagen i henne.

Det här fick jag veta för inte alls länge sedan och jag tänker förstås på allt ÅG's tjat om deras fantastiska connection på dansgolvet och att de två har något så speciellt ihop. UP har alltid sagt att så är det inte alls när jag påpekat det för honom men nu har jag ju fått höra att han själv har sagt och känt precis likadant. Jag har haft svårt för ÅG redan tidigare men efter att jag fått veta det här kommer jag tveklöst ha svårt att umgås med henne. Det blir för laddat och jag kommer hellre att hålla mig borta om UP ska träffa henne. Jag vet ju att UP är så betagen i henne och nu förstår jag det ännu bättre efter det jag fått höra om hur tvärförälskad han blev.

LJ är ett annat exempel. De är ju bara vänner men deras relation har inte alltid varit enbart vänskaplig. De har flirtat extremt med varandra och jag vet inte hur många foton det finns där de sitter och pussar på varandra, småhånglar och kramas. Det finns foton på LJ's rumpa som UP ju tycker är så läcker, tydligen, och deras kontakt har varit väldigt intim - massor av puss och kram och de har pratat om allt inklusive sex med varandra.

Jag tror att det här i längden är mer information än jag klarar av. Om jag hade fått göra om hela relationen med UP så hade jag sett till att vi hade mötts sex månader senare. Då hade han förhoppningsvis varit klar med hela skiten med monstret och varit helt och fullt redo för en seriös relation med mig, från dag ett. Inte som nu med alla gamla spöken som aldrig verkar vilja ge sig av helt.

Jag vet att de flesta spökena numera bor i min hjärna. Jag vet att jag måste använda all min kapacitet för att bli av med de här tankarna och bilderna i mitt huvud. Jag vill inte veta men jag kan inte tränga bort det jag redan fått höra. UP har valt mig nu och jag måste bara inse det.

2008-07-29

Resehjälp
Min jobbinspiration är obefintlig nu. Jag vill mycket hellre ägna tiden åt att planera semestern och shoppa kläder till hösten, kanske fundera på boende och annat. Jag måste bita ihop i fyra dagar till men det är svårt.

Jag och UP träffade LB och DH efter jobbet igår. Vi har bara sett dem en gång sedan Turkiet men det var kul att träffa dem igen. De är enkla och lättsamma och jag skulle gärna umgås mer med dem. De har precis varit i Lofoten och Abisko och vi träffade dem för att få lite resetips. De hade en del bra saker som vi fick höra så det kändes bra, men däremot kände jag mig lite utanför när de började prata om Abisko och fjällvandringar som de alla har gjort men jag aldrig har prövat på tidigare. Det känns som att UP själv får planera den biten eftersom jag ärligt talat inte har en aning om hur och var man ska vandra.

UP skulle ut och festa på kvällen och jag var välkommen att följa med men avstod i vanlig ordning. Det funkar fortfarande inte för mig att gå ut en måndagkväll och sedan skutta iväg till jobbet på tisdag morgon. Jag klarar mycket men just att gå utan sömn är svårt. Jag var lite irriterad över att UP struntade i reseplaneringen som vi hade satt upp att göra klart igår, men kanske tar han igen det idag. Vi får se.

2008-07-28

Sol och bad
Helgen har varit den varmaste på hela sommaren. Termomtern har krupit upp mot 30-strecket och det har inte gått att göra mycket annat än att bada. På fredagen var det fortfarande någorlunda uthärdligt så jag och UP åkte hem till Maja och mamma för en lätt middag och lite sällskap. Lördagen började inte så bra men vi vände humöret med att åka ut till Dalarö. Vi badade, åt middag och glass och promenerade runt i byn som är precis så där liten och mysig som en skärgårdsidyll ska vara.

På söndagen åkte vi norrut, till Gräddö utanför Norrtälje. Det är en liten by som inte på långa vägar är så charmig som Dalarö, men här hade US lagt till sin båt så vi åkte dit för att hälsa på honom. Hans nya flickväns föräldrar bor i Gräddö så vi fick åter träffa henne och även min favorit UJ som var på besök. Det känns fortfarande lite konstigt att se US med en flickvän, men faktiskt verkar de tycka mycket om varandra så kanske är det så att han äntligen har hittat rätt på något vis.

Roligast var ändå att träffa UJ. Det var evigheter sedan sist men han är sig lik, alltid glad, alltid rolig och lätt att umgås med. Jag gillar honom för att han ändå verkar ha sunda värderingar, trots de personer han umgås med. Han verkar ha mer hjärta och mer djup än de flesta i det här gänget och det är nog därför vi kommer så bra överens.

Jag har inte ett dugg lust att jobba nu. Min motivation är obefintlig och jag vill egentligen bara foksuera på reseplaneringen, på att skaffa fram allt jag behöver och att fixa med lägenheten och garderoben så att allt blir klart i tid. Lyckligtvis verkar det som att vårt boende i Lofoten har löst sig nu så det känns skönt att det är klart åtminstone.

2008-07-25

Sköna sommarkvällar
Idag firar jag och UP våra första 20 månader!

Äntligen har det blivit sommar - inte en sekund för tidigt. I flera dagar har det varit varmare än varmast och stan är så avfolkad den kan bli - bara turisterna är kvar och vi få personer som fortfarande jobbar.

I onsdags offrade jag min träning för att tillbringa kvällen med UP och TF. UP hade haft en dålig dag och behövde mig mer än min träning så jag valde honom förstås. Vi åkte ut till Djurgårdsbrunn, åt en lätt middag och la oss på en filt vid kanalen och tittade på båtarna som åkte förbi. När vi hade tröttnat på det åkte vi vidare till Josefina för en drink där. Efter Josefina åkte vi vidare till Fåfängan och satt i solnedgången och njöt av utsikten över Stockholm. Vi avslutade med en drink på min balkong innan TF åkte hem till sig.

Josefina är ett perfekt ställe att sitta på en solig sommarkväll, och halva nöjet - åtminstone för mig - är att titta på hur folk klär sig. På Josefina flockas trendmedvetna människor med gott om pengar och man kan bli inspirerad till nya stilar bara av att vara där och titta på folk omkring sig. Det enda negativa med Josefina är alla stekare som samlas där, rika östermalmsyngel med alldeles för mycket av pappas pengar i plånboken. Dem kan jag vara utan. Men intressant är det alltid, bara att betrakta folk så där.

På torsdagen jobbade jag hemifrån mig halva dagen och eftermiddagen satt jag hemma hos UP och fick lite mer gjort. Det är ett bra alternativ i stället för att sitta på jobbet där det ändå är så tomt och tråkigt nu.

På eftermiddagen efter jobbet tog vi bilen ner till BC och HT med barn och föräldrar nere på Torö utanför Nynäshamn. De har sitt alldeles egna lilla paradis där bara några meter från havet och det gick inte annat än att bara lugna ner sig, koppla av och bara vara när vi väl kom dit. Vi badade i poolen och åt god middag i uppdukad i fina växthuset på gården, och så avslutade vi kvällen med fika nere på bryggan i solnedgången. Jag tänkte att jag hoppas vara lika kär och lycklig med UP som BC's föräldrar var efter 40 års äktenskap. Det är något att sträva efter.

UP har inte mått så bra de senaste dagarna. Han är stressad över jobbet som är i lugnaste laget, och han stressar upp sig över sin mamma som han känner ansvar för. Han behöver något som bara funkar och går bra nu och jag får försöka göra mitt bästa för att peppa och stödja.

JSk, som UP ändå räknar som en av sina närmaste vänner, har betett sig sämre än sämst de senaste dagarna. Både på onsdagen och torsdagen var det meningen att han och UP skulle hitta på något tillsammans, både på onsdagen och torsdagen var det meningen att han skulle vara med oss även på kvällarna, och båda dagarna har han hoppat av i sista minuten med någon vag ursäkt där han inte ens velat berätta vad det är han ska göra i stället. HT pratade med UP på torsdagmorgonen och sa lätt uppgivet att JSk kanske inte kommer med ut till Torö eftersom han kanske har något roligare på gång i stället...

Han beter sig kort sagt som en usel vän och jag är egentligen inte ens förvånad över det. Inte helt chockerande har han även börjat strula med LJ, som har pojkvän, men det har ju aldrig hindrat någon förr. De beter sig som idioter båda två och jag är glad så länge jag inte behöver umgås med någon av dem.

Jag har halvt om halvt börjat planera för att åka ner till SSH den helgen när UP kommer hem från Kroatien. Jag vill resa bort då för att jag vet att jag inte kommer att vilja träffa UP. Jag kommer att må uselt hela veckan när han är där och jag vet hur sviken jag kommer att känna mig när han kommer hem, efter alla sina nya vänner och upplevelser som jag är totalt utanför. Jag vet inte när jag kommer känna mig redo för att träffa honom efter det, eller när jag kommer att vilja umgås med dem han ska resa bort med. Jag har bara en känsla av att det kommer att dröja, och att min relation till dem inte kommer att bli densamma efter resan som den har varit tidigare. Det är mina flyktreflexer som sätter in nu, och den här gången följer jag dem.

2008-07-23

Man kan inte välja allt
Det finns personer man kan välja att ha i sin närhet, som sina vänner, och vissa man får på köpet. De ingår i paketet, så att säga. Exempel på det är pojkvännens familj och vänner.

UP's familj är på det hela taget helt OK. De kusiner jag har träffat är trevliga, hans bröder och deras familjer är trevliga och lättsamma. UP's mamma är trevlig om än ibland lite för formell och fin och "överklassig" för min smak. Men det är ju så hon har blivit uppfostrad så jag antar att hon inte kan hjälpa det ändå.

Även UP's vänner tycker jag bra om i de flesta fall. Många av dem är ju mina vänner också, även om jag känner att de mer och mer är på väg att bli vänner till UP i första hand. Det är sånt som kommer av att han är den som åker på resor med dem medan jag är hemma och jobbar.

UP har vissa vänner som jag genuint tycker bra om, jag känner att de har mer än yta och jag kan föra verkliga samtal mellan dem. Vi förstår varandra. Sedan finns det andra som jag helt enkelt inte klarar av lika bra. LJ och JSk är två av dem och eftersom de sågs och umgicks i Lysekil i förra veckan så har de nu blivit vänner och börjat umgås. De var ute och partajade ihop med TF igår och jag tror att UP egentligen gärna hade velat vara med dem. Nu hade vi i stället bokat in att bjuda BP och MNP på middag så vi fick hålla oss hemma. Men både LJ, JSk och TF skickade lägesrapporter via sms under kvällens lopp och jag insåg att de redan har utvecklat nya interna skämt, så där som det alltid blir med Lysekilsgänget. De har redan planer på vad de ska göra ihop och fester de ska ordna, utekvällar och jag vet inte allt. UP är med dem men jag pratar inte samma språk, jag hänger inte med i skämten och jag känner mig ofelbart utanför och distanserad från dem. De ska träffas hela dagen och kvällen även idag och då ska UP förstås vara med. Och jag känner mig som en riktig häxa för att jag inte är glad över det, över att han går åt deras håll och att jag inte klarar att följa honom dit.

Jag känner att jag försöker och försöker förklara för UP exakt vad det är i alla hans egna aktiviteter som jag har svårt för, men det känns aldrig som att det riktigt går fram. Varje gång jag pratar om det får jag ett svar som gör att jag känner mig ungefär en millimeter lång och lika korkad och elak som en... ja, vad vet jag, som bara en riktig idiot kan göra. Jag är inte ute efter att förändra eller förbjuda, jag vill bara bli förstådd. Och så länge som UP inte förstår mig så kommer ingenting att bli annorlunda.

Jag vet att UP bara vill väl. Jag vet att han vill umgås med sina vänner, han vill göra roliga saker och han vill umgås med mig. Ibland undrar jag bara om han är redo att leva som man ändå måste göra när man är i ett par. Att allt inte kan vara som när man är singel. Ibland känns det som att UP klarar sig precis lika bra utan mig och det gör att jag distanserar mig själv från honom. Det gör att jag stänger av känslorna, att jag stänger hjärtat och inte vågar älska så mycket som jag egentligen vill göra. Jag tror inte att kärleken någonsin blir enkel.

2008-07-22

Hellre något nytt
Igår överraskade UP mig genom att säga att han hade funderat och hellre faktiskt ville flytta med mig till en helt ny bostad, än att renovera upp hans nuvarande och bo tillsammans där. Jag blev förvånad eftersom jag ändå trott att UP var så starkt rotad i sin lägenhet och sin miljö och helst ville stanna kvar där. Nu sa han att det faktiskt skulle kännas mer spännande om vi kom till en miljö som var ny för oss båda och som vi kan upptäcka tillsammans. Han vill hellre byta bostad helt och verkligen känna att nu är det vi två som skapar något helt nytt och börjar från början. Jag frågade UP om det var något känslomässigt som gjorde att han inte ville att vi skulle bo kvar hos honom men det var det inte sa han.

Egentligen är det här ju en bättre lösning. Vi slipper det stora projektet med att renovera UP's lägenhet och jag slipper det som fortfarande är känslomässigt jobbigt för mig, att bo i samma lägenhet där han varit sambo i många år och där dessutom ett i mina ögon för stort antal andra kvinnor har passerat genom åren. Att vi två tillsammans bygger upp något helt nytt känns betydligt bättre även för mig och nu kan jag faktiskt se fram emot att flytta ihop med UP ännu mer igen. Att vi skulle bo hos honom var ju aldrig vårt första val utan mer av en nödlösning eftersom vi inte hittade något vi ville köpa. Nu får vi räkna med att det kommer att dröja innan vi kan bli sambos, men jag hoppas att det ändå ska vara värt det till slut.

2008-07-21

Hitta tillbaka
UP kom tillbaka från Lysekil i fredags. Han ville komma och hämta mig hos C på kvällen och i sista minuten bestämde jag mig för att gå med på det. När vi träffades var jag dels glad att se honom, men samtidigt vällde vreden upp i mig. Jag blev så arg över att jag har gått runt och mått så dåligt för UP's skull i flera dagar, medan han har varit ute och roat sig.

UP bedyrade gång på gång hur mycket han saknat och tänkt på mig, men det tog ändå en stund innan jag riktigt kunde ta in det. Först var jag tvungen att fråga hur tusan han tänkte - han vet mycket väl hur dåligt jag mår över Kroatien-resan och i stället för att inse att han kanske borde finnas lite mer hos mig då så bokar han in en resa till. För mig finns inget oss eller TU i det - det är för mig helt själviskt och handlar enbart om UP, inget annat. Jag åt lunch med PH på fredagen och hon sa att hennes pojkvän tyckte jag borde ställa ultimatum. Det tänker jag inte göra för jag tror inte det leder till något bra, men jag önskar bara att UP kunde tänka sig för lite mer.

Vi hamnade i ett ordentligt gräl både fredag kväll och lördag förmiddag, men sedan ägnade sedan resten av helgen åt att hitta tillbaka till varandra igen. För mig kändes det som att UP hade varit 70 000 mil bort, men han sa att han inte alls hade känt så. För mig kändes det som att UP hade drivit igenom att åka iväg mot min vilja, för att han ville komma bort från mig. Åter igen sa UP att jag hade fel - han ville i första hand komma bort från jobbet, som inte känns bra nu. Han ville byta miljö och tänka på annat.

Våra gräl och diskussioner slutade med att jag sa till UP att i fortsättningen ska jag göra mitt bästa för att inte bry mig alls. Jag ska inte be om något, inte ställa några krav, försöka att bli så likgiltig som möjligt inför hans olika egna aktiviteter. Jag sa till UP att han måste ju absolut bjuda in till återträffsmiddag i augusti med Lysekilsgänget. Titta på kort och ta pussbilder, som de ju alltid gör och som jag avskyr. Jag sa till honom att han kan väl föreslå att de åker iväg tillsammans igen, till hösten någon gång. Fast det gör ont i mig så vill jag ändå markera att jag inte till något pris vill sätta UP i bur, eller hindra honom från någonting egentligen. Jag uppmuntrade honom att gå ut och dansa på Vickan i kväll. Ta med vännerna och gå dit och dansa med ÅG, som han har sådan connection med på dansgolvet. Göra vad han vill bara. Jag ska inte säga något, inte bry mig. Innerst inne vet jag att det inte är hållbart. Jag kommer att krossa mig själv om jag fortsätter med det här, och UP tar mig på orden. Det är en omöjlig situation i längden. Men jag kan hålla masken. Det har jag tränat på i 35 år.

Kanske var UP's syfte med resan inte så illa som jag trott, men jag tror ändå att det vore nyttigt för UP att vara i min situation ibland. Att han är den som går hemma och saknar mig och undrar vad jag gör, medan jag är borta och roar mig med andra. Don't judge a man until you have walked a mile in his shoes.

Resten av helgen har i alla fall varit bra. Vi har haft picknick på Långholmen, planerat semestern och ätit middag med UP's mamma. Stockholm är öde nu. Inte en enda av mina vänner är hemma i stan så jag har inte så många att ringa till eller att träffa. Några av UP's kompisar är däremot hemma och jag kunde för mitt liv inte förstå att UP kunde nöja sig med att bara umgås med mig då, när han har andra han kan träffa också. Men jag antar att han inte kommer att hålla sig hemma länge till. Det är inte hans stil, och det vet vi ju båda.

2008-07-21

Barnkalas
Fredagens grillfest hos C och Ø var en försmak av kommande barnkalas. I fredags var vi totalt 11 vuxna och fyra barn men om ett år, om alla fredagens deltagare plus de två som inte kunde vara med i fredags är med, skulle vi vara totalt 15 vuxna och 9 barn. Det är helt enormt.

På något sätt känns C och hennes vänner så mycket vuxnare än mig själv och dem jag umgås med, trots att vi är flera år äldre. C och hennes kompisar är gifta, de har stadiga relationer, de har barn eller är gravida, de lever under ordnade, lugna förhållanden. De är mogna och verkar ha funnit sin plats i livet. På sätt och vis kan jag avundas dem mitt i mitt eget kaos. På andra sätt kan jag tycka att det verkar tråkigt. Jag känner mig fortfarande inte klar med mig själv så pass mycket att jag är beredd att gå in i det livet ännu. Jag vill resa, jag vill träna, umgås med vänner eller ha tid för mig själv. Jag vill handla kläder och uppleva saker utanför vardagen, allt sånt som ju blir betydligt svårare när man har familj - eller åtminstone inbillar jag mig att det blir det.

Festen blev trevlig i alla fall. Inte så mycket barnsnack som jag hade befarat utan faktiskt ändå en bra kväll.

2008-07-18

Alla dessa missförstånd
Igår gick jag tidigt från jobbet för att gå till naprapaten och få hjälp mot min onda nacke. Så här en dag senare har jag precis lika ont och är precis lika stel som förut så det känns som att jag har kastat 500 kronor rakt i sjön. Naprapaten tipsade mig i alla fall om att styrketräna ryggen och också att tänka på min hållning när jag sitter framför datorn. Jag vet med mig att jag har lätt att tappa hållningen och sjunka ihop när jag sitter och jobbar även om jag brukar sträcka på mig när jag går.

Jag gick förbi Mexx och köpte den svindyra ursnygga kjolen också. Jag tog storlek 36 - snacka om att storlekarna har blivit större! Den sitter sexigt tajt över höfterna och är nästan lagom stor i midjan, till skillnad från storlek 38 som lämnade en glipa på säkert en decimeter i ryggen vid midjan. Det vore helt klart enklare om jag hade samma storlek överallt....

Kvällen blev ganska tung. Jag hörde ingenting från UP och sörjde över att han tydligen har så roligt i Lysekil att han inte ens har tid att sakna mig eller så mycket som skicka ett sms. Till slut ringde jag SSH och frågade hur korkat det var på en skala att ringa själv. Jag räknade med att de satt mitt uppe i middag och förfestande och att jag skulle ringa och störa. Men SSH övertalade mig att ringa ändå. Hon talade om för mig vad jag egentligen redan vet: att med killar måste man alltid vara övertydlig. De förstår inte hintar, de förstår inte halva meningar och antydningar. Man måste säga exakt precis vad man vill och vad man menar.

Så jag ringde. Och alla dessa missförstånd kan göra mig galen. För UP blev visst glad att jag ringde. Han hade fått för sig att jag inte ville att vi skulle ha kontakt när han var borta, eftersom han vet att jag tycker hela resan är så enormt jobbig. Men han hade tänkt på mig ständigt och saknat mig massor. Sedan ringde han en gång till senare på kvällen och skickade dessutom ett sms. Det var ju inte så svårt ändå. Det gäller bara att vara ärlig och tydlig.

2008-07-17

Ambivalent
PH övertalade mig att ringa till UP igår så jag gjorde det. Han svarade direkt och han lät glad att höra från mig. Det kändes bra så länge jag höll samtalet på min sida av världen, berättade om min vecka och hur jag hade det. Däremot ville jag inte veta något om UP och gänget i Lysekil. Jag hörde de andra prata och skratta i bakgrunden och jag anar att UP har det mer än bra nu när han är där. Att han verkligen njuter av livet till fullo tillsammans med sina vänner, att han skrattar mycket, att han kopplar av och bara är och egentligen inte saknar någonting.

UP sa när jag ringde att han hade trott att jag inte ville att vi skulle ha kontakt när han var borta så han hade bara skickat det där enda smset på måndagkvällen och sedan inte hört av sig mer. Nu ringde jag men jag vet inte om UP kommer att höra av sig fler gånger till mig för det. Det är nästan så att jag inte väntar mig det, för jag tror helt enkelt inte att han tänker särskilt mycket på mig nu. Kanske att han gjorde det i måndags när de precis hade kommit dit, men sedan på tisdagen kom ju även tjejerna ner och efter det brukar det ju vara fullt party och inte en lugn sekund över. Jag har träffat dem tillräckligt mycket för att förstå det.

UP pratade om att han har räknat med att han ska komma och hämta mig hos C och Ø på fredagkvällen. Jag är velig till det. Vi har knappt haft kontakt på hela tiden han har varit borta och jag har gått omkring med en olustkänsla hela tiden som UP har varit borta, just för att jag vet vilka han är borta med och vad de brukar göra, vilken typ av relation de har till varandra. För mig är det inte alls självklart att jag ska stå där med öppna armar på fredag kväll och bara tycka att allt är precis som vanligt. Jag är långt ifrån säker på hur jag kommer att känna för UP när vi väl ses igen, och orsaken till det är att UP helt medvetet har valt att genomföra något som jag gång på gång har talat om att jag verkligen mår dåligt av. Han har vetat det mycket väl och ändå bara gjort det. Det finns inget oss-tänk i det. Det här handlar bara om honom.

I förra veckan hamnade vi i ett gräl om de här förbaskade resorna igen. UP vill helst inte att jag ska åka till New York utan honom, eftersom det är något vi har pratat om att göra ihop. Men jag kan inte hitta ett enda skäl till att inte genomföra det mot hans vilja, precis som han genomför både Lysekil och Kroatien trots att han vet precis hur jag känner för det.

Med allt det här bagaget överväger jag allvarligt att säga till UP att jag faktiskt inte vill träffa honom på fredag. Att jag ska gå på festen och se till att ha roligt där och att han kan åka hem till sig själv, eller göra något annat vad han nu känner för. Jag är helt enkelt inte beredd att åter igen bara stå här och vänta på att han ska komma tillbaka och tro att allt ska vara som vanligt direkt när han kommer tillbaka från ännu en resa. Det funkar inte så.

Det bästa igår var att jag bjöd mamma och C på middag hemma. Vi satt på balkongen och det var en skön kväll. När de hade åkt fixade jag lite hemma, putsade och sorterade mina smycken, gick ut med katterna och hade det skönt. Och telefonen var tyst förstås - UP hörde som väntat inte av sig. Han har annat för sig nu.

Jag önskar att han kunde förstå det här. Jag känner mig så sviken av honom, av hela situationen. Det är så mycket mer i det här än bara en simpel resa. Det handlar om helheten.

2008-07-16

Imperfekt
När jag var liten var jag den duktiga flickan. Jag var den som tyckte det var roligt i skolan, den som gjorde läxorna, fick alla rätt på proven och högsta betyg i alla ämnen. När jag gick i fjärde klass blev jag erbjuden att flytta upp till femte klass eftersom jag låg så långt före resten av klassen men jag tackade nej.

Förutom skolan tränade jag ridning och gymnastik, jag var med i scouterna, spelade piano och var med i tre olika körer. Jag var duktig och för varje gång jag var duktig fick jag beröm och uppskattning för mina prestationer. När jag inte var lika duktig uteblev berömmet förstås. Då fick jag i stället veta att folk var besvikna på mig, att jag inte var bra nog och inte räckte till annat än när jag var just den bästa.

Nu är jag inte bäst längre. Jag är så långt från perfekt som någon människa kan bli. Jag har massor av nackdelar och dåliga sidor och jag har nog mer och mer börjat leva i tron att om jag inte är bäst så kan jag inte heller vara älskad.

Jag pratade med PH om om det här idag och hon gav mig en insikt som jag egentligen har vetat om länge - att det är som att jag inte vågar vara lycklig när jag är i ett förhållande. Jag ser samma beteende hos mig själv nu som jag gjorde med R, att ju längre relationen gick desto mer olycklig och osäker blev jag. Nu är jag med UP, som älskar mig konstigt nog precis för den jag är med alla fel och brister, och jag varken kan eller vågar tro på att det är på riktigt. Det är som att jag inte kan förstå att någon människa kan älska mig när jag inte ens kan älska mig själv. Med allt dåligt jag ser hos mig själv kan jag inte föreställa mig att UP ska kunna se något annat, något finare och mer värdefullt. Jag lever i tron att om jag inte kan älska mig själv kan han inte göra det, eller någon annan heller för den delen.

Jag antar att det är det här som är orsaken till allting. Jag antar att ju mer jag ger av mig själv i en relation, desto mer öppnar jag upp mig för allt negativt jag bär inom mig. Det ger i sin tur en rädsla för att bli lämnad, och det måste ju hända eftersom UP snart kommer att se mig som lika hemsk som jag gör själv. Alltså är det min egen syn på mig själv som jag måste ändra. Det handlar egentligen inte alls om vare sig UP eller någon annan. Det handlar om mig och min förmåga att älska mig själv.

2008-07-16

En dålig vecka
Det här verkar inte bli en bra vecka. Jag hade ont i nacken och ryggen redan i helgen och i måndags blev det mycket värre. Jag tränade för att jag trodde det skulle hjälpa men i stället fick jag så ont att jag knappt kunde sova på hela natten efteråt. Jag jobbade hemma igår och kände mig som världens mest ensamma människa. Längtar bara efter semestern nu.

UP är i Lysekil med sitt gamla gäng. Jag fick ett kort godnatt-sms sent på måndagen men efter det har jag inte hört ett ljud. Jag är inte förvånad, men däremot självklart besviken. Jag fattar att han har fullt upp där med att umgås med sina vänner, festa och dra roliga skämt och sitta i solnedgången på klipporna och allt som de nu gör. Jag fattar det. Men det hade ändå känts bra att veta att han någon gång tänkte på mig, att han saknade mig åtminstone lite. Jag vill inte dra negativa slutsatser men det känns inte bra, inte ens lite grann. Jag undrar hur det kommer att bli när han kommer hem. Jag undrar vad jag kommer att känna då, var vi kommer att stå inför varandra.

2008-07-14

Med hjärtat på vid gavel
Helgen har gått fram och tillbaka. Från lugn och ro till full kris, från kärlek till hat och tillbaka igen. Tvära kast som vanligt. Det är utmattande men jag hoppas att det ändå stärker lite.

Vi har sett Mamma Mia på bio, vi har hittat kökstapeter och promenerat runt Kungsholmen. Druckit moccashake på Norr Mälarstrand och en massa cava hemma i mitt kök. Vi har pratat och pratat och jag försökt ta in allt UP sagt till mig. Att det är jag som är den verkliga guldklimpen i hans liv. Att det andra bara har varit på låtsas, att det andra har varit falskt glitter utan verkligt värde. Jag försöker ta in det och tro det men det är så svårt, så svårt, eftersom jag inte ens tycker om mig själv längre. Och jag tänker ännu en gång att hur kan UP älska mig så mycket, hur kan han se mig som så underbar? Hur kan han välja mig när jag inte ens vill ha mig själv, när det enda jag ser av mig själv är den där lilla fula, elaka spillran av en människa som inte ens vågar älska av rädsla att bli sårad igen?

Min relation med UP är den mest utmanande och utmattande jag har varit med om, men samtidigt den viktigaste. Jag vill inte förlora honom för något i världen. Jag älskar mer än jag någonsin gjort och jag har hjärtat på vid gavel för honom, och det är livsfarligt och underbart.

I morse åkte UP till Lysekil. Han sov hos mig och vi åt frukost tillsammans, men jag kunde inte le, inte då.

2008-07-11

Bättre
Igår var en sådan dag när det inte var mycket som fungerade. Det mesta blev fel från morgon till kväll och när dagen var slut hade jag helst av allt bara velat stryka ett tjockt streck över den och göra om allt från början.

Idag är det bättre. Jag ska försöka vara fokuserad idag och få undan saker och ting så att jag kan koppla av mer sen. Jobbet går på halvfart nu och det lär knappast blir mer stressigt sen. Det är bara att få tiden att gå och sysselsätta sig på något sätt.

2008-07-10

Hemarbete
Idag fyller Maja 17 år!

Jag jobbar hemifrån idag och det är otroligt skönt. Jag får lättare att fokusera och får betydligt mer gjort än när jag sitter på kontoret och har folk omkring mig hela tiden. Det här ska jag absolut göra oftare.

Annars är det sommarvardag. Vädret blir inte mer än halvbra men det är som det är. Jag har suttit och letat information om Lofoten på nätet och hittat en hel del som jag har skickat vidare till UP. Jag har hittat en exakt kopia av Carries perfekta nitbältet på internet och funderar på att beställa det. Det är mycket jag vill ha och mycket jag vill göra, som vanligt.

2008-07-08

Mot Paris!
Igår bokade vi flyget till Paris och idag har jag lagt in en bokningsförfrågan på ett hotell med perfekt läge strax söder om Seine. Jag hoppas det inte är fullbokat för det vore så skönt om också den delen av vår semester kunde löna sig. Jag ser faktiskt fram emot Paris nästan mer än Lofoten och Abisko, kanske för att jag i grund och botten ändå är mer storstadsmänniska.

Jobbet är lugnare än lugnast nu. Ganska tråkigt faktiskt - inte mycket att göra och dagarna går alltför sakta. Mamma ringde och berättade att SL kommer att börja strejka igen. Jävla SL - det betyder att jag och katterna inte kan bo hemma utan måste flytta över till UP ännu en gång. Det betyder också att jag måste boka om min läkartid som skulle vara på torsdagen, eftersom jag inte kan ta mig dit om inte bussarna går. Jävla SL. Krångel, krångel, krångel. Hur länge ska det här pågå?

Utifrån kommunikationerna är det helt klart bättre att bo hos UP än hos mig. Flyttplanerna har lagts på is ett tag nu men vi måste ta tag i dem igen. Det är så mycket att göra hela tiden och det känns som att jag ständigt ligger efter med det mesta på hemmaplan.

Mycket till sommar är det inte. I natt fick jag sova med balkongdörren helt stängd eftersom det var så kallt. Det är inte vanligt - annars brukar jag ha balkongdörren på glänt i princip varje dag från maj till september. Mina sommarkläder hänger lika oanvända i år som förra sommaren. Trist är bara förnamnet. Jag ser fram emot Frankrike - där kommer det åtminstone att vara varmt.

2008-07-04

Sommarhelg
I fredags var det äntligen en sån där perfekt, varm sommarkväll som jag knappt har sett på hela året. Jag mötte upp UP efter jobbet och vi promenerade ut till Djurgården och la oss på en filt nedanför Josefina. UP hade med sig biscotti och vårt bubbel från Spanien och jag hade med mig choklad och vi fick en skön stund där i solen. JSk dök upp efter en stund och när cavan var urdrucken drog vi oss upp till Josefina i stället. Där träffade vi JP och några andra tjejer och vi drack vin och roade oss så mycket vi kunde.

Efter någon timme skulle UP och JSk gå iväg på fest hos en tjej men jag hade ingen lust att följa med. Jag känner henne inte och jag hade roligt på Josefina så jag stannade med tjejerna i stället. Det blev en bra kväll och jag förundrades över hur många vackra människor som finns i den här staden. Tjejerna var uppklädda till tänderna i korta kjolar och höga klackar och jag kände mig mer eller mindre alldaglig jämfört med dem. JT dök upp i vimlet och vi pratade en stund och jag häpnade över tanken att jag en gång varit så kär i honom. Nu känner jag absolut ingenting, tycker inte ens att han är så där vansinnigt intressant att prata med, och det är skönt.

Lördagen blev lugn. SL's strejk var över - för gott hoppas jag - och jag packade in mig själv och katterna i UP's bil och flyttade hem till mig själv i stället. På eftermiddagen åkte vi in till Tantolunden för lite picknick med JSk och några vänner till honom. Det var trevligt och jag och UP stannade kvar en stund efter att de andra åkt iväg. På kvällen såg vi Narnia på bio. Den var bra - fantastiska effekter - även om jag ändå tycker att den första filmen är bättre. Vi avslutade kvällen med en sen middag hemma hos mig.

Söndagen tillbringade jag med mamma och C. Vi träffades i stan och gick på Hallwylska museet, som jag inte har varit på tidigare. Där fanns otroligt mycket fint att se och det är ganska fantastiskt dels att människor verkligen har bott precis där och precis så, men även att allt finns så väl bevarat från deras tid 100 år tillbaka i tiden. Efter museet tog vi en promenad och åt sedan salladslunch på Baresso innan jag åkte hem igen.

UP var kvar hemma hos mig och vi ägnade eftermiddagen åt att brottas med min dator, pension, reseplanering och annat. Jag försökte installera ett jobba-hemifrån-program på datorn som givetvis inte fungerade och sedan försökte jag förstå hur jag ska fylla i en blankett om min pension vilket var fullständigt obegripligt. Man kan undra om det är svenskarna som är för dumma eller om det är pensionssystemet som är totalfel eftersom ingen verkar förstå det.

Efter att UP hade åkt hem på kvällen fortsatte jag med lite hemmafix och sedan mer reseplanering. Jag fokuserade på Paris, som känns enklast. Här behöver vi bara komma fram till när vi ska flyga och var vi ska bo och så kan vi fokusera på Sverige-Norge-resan efter det.

2008-07-04

Kväll med kollegor och stor förvåning
Gårdagen gick framåt med jobbet. Jag fick en del gjort och fick även en del intressant - om än inte helt positiv - information från våra schweiziska ägare. Det kan påverka mina framtida projekt en hel del så jag är nyfiken på att se utfallet.

På kvällen gick jag ut en sväng med kollegorna LM och EB. Vi gick först till Champagnebaren på Hotell Anglais takterrass. Trevligt men trångt och varmt i solen. Efter ett glas vin där gick vi vidare till nya matstället Vappino, som är en annorlunda blandning mellan McDonalds och fin italiensk restaurang. Konceptet fungerar i alla fall och maten är bra till ett förhållandevis billigt pris. Det var trevligt att sitta och prata med tjejerna från jobbet och det är klart positivt att jag redan efter knappt tre månader har börjat umgås med dem även privat. Det utlovar en positiv utveckling.

När jag skulle åka hem slog det mig hur fantastiskt skönt det är att inte behöva tänka på busstider och att planera resorna så som jag alltid måste göra när jag åker hem till mig själv. Tunnelbanan ut till UP går hela tiden så det är bara att gå till närmaste station och vänta några minuter. Det är en enorm frihet verkligen.

Väl hemma hos UP fick jag en smärre chock när jag upptäckte att han hade rensat ut en massa gamla saker ur två byrålådor i vardagsrummet. Alla gamla brev och vykort var bortplockade och UP berättade att han hade slängt väldigt mycket, förutom några få kärleksbrev som han inte kunde göra sig av med. Han sa att det var brev som innehöll särskilt kloka tankar med vad det innebar egentligen har jag ingen aning om. Dessutom var en hel låda full med foton från tiden med hans förra sambo bortplockad och nedflyttad i förrådet.

Jag vet inte om jag ska vara glad eller förskräckt över det här. Jag är glad att UP har tagit mig på så pass stort allvar att han har gjort det här för min skull. Han har själv sagt att det här inte är saker som han någonsin bryr sig om att titta på och det finns egentligen ingen anledning för honom att ha dem framme i lägenheten, eller att spara dem överhuvudtaget. Men jag tänker ändå att UP aldrig hade gjort det här utan att jag tjatat på honom. Hade jag inte haft synpunkter på hans sparade saker så hade han aldrig rensat ut dem. Han har haft det här liggande på samma ställe i säkert 15 år nu och hade han fått välja helt själv hade de förmodligen blivit liggande i minst 15 år till.

Jag är lite orolig över att UP ska ångra att han har kastat bort de här gamla breven, för det är inget jag någonsin har bett honom om. Jag har bett honom att lägga ner dem i förrådet i stället och jag hade aldrig någonsin väntat mig att han skulle ha gjort sig av med något på det här sättet. Jag är rädd att det ska komma tillbaka efteråt, att jag på något sätt ska ha tvingat UP till det här mot hans vilja. Att det var saker han egentligen hade velat ha kvar och att han skulle ha sparat dem om jag bara inte hade varit på honom om det. Men jag hoppas att det ska gå bra ändå.

2008-07-03

Det blir av
Igår fick jag veta att BP kommer att åka ner till Alperna och klättra först i augusti, när jag och UP har vår gemensamma semester. Det betyder att UP kommer att vara ledig veckan när hans vänner åker till Lysekil, och det betyder att han kommer att följa med. Jag har ju vetat det hela tiden på något sätt. Det är klart att det skulle bli av. Det blir det ju alltid.

2008-07-03

Släktträff
Jag hade ännu en underbar träning igår, och sedan var det dags att åka ut till Danderyd. UP's mamma hade bjudit in till stor släktträff med en massa av UP's kusiner som jag inte träffat tidigare. En del av gästerna kände jag, UP's närmaste familj, men av kusinerna hade jag inte träffat någon av dem tidigare. Vi åt fin middag - som jag tyvärr inte tyckte var särskilt god ändå - på Hamnkrogen i Stocksund, och sedan åkte vi vidare hem till UP's mamma för att äta efterrätten där. Det var gott och kusinerna var trevliga att prata med.

Det är lite skillnad på min släkt och UP's släkt ändå. UP's släkt känns lite finare, mer akademisk, mer vana vid att ha gott om pengar, korrekta och fina vanor med kokerska och hemhjälp och annat som knappast har förekommit hos mina släktingar. Det är lite skillnad helt enkelt men jag försöker att inte känna mig som mindre fin för det. Det går bra för det mesta.

Jag åkte hem lite tidigare än UP, men väl hemma hos honom kunde jag inte somna i alla fall. Jag kom hem och fick ett utbrott över att jag inte ens har fått en del av en byrålåda att lägga mina kläder i, utan allt måste ligga kvar i väskan de kom i, eller på golvet eller i fåtöljen i vardagsrummet. Däremot finns minnena av UP's förra sambo fortfarande kvar i form av flera byrålådor fulla med foton. Jag önskar att han kunde förstå att så länge hon fortfarande tar upp större plats där än mig så kan jag inte känna mig som hemma där. Det finns inte plats för fler än en flickvän i UP's lägenhet.

Jag har fått veta att UP redan har gjort ungefär samma fjällvandring som vi ska göra i sommar, med sin förra sambo. Jag önskar bara att jag kunde ge honom en upplevelse som han inte redan har gjort med någon annan. Det tar glädjen ifrån resan på något sätt, det här att det alltid finns andra som har gett mer i form av känslor, minnen och upplevelser. Hur ska jag då känna att jag räcker till och kan bli hans största kärlek?

Jag har sovit dåligt en natt till och jag är så oändligt trött. Jobbet tar emot, jag vill bara vara ledig och få sova ut nu. Kanske kan jag inte bli mer fantastisk än så här.

2008-07-02

Mer som hemma
Igår fick jag äntligen klartecken för ett par av mina jobbprojekt. Som jag har väntat på det - allt är försenat nu men det är bara att göra allt nu för att bli klar i tid med det som ska göras. Jag var extremt effektiv på mötet, talade om direkt vad syftet var och vad jag ville få till beslut på. Jag talade om vad jag tyckte vi borde göra och försäljningschefen sa ja till allt. Det var väl inte så svårt?

Efter jobbet blev det träning som vanligt. Det gick bra och jag bestämde mig för att öka vikterna på både biceps och triceps nästa vecka. Jag känner mig redo för det nu. Att träna är roligt, det går verkligen bra nu och framför allt när det gäller cykelpassen kan jag riktigt gå och längta till nästa gång, bara för att instruktören är så bra och inspirerande och bara för att det funkar så lysande varje gång.

Det gör en otrolig skillnad att ha mina katter hos UP nu. Lägenheten känns så mycket mer som hemma, mer trivsam och rätt för mig. Jag försöker att tänka bort allt det jag vill glömma och ofta funkar det bra. Nu handlar det om våra framtidsplaner - flytt och renovering, semesterbokningar och annat. Det ska bli bra - något annat alternativ finns ju inte.

2008-07-01

Provbo
Det är redan juli! Det är inte klokt. Det känns knappt som att sommaren har börjat ännu och ändå flyger tiden iväg. SL har satt alla busschaufförer i strejk vilket betyder att det är omöjligt för mig att bo hemma i min lägenhet. Därifrån går bara bussar och utan dem kommer jag ingenstans. Igår kväll fick jag alltså packa ihop mig själv och katterna och flytta hem till UP. Hos honom finns tunnelbana så vi får helt enkelt bo där tills strejken är över. Lite irriterande men lite spännande ändå.

Jobbet gör mig stressad. Så många saker som jag har att göra och som väntar på andras beslut, andras åsikter och feedback. Låt mig bara bli klar med något, låt mig bara få prioritera rätt saker i stället! Sånt här kan verkligen göra mig både stressad och irriterad.

Något som däremot funkar utmärkt är träningen. Jag har kört mina tre pass varje vecka nu ett tag och det går bättre och bättre. Jag vill och jag orkar, kämpar stenhårt under varje pass och tar ut mig fullständigt. Jag är inne i en så bra period nu och vill bara fortsätta och fortsätta, vill hellre prioritera träningen än nästan någonting annat faktiskt.

Det är lustigt hur stor skillnad det gör att ha katterna hos UP nu. Jag har alltid tyckt att hans lägenhet är död och opersonlig, men med katterna kommer liv och rörelse. Det blir så mycket trevligare att bo där när de är där också och jag ville inte ens åka till jobbet i morse.

En bra sak som har hänt är att jag och UP äntligen har börjat komma fram till en semesterplan som faktiskt känns lockande för oss båda. UP hade en massa Eurobonus-poäng som gick ut igår och han passade på att använda dem till vår semester. Vi har bokat flyg till Narvik och vi kommer att vara där i nio dagar. Det blir fjällvandring runt Abisko och sedan bil ut till Lofoten som jag tror är hur fint som helst. Det ska bli roligt att komma dit!

Om allt går vägen kommer vi bara att vara hemma och vända och sedan åka vidare ner till Paris för några dagar där innan jag börjar jobba igen. Det känns som en bra semesterplan till slut.

Vi har börjat se oss om efter familjerådgivning också. Det är ett måste för att vi någon gång ska kunna komma förbi de saker vi inte kan komma förbi - förtroendet till exempel, som aldrig har återhämtat sig riktigt efter sveket med UP's ex i början av vår relation. Det har förstört så oändligt mycket för oss och varken jag eller UP vill ha det så längre. Det måste gå över till slut. Jag måste må bra någon gång.