torsdag 3 juli 2008

2008-07-03

Släktträff
Jag hade ännu en underbar träning igår, och sedan var det dags att åka ut till Danderyd. UP's mamma hade bjudit in till stor släktträff med en massa av UP's kusiner som jag inte träffat tidigare. En del av gästerna kände jag, UP's närmaste familj, men av kusinerna hade jag inte träffat någon av dem tidigare. Vi åt fin middag - som jag tyvärr inte tyckte var särskilt god ändå - på Hamnkrogen i Stocksund, och sedan åkte vi vidare hem till UP's mamma för att äta efterrätten där. Det var gott och kusinerna var trevliga att prata med.

Det är lite skillnad på min släkt och UP's släkt ändå. UP's släkt känns lite finare, mer akademisk, mer vana vid att ha gott om pengar, korrekta och fina vanor med kokerska och hemhjälp och annat som knappast har förekommit hos mina släktingar. Det är lite skillnad helt enkelt men jag försöker att inte känna mig som mindre fin för det. Det går bra för det mesta.

Jag åkte hem lite tidigare än UP, men väl hemma hos honom kunde jag inte somna i alla fall. Jag kom hem och fick ett utbrott över att jag inte ens har fått en del av en byrålåda att lägga mina kläder i, utan allt måste ligga kvar i väskan de kom i, eller på golvet eller i fåtöljen i vardagsrummet. Däremot finns minnena av UP's förra sambo fortfarande kvar i form av flera byrålådor fulla med foton. Jag önskar att han kunde förstå att så länge hon fortfarande tar upp större plats där än mig så kan jag inte känna mig som hemma där. Det finns inte plats för fler än en flickvän i UP's lägenhet.

Jag har fått veta att UP redan har gjort ungefär samma fjällvandring som vi ska göra i sommar, med sin förra sambo. Jag önskar bara att jag kunde ge honom en upplevelse som han inte redan har gjort med någon annan. Det tar glädjen ifrån resan på något sätt, det här att det alltid finns andra som har gett mer i form av känslor, minnen och upplevelser. Hur ska jag då känna att jag räcker till och kan bli hans största kärlek?

Jag har sovit dåligt en natt till och jag är så oändligt trött. Jobbet tar emot, jag vill bara vara ledig och få sova ut nu. Kanske kan jag inte bli mer fantastisk än så här.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida