2009-12-21

Lite mera jul
Den värsta stressen är över nu. Julfesten på jobbet är avklarad - en strålande succé, om jag får säga det själv - och i fredags hade vi även fotografering av vår lägenhet inför försäljningen. Vi röjde på som sjutton inför fotograferingen, plockade undan, städade och stuvade om, och resultatet blev faktiskt helt otroligt. Vilken skillnad! För första gången någonsin kunde jag se att lägenheten faktiskt kan se bra ut och det betyder mycket. Vi har staplat upp en massa kartonger här och var i lägenheten och inför själva visningen får vi nog lov att skjutsa iväg dem till AP eller något, bara så att det blir tomt och bra i lägenheten. Det är lite absurt att vi redan har fått ihop så många kartonger, trots att vi egentligen bara har plockat undan småsaker. Det säger en del om hur mycket vi kommer att ha totalt när vi väl flyttar. Pust.

I fredags kväll var det julfest hos US. Jag hade inga som helst planer på att tacka ja och det passade mig bra att ha som giltig ursäkt att jag var dödstrött efter veckan och inte minst efter torsdagkvällen. Men UP åkte dit förstås. Det där kryper i mig. Jag har varit på två av US julfester. Den första slutade i katastrof, när UP's gamla subba dök upp och förstörde allt vad vi hade byggt upp i mening av förtroende och kärlek. Den andra gången var hon inte där, men det var ändå inte mer än halvkul. Som alltid när det gäller US är hans fester fyllda av massor av alkohol, diverse tjejer och fulla människor överallt. Helt enkelt inte riktigt min grej, framför allt inte nu längre.

UP förvirrar mig. Han säger stundtals till mig att det inte är några problem, att det är helt OK att jag inte åker dit. Men i efterhand blir det alltid diskussioner och så även den här gången. Han indikerade att det inte alls var OK att jag stannade hemma, eftersom det gav märkliga signaler till de som var där. Som att jag inte gillade dem, att det inte var OK att hellre vara hemma än att gå på deras fester, att det blev pinsamt för UP att förklara varför jag inte var med och så. Varje gång blir det jättejobbigt och varje gång blir vi osams. Varje gång tänker jag - och säger högt - att UP nog egentligen borde vara med någon annan än mig, någon som är mer lik honom i stället. Någon som alltid älskar att gå på fester med hans partygäng och som alltid tackar ja. Jag gör inte det längre. Ensamheten skrämmer mig inte. Det viktigaste i mitt liv är att jag mår bra, annars går jag under.

Min fredagkväll tillbringade jag i stället i soffan hemma. Jag tog ut katterna en stund i kylan men de ville inte alls vara ute. Jag åt god middag, drack ett glas vin och såg en dålig film på TV. PH och CE kom över en kort stund på fredagkvällen. De hade varit på CE's jobb i Täby och passerade förbi. Det var roligt att se dem, framför allt att se PH som är så mycket lugnare och tryggare nu när hon är med CE än jag någonsin har sett henne tidigare. Hon betyder mycket för mig och jag är glad att de har funnit varandra.

Resten av helgen har varit lugn. Jag går upp så tidigt jag bara kan på helgerna och faktiskt har huvudvärken hållit sig borta, trots att jag var hos kiropraktorn på fredagmorgonen. Så skönt så det är inte klokt! Snön har fullständigt vräkt ner de senaste dagarna. Vi har fått säkert 30 centimeter snö och världen är vit, tyst och inbäddad i mjuka drivor. Kallt är det också, runt tio minusgrader. Riktig vinter men det är faktiskt skönt ändå - hellre det här än mörkret.

Lugnet har börjat infinna sig även på jobbet. Jag har ingen som helst lust att åka in till kontoret nu och lutar starkt åt hemarbete resten av veckan, de två dagar som är kvar innan julen. Alla julklappar är i alla fall fixade nu och det är skönt. Nu kan julen komma, nu är jag redo.