2009-03-27

Klarar vi allt?
Jag hade faktiskt inte trott att mina och RL's katter skulle bli ett problem. Jag hade inte väntat mig det. Naivt, kanske, men så är det likafullt. Och nu står vi där. Var sin sambo som ställer ultimatum. Vad gör vi? RL säger att hans sambo inte kan sova på grund av katterna. Hon vägrar ha dem hos sig alls. UP kan inte heller sova på grund av katterna, men han är åtminstone inte så oresonlig som RL's sambo. UP går med på att ha dem halva tiden, för han inser att det inte finns något alternativ. De är ju mina, mitt ansvar, och jag går inte med på att lämna bort dem mer tid än så. Katterna har funnits i mitt liv i många år, de är mitt ansvar som jag har åtagit mig. De är en del av mitt liv och de kommer att vara det så länge de lever.

Det gör mig arg att RL's sambo är så totalt hjärtlös och oförstående. RL har sagt att hon har kvar sin gamla lägenhet och har erbjudit sig att sova där så länge RL har katterna. Ja men gör det då - lös problemet, dumpa inte över det på oss. Fegt och dåligt är det.

Igår kändes det fullständigt hopplöst. Jag gick så långt att jag till och med satte mig och började titta efter bostäder till mig själv. Jag såg för mig hur allt jag varit rädd för skulle bli sant - jag har sålt min lägenhet och har ingenstans att bo, jag måste snabbt köpa något annat och sedan bara bryta kontakten med allt som har med UP att göra, alla gemensamma vänner, alla minnen, allt vi har gjort och dröm och upplevt. Bara tanken knäcker mig. Vi måste lösa det här på något sätt.

Jag börjar förstå att RL verkligen inte kommer att ta reson här. Han har bestämt sig för att stå på sambons sida vad som än händer och hellre än att ta sina katter till sig så erbjuder han sig att lämna bort dem till någon annan. Han pratar om att de kanske kan följa med hans föräldrar upp till deras lantställe i Helsingland i fem veckor i sommar. Jag gillar inte tanken helt - visst, det är en jättebra miljö för dem att vistas i. Men RL's föräldrar har två andra katter och jag vet att mina katter inte går bra ihop med andra. Dessutom känner de inte hans föräldrar och jag vet ju hur beroende de är av att känna sig trygga. Jag vill inte att de ska fara illa på något villkor. Det vore inte acceptabelt, inte under någon förutsättning. Dessutom skulle det bara vara en tillfällig lösning. Vad händer sedan, efter sommaren? Och skulle det här dessutom betyda att jag och UP måste anpassa vår semester efter RL's föräldrar? Det är ju inte acceptabelt. Det går inte. Vi kan inte offra oss själva för någon som inte ens har med oss att göra.

Jag har fortfarande inga svar. Jag är bara orolig för vad som kommer att hända.