2009-09-28

Ingen sagoprinsessa
Den här helgen har jag haft egen tid så det räckte och blev över eftersom UP var i Paris. På fredagen jobbade jag hemifrån - jätteskönt, jag är dödstrött på kontoret och behövde verkligen ta en paus från det. När jag hade jobbat klart gick jag till Mörby och handlade med mig god mat hem, inklusive onyttiga saker som smågodis. Men jag tänkte att jag vill minsann äta gott och ha det bra även om jag är hemma och UP är i Paris. Jag hade gärna bytt med honom... Mörby är trots allt en av världens mest ospännande platser men nu är det bara för mig att bita ihop och stå ut lite till.

På lördagen åkte jag in till stan för att titta efter brudklänning. Jag hann med fyra butiker varav en som jag dessvärre bara hann in och vända i. Jag ska gå en liten runda till i morgon efter jobbet och hinna med två affärer till, har jag tänkt. Till min förvåning fanns det faktiskt ett antal klänningar som jag ville prova, även om ingen av dem kändes optimal - det är verkligen inte lätt att hitta rätt klänning. Min "drömklänning" som jag såg i en av butikerna förut finns ju inte kvar längre men frågan är om den ändå går att beställa. Jag ska fråga om det i morgon när jag går tillbaka till affären.

Jag kan inte låta bli att fascineras av alla tjejer som väljer de där riktiga marängklänningarna - de där som kostar en halv förmögenhet och som jag själv inte ens tittar närmare på. Jag har gång efter gång sett tjejerna komma ut ur provrummet med drömklänningen på sig, och alla har det där saligt förälskade leendet fastklistrat i ansiktet. Jag undrar varför jag inte är sån - varför jag i stället bara går på de enkla klänningarna utan släp och dekorationer. Jag har aldrig fallit för prinsessdrömmen på det sättet och när jag själv nu stod där och provade klänningar insåg jag framför allt att klänningen faktiskt inte är så viktig för mig. Den ska jag bara ha en gång och jag känner inte att jag måste lägga hur mycket pengar och energi som helst på ett engångsplagg. Märkligt med tanke på mitt stora modeintresse för övrigt, men jag kanske är för praktisk och realistisk för det här. Min förmögenhet kan jag däremot hellre spendera på ringarna - dem har jag ju kvar hela livet.

På vägen till jobbet idag fick jag en idé - jag undrar om det skulle vara möjligt att bygga på min gamla vigselring till att bli lite högre och kantigare, utan att bryta upp den helt. Mina blivande ringar vill jag ha lite högre än de gamla, och gärna lite kantigare också. Men stenarna finns ju där och infattningen är rätt så det hade ju varit toppen att kunna använda den gamla ringen, utan att ta sönder den helt. Jag har ingenting emot att använda stenarna igen men däremot tar det emot lite att låta någon bryta sönder min fina ring helt. Fråga kan man ju alltid - det skulle helt klart bespara mig en del pengar.

Igår var jag i Rotebro. Vi klippte klorna på Maja - under höga jamanden som vanligt - och sedan följde mamma och pappa med mig till Stalands och till Coop Forum. Jag ville titta efter både möbler och inredningsdetaljer på Stalands, men hittade ingenting av det jag tänkt mig. Tråkigt och tradigt att aldrig komma framåt. Men målarfärgen hittade jag och på kvällen drog jag igång projektet med att måla om skrivbordet. Just nu, efter ett lager färg, ser det för jäkligt ut - alldeles flammigt och fult. Jag vet inte om det alls kommer att bli bra till slut, men det är ett försök i alla fall och går det inte alls så får vi väl investera i ett nytt skrivbord i stället. Man kan säga så här - det kan i alla fall inte bli fulare än innan.

UP kom hem efter midnatt och i morse var vi helt sänkta båda två. Men UP lämnade i alla fall över två presenter - ett fint halsband i guld, blått och grönt och ett förkläde med en katt, givetvis - vad annars! Det är skönt att ha honom hemma igen.