2009-12-17

Hej mitt vinterland!
Nu är det vinter på allvar. Flera minusgrader, massor av snö. Härligt och julmysigt men som sagt, blåsten kan jag gärna vara utan. Blåst är mitt värsta väder. Jag har i alla fall uppdaterat min profilbild nu, från höst till vinter. Om en vecka är det julafton - det är inte klokt. Jag är i alla fall någorlunda klar med mina julklappar. Till C har jag två paket och ett tredje på gång. Till SL är jag klar och samma sak till UP om jag inte kommer på något nytt. Till mina föräldrar är jag nästan klar och alla katterna får förstås tonfisk. AP vet jag däremot inte. Skönt att vi inte är fler som köper paket till varandra i alla fall.

Gårdagen blev bättre än måndagen och tisdagen. Jag kände mig lugnare och gladare på något sätt. På eftermiddagen åkte jag och UP iväg för att träffa Alicia Swedenborg som kanske kommer att bli vår bröllopsfotograf. Hon är ung, ser ut att vara max 25 år, glad, pratsam och sprallig och vi fick båda en positiv känsla av mötet med henne. Idag träffar vi Erika Gerdemark, samma fotograf som C och Ø hade. Hon är ju extremt duktig också, men dyrare - inga digitala bilder ingår i paketen hon erbjuder utan de kostar extra. Den tredje fotografen vi har på tal är Jenny Hammar, också hon mycket duktig, också hon dyrare än Alicia. Vi ska bestämma oss senast på fredag hoppas jag men just nu lutar i alla fall jag mest åt Alicia.

Jag tränade på kvällen men var egentligen inte särskilt inspirerad så passet gick halvbra. Jag kände mig liksom stum i benen så det var inte min bästa träning direkt. Hemma åt jag en enkel middag och fastnade sedan i soffan. Animal Planet är så underbart bra - där kan jag fastna i evigheter. Jag tittade på underbara serien Planet Earth och sedan på Animal Cops Philadelphia. Den serien är inte lika underbar. Djurplågeri, misshandlade och vanskötta djur överallt. Det tar aldrig slut. Jag tittar och gråter. UP undrar varför jag tittar trots att jag mår så dåligt av det. Men för mig handlar det om respekt och värdighet. Jag tycker att djuren är värda någon som ser dem, någon som vet vad som har hänt dem och som minns dem i hjärtat. UP har frågat mig om jag inte skulle vilja vara lite mindre känslig för sånt här, lite mer härdad så att säga. Jag svarar honom alltid att jag önskar tvärtom att flera människor var lika känsliga som jag. Kanske skulle djurplågeri och grymhet inte vara lika vanliga då och det skulle göra världen till en bättre plats att leva i.