2011-04-18

Årets första
Den här helgen har bjudit på en rad premärer för året: årets första tussilago, årets första vitsippor, årets första igelkott och årets första lunch i solen ute på balkongen! Härligt! Vi har haft en otrolig värme den här helgen, nästan så att vi har hoppat förbi våren och gått direkt på sommar. Jag klagar inte utan har med glädje ställt undan stövlarna och plockat fram tunnare jackor ur förrådet.

Helgen har varit som de flesta: snabb som bara den. Jag och U valde att effektivisera oss lite grann på lördagen, så han åkte till AP för att ta itu med en välbehövlig biltvätt där, medan jag åkte vidare till mina föräldrar för att träffa dem och Maja och för att hjälpa pappa med tvätt av deras bil. Maja var inte riktigt på humör i lördags utan låg mest och vilade i sitt lilla "hus" och jag umgicks med mamma och pappa.

Det känns som att pappa har blivit gammal helt plötsligt. Han ser äldre och mer sliten ut och han är liksom inte lika säker längre, inte lika stadig och stark som tidigare. Jag tror att det här att han har blivit sjuk har tagit ganska hårt på honom. Han har alltid varit frisk som en nötkärna och knappt satt sin fot på ett sjukhus tidigare, utan det har alltid varit mamma som har varit den krassliga i familjen. Eller, efter det att hon fick astma har hon varit den krassliga med alla tänkbara krämpor hela tiden. Innan astman blev hon knappt ens förkyld. Men pappa har klarat sig bra i alla år, fram tills nu när han inom ett knappt år har drabbats av två allvarliga sjukdomar på raken. Självklart blir det en chock och ett hårt slag och livet förändras plötsligt.

Eftersom pappa inte kan köra bil nu kan han inte heller åka till Frök som han brukar, och jag vet att han våndas över en hel sommar här. Jag har föreslagit att han och mamma kan åka iväg någonstans, men jag tvivlar på att det kommer bli något av. Pappa tycker allt är för dyrt och mamma är för orolig av sig för att våga åka iväg och verkligen njuta av avbrottet från vardagen. Hennes trygghetszon blir mindre och mindre och ju mindre hon utmanar sig själv, desto mindre kommer hon att våga i fortsättningen. Det är en dålig cirkel.

U fick sig en hård kamp med vår skitiga bil, men nu glänser den i alla fall. Dessvärre syns alla hemska rostfläckar desto mer. De har vuxit lavinartat under vintern och det är något vi verkligen måste ta itu med omgående. Roligt och roligt, det måste göras...

Vi fick lite socialt umgänge på lördagen också, genom en skön utomhusfika i trädgården hos BC o HT och deras lille son AC. Det var länge sedan vi träffade dem men trevligt som alltid. De är bra människor med fötterna på jorden och jag skulle gärna umgås mer med dem i framtiden. Nu började vi i alla fall prata om att fira Valborg tillsammans och jag hoppas det blir av.

Igår tillbringade U nästan hela dagen hos LP och jag hade tid för mig själv hemma. Jag fick en del gjort: promenad runt ön i mina nya skor, dammsugning, röjning i förrådet, vika tvätt, städa garderober, äta lunch och sitta ute och läsa på balkongen. På kvällen var det dags för ännu en av våra bröllopspresenter: takvandring på Riddarholmen! Det var spännande och intressant och en hel massa information om Stockholms långa historia, och utsikten från 43 meters höjd var förstås bedårande. Vilken sagolikt vacker stad vi lever i! Jag kan inte tänka mig att bo någon annanstans än här! Takvandringen var i alla fall en bra upplevelse som jag gärna rekommenderar till andra - till exempel TF skulle nog tycka att det var toppen.

Nu är det måndag igen - tiden går fort, men som tur är har vi kort arbetsvecka. Jag längtar redan till nästa helg, då blir det fullt upp igen!