2009-09-02

Hösttrött
Gårdagens middag i Rotebro var trevlig. God mat och gott sällskap och Maja var liten och spinnig som hon brukar. Mamma fick en bukett med gladiolus och en fotbehandling i present och hon verkade glad över det. Pappa pratade mycket om att köpa ny dator och att köpa ny bil. Han vill men stöter hela tiden på motstånd, hittar problem och skäl till att det inte ska bli av. Allt är för dyrt och ingenting är möjligt. Hans liv i ett nötskal, ibland. Det är tråkigt, han är så bitter, så besviken på livet, och skyller allt på alla andra än sig själv. Det håller ju inte men han ser det inte.

För min egen del har hösttröttheten börjat sätta in på allvar. Jag har konstigt ont i en viss punkt i huvudet och försöker att inte oroa mig för det, även om det går halvbra ibland. Idag ska jag i alla fall komma iväg och träna, även om jag uppriktigt sagt inte ser fram emot det särskilt mycket. Jag har liksom kommit av mig, tappat sugen och motivationen, men jag vet också att det är just under de här perioderna som jag behöver komma iväg som mest. Det är bara att bita ihop och gå dit och jag vet att jag kommer att känna mig nöjd när jag är klar. Men trött är jag - behöver sova mer varje natt, behöver vila mer. Min dator har inte velat komma igång så jag kan fortfarande inte jobba hemifrån. Om det inte har löst sig senast på fredag så kommer jag köpa en ny i helgen, det är det enda raka. Tråkigt men så får det bli ändå.

Det känns som att vi börjar komma lite, lite framåt i jakten på ett bättre hem. Jag har nästan gett upp tanken på att flytta till något nytt nu. I stället fokuserar jag på att förnya och förbättra det vi har idag, genom lite nya möbler, ny inredning, genom att rensa ut det gamla som inte används, som är för mycket och för många, som inte behövs och inte finns plats för. Små framsteg men de kommer ändå. Jag gör vad jag kan för att hitta min energi igen.

Jag har fått kontakt med RL via Facebook och häromdagen fick jag se foton från ett bröllop han var på i somras. Det var två av hans gamla vänner från Östersundstiden som gifte sig och för min del var det åratal sedan jag sist såg någon av dem. Det kändes konstigt att se dem igen, om än bara på bild. Många av dem var väldigt trevliga och vissa hade jag gärna haft kontakt med, men det är ju inte aktuellt nu. Nu var det AJ som var där med RL. Konstigt. Livet går vidare. Jag vill inte tillbaka men det är en märklig känsla ändå.

Annars har jag faktiskt börjat radera folk ur min kontaktlista. Jag har en massa människor som jag har haft kontakt med under perioder av mitt liv, men inte särskilt mycket och framför allt inte längre. Dem har jag strukit nu. Jag vill fokusera på dem jag faktiskt vill ha kvar. Resten får vara.