2008-07-14

Med hjärtat på vid gavel
Helgen har gått fram och tillbaka. Från lugn och ro till full kris, från kärlek till hat och tillbaka igen. Tvära kast som vanligt. Det är utmattande men jag hoppas att det ändå stärker lite.

Vi har sett Mamma Mia på bio, vi har hittat kökstapeter och promenerat runt Kungsholmen. Druckit moccashake på Norr Mälarstrand och en massa cava hemma i mitt kök. Vi har pratat och pratat och jag försökt ta in allt UP sagt till mig. Att det är jag som är den verkliga guldklimpen i hans liv. Att det andra bara har varit på låtsas, att det andra har varit falskt glitter utan verkligt värde. Jag försöker ta in det och tro det men det är så svårt, så svårt, eftersom jag inte ens tycker om mig själv längre. Och jag tänker ännu en gång att hur kan UP älska mig så mycket, hur kan han se mig som så underbar? Hur kan han välja mig när jag inte ens vill ha mig själv, när det enda jag ser av mig själv är den där lilla fula, elaka spillran av en människa som inte ens vågar älska av rädsla att bli sårad igen?

Min relation med UP är den mest utmanande och utmattande jag har varit med om, men samtidigt den viktigaste. Jag vill inte förlora honom för något i världen. Jag älskar mer än jag någonsin gjort och jag har hjärtat på vid gavel för honom, och det är livsfarligt och underbart.

I morse åkte UP till Lysekil. Han sov hos mig och vi åt frukost tillsammans, men jag kunde inte le, inte då.