2009-12-02

Kan man välja glädje?
Gårdagen gick som i dvala. Jag var dödstrött hela dagen och ville helst av allt bara åka raka vägen hem och sova efter jobbet. Förutom sömnbristen var jag ledsen, ledsen över allt de senaste dagarna och hade ingen som helst lust att träffa folk, prata med någon och behöva vara social. Men vi var inbokade på Kay Pollaks föreläsning på kvällen så det var bara att gå dit, trots att jag egentligen bara ville gå och gömma mig någonstans.

Temat för kvällen var att växa genom möten och att välja glädje. Föreläsningen gick ut på att varje människa vi möter kommer till oss för att utmana oss och ge oss möjlighet att lära oss något nytt om oss själva. Vi har också möjlighet att faktiskt välja glädje, att välja hur vi förhåller oss till det som händer i våra liv. Ska vi se oss som offer för omständigheterna eller ska vi själva ta makten över våra liv?

Tanken är intressant och Kay Pollak är utan tvekan en engagerad och inspirerande föreläsare, med massor av energi och glädje i det han gör. Men jag har hört så mycket liknande, föreläsningar och läst böcker, så jag har svårt att hitta någon aha-upplevelse i det. Det är inte så mycket som griper tag i mig och ger mig nya insikter. Budskapet tål att upprepas men det är inte alltid enkelt att förändra sitt synsätt och tankesätt från grunden. Jag har inte kommit på var knappen sitter för att stänga av en känsla och växla över till en annan. Dessutom kan jag stundtals bli utmattad av alla krav. Är vi aldrig bra nog som vi är? Jag vet att jag har massor att jobba med, men ibland orkar jag inte kämpa hela tiden. Ibland vill jag bara känna att jag duger som jag är, att jag inte måste förändra mig för att vara bra nog utan att jag faktiskt räcker till ändå. Är det så konstigt?