2011-06-01

Vem bryr sig?
Idag är jag för miljonte gången nära ett sammanbrott på jobbet. Jag jobbar hemifrån vilket brukar vara skönt, men idag känns precis allt så motigt så jag snart bryter ihop tror jag. Varje projekt jag sysslar med kantas av uppförsbackar, den ena brantare och tyngre än den andra. Jag åt lunch med min före detta kollega MH igår och berättade för honom att jag gärna vill byta jobb. Jag berättade om hur min situation är idag: en chef som är fullständigt osynlig och inte till något stöd för mig överhuvudtaget, en mer eller mindre mansgrisig företagskultur där våra utländska ägare knappt orkar engagera sig, en ledning som ingen vet var den är på väg, människor som det är meningen att jag ska kunna ha ett samarbete men som alla stöter varje fråga ifrån sig och skyller på andra för att slippa ta eget ansvar. Min arbetsmiljö är ett kontorslandskap med en ljudnivå som är så hög så jag lika väl skulle kunna sätta mig på tunnelbanan och försöka koncentrera mig och jobba där - möjligen skulle det faktiskt till och med vara lättare. Det är helt enkelt inte hållbart längre.

Jag skulle önska att det fanns någon mer på jobbet än bara jag som brydde sig om det jag arbetar med, att min verksamhet var prioriterad av någon. Nu har jag en chef som inte ens orkar bry sig om att svara på mina mail och med tanke på hur bortprioriterad jag känner mig av precis alla andra är det svårt att hela tiden vara min egen motivator och fortsätta driva något som ingen annan verkar tycka är viktigt. Jag måste helt enkelt bort från det här jobbet och jag blir mer och mer öppen inför andra med hur jag känner också. Det känns helt enkelt inte som att det spelar någon roll längre.

Jag ställde in träningen igår. Vädret var fantastiskt och ett styrkepass i en mörk träningslokal lockade inte alls. Det blev en promenad hemåt med U och en glass på vägen i stället. Vi promenerade förbi några fina butiker på Rörstrandsgatan och jag hittade flera godbitar, men gjorde inget köp.

En underbar nyhet fick jag i alla fall igår som lyfte min dag: finaste GA är gravid! Hon skrev och bad nästan om ursäkt för att hon inte varit ärlig med det sist vi träffades men det gör mig ingenting - jag förstår henne eftersom det då var så pass nytt. GA berättade att de ju hade försökt i flera månader utan att lyckas, men när de till sist tog till knepet med ägglossningstest så gick det vägen direkt. Verkligen glädjande att höra! Jag tycker väldigt bra om GA och skulle gärna umgås mer med henne, även om jag vet att det är svårt att hitta tiden i en vardag där allt springer i 190 hela tiden. Man får ta sig tiden som behövs.

Snart börjar långhelgen äntligen - som jag har längtat efter den pausen!