2006-11-20

Ensam i grupp
Vissa dagar går inte alls enligt planerna. I fredags hade jag först tänkt att jag skulle träffa KH och dessutom försöka sammanstråla med JD. Men så sa PH att hon mest bara kände för att gå ut och äta och ta det lugnt och lite senare kom ett mail från UP där han skrev att han och JSk tänkte sig ungefär samma sak - ta det lugnt bara, så jag föreslog att de skulle följa med mig och PH och äta på Söder.

Men vissa kvällar blir bara inte bra. Jag var inte alls på rätt humör, visade det sig när vi väl träffades på kvällen. PH, UP och JSk hade desto roligare och höll igång och pratade och skämtade med varandra som om de hade känt varandra i evigheter. Jag satt vid sidan om dem och kände mig mest bara utanför... Det är svårt att förklara den där känslan. Man kan vara i en hel grupp med människor och ändå känna sig totalt ensam. Jag blev mer och mer deppig och tystlåten och flera gånger var jag på väg att gå till baren och betala min del av notan och åka hem. Det hade väl inte gjort någon skillnad... Men jag stannade kvar ändå och det blev lite bättre framåt kvällen, om än inte riktigt bra för min del. Den där känslan av att inte passa in i gruppen satt kvar.

Det blev sent som alltid och UP tog mig i handen när vi gick till tunnelbanan. Jag var ganska passiv, som alltid när det gäller honom. Jag lät honom göra det men tog inga initiativ själv. Jag vet fortfarande inte var jag har honom, eller var jag har mig själv. JD sa en del saker till mig i onsdags som på sätt och vis bekräftar det jag har trott, men det är ju ingen garanti och det gör ingen riktig skillnad för mig heller. Jag är fortfarande ambivalent och osäker. Någonting finns där, definitivt, men frågan är vad det kommer att leda till. Jag försöker att bara koppla av och låta det som händer hända.