2009-09-10

En utsträckt hand
Idag mailade jag ut ett förslag om after work till ett antal personer. I vanlig ordning är det många som inte har svarat alls och av de få som har svarat har i princip alla tackat nej. De är redan upptagna på annat håll. Faktiskt mailade jag till KH och JD och några fler av UP's Kroatienkompisar, gamla partygänget, också. Jag är stolt över att jag gjorde det - att jag försökte. KH svarade faktiskt nästan omgående. Hon och JD var redan bortbjudna på middag och kunde inte komma, men hon skrev ändå att det hade varit roligt att ses sist och hoppades det kunde bli någon annan gång i stället. Jag räckte ut en hand och hon tog den och till min förvåning, nästan, känns det bra. Jag hade nästan väntat mig att bli ignorerad, att stå där och känna mig dum, men så blev det inte den här gången. Andra som har tackat nej har föreslagit andra tillfällen i stället så helt ute är jag inte längre. Skönt, kanske.

På lördag ska jag på tjejmiddag hos PR och det blir roligt, det är jag säker på. Det är det bästa som har kommit med mitt jobb - att jag har lärt känna nya, roliga människor som jag faktiskt är nära vän med nu, så pass nära att vi umgås privat också. Jag undrar vad UP gör på lördag när jag är borta - går ut och festar på eget håll, antar jag. Han är inte typen som sitter hemma.

Vi hinner inte lägga tiden vi behöver på festlokalerna och det är störande. Det måste ju göras, vi kan inte dra ut på det. Och ändå händer ingenting alls. Vi måste ta oss tiden - frågan är bara var vi ska ta den ifrån. Vad vi ska avboka i stället. Det är ett stressmoment, tyvärr, men det finns där ändå. Ringarna ska vi bara inte prata om. Jag trodde jag hade bestämt mig men velar nu med vilken kombination jag ska välja. Två släta ringar och en med stenar eller tvärtom? De två yttre ringarna som smalare och den i mitten som bredare eller alla tre lika breda? UP har fortfarande inte bestämt sig heller. Slät eller mönstrad - det är frågan.

Det återstår att se vad helgen bjuder på. Vi kommer att ha fullt upp som vanligt, det tvivlar jag inte en sekund på. Frågan är bara vad vi ska prioritera att få klart.