2009-04-08

Men nu då!
Jag gick iväg till Zara för att reklamera mina trasiga stövlar på lunchen. Det var inga problem, jag fick pengarna tillbaka. Helt OK för mig eftersom de var slitna och jag ändå har tröttnat på dem. Omväxling förnöjer. Dessutom hittade jag ett par fina vårskor på Åhléns så jag känner mig nöjd för tillfället. Nu saknar jag bara ett par röda skor också - det måste jag ha. Det får bli en tur i morgon för att leta lite till. Lyxproblem är ordet.

Jobbet går sådär, jag jobbar på men känner mig inte fokuserad och framför allt inte det minsta kreativ. Jag borde skriva en bra nyhetstext till hemsidan men får det bara inte gjort. I stället letar jag bostäder och upptäcker till min glädje att det faktiskt finns mycket ute nu. Helgen efter påsk har vi massor av alternativ som det ser ut i annonserna. Nu vet jag ju bättre än att bli glad och tro att allt stämmer - jag har lärt mig att en fyra på Lilla Essingen, som är min absoluta dröm, kommer att landa en bra bit över 5 miljoner i pris och det är helt enkelt för dyrt för oss. Samma sak gäller villor - de rusar iväg och vi åker ut. Men en trea kanske... någonting bara.

Jag är förvånd, minst sagt, över hysterin kring Annika Östberg som är dömd för medhjälp till mord och har suttit många år i fängelse. Nu är hon tillbaka i Sverige och hon framstår närmast som en hjältinna, som någon det är synd om, någon som är värd beröm och som ska hyllas. Jag fattar inte det. Hon har bidragit till att två människor har mist livet och hon har bidragit till att deras familjer och anhöriga har förlorat en nära vän och släkting. Det gör inte henne till en hjältinna på något sätt och jag tycker inte ett dugg synd om henne. Visst, hon har haft ett jättetufft liv och råkat illa ut på många sätt. Men det ger henne inte rätt eller ursäkt till att mörda andra människor. Det är väldigt enkelt när allt kommer omkring.