2009-03-09

Snart så
Helgen har varit märkligt tålamodsprövande för mig. Konstigt. På fredagen premiäranvände jag nya korta kjolen och nya höga stövlarna. Jag kände mig riktigt utmanande, nästan på gränsen till vad som är OK på jobbet. Direkt efter jobbet mötte jag UP och några av hans vänner på tunnelbanan och vi gjorde sällskap ut till SH och KaH i deras nybyggda hus på Ekerö. Vi var inbjudna till finmiddag i Bordeaux-vinets tecken och jag fick stifta bekantskap med en helt ny sida hos UP: vinsnobben. Det var fascinerande att höra honom och resten av männen i sällskapet sitta och diskutera färg, smak och bouquet, olika chateauxer och druvor. Intressant men främmande för mig.

Vi var fyra par på middagen varav två hade små barn och ett par väntade barn inom några veckor. Och så vi. Som så ofta när jag hamnar i ett sånt sammanhang känner jag mig som en tonåring; vi som inte har barn ännu och inte ens planerar för att försöka få några just nu. Förutom att vi inte har några barn så är vi inte heller varken förlovade eller gifta och vi har inga sådana planer heller. Vi har precis flyttat ihop och är i vanlig ordning sist med allt. Varje gång när jag nämner något sånt här för UP så tror han att det handlar om någon jämförelse som vanligt. Att jag på något sätt skulle vara avundsjuk eller att jag till varje pris måste göra som alla andra gör. Han förstår inte alls vad jag menar. Jag vill ju förlova mig med UP, jag vill gifta mig med honom. Men hur jag än försöker säga allt utom just det rakt ut så förstår han mig inte utan det kommer alltid tillbaka till att jag bara som vanligt jämför mig med andra och känner mig underlägsen. Det är så fel det kan vara men det verkar omöjligt att förklara för UP.

KaH's och SH's hus är helt nytt och väldigt fint, men ändå inte så som jag skulle vilja bo. Jag är inte helt förtjust i planlösningen och dessutom ligger det mitt ute i ingenting, ute på landet, med långa resor för att komma in till stan. Jag har bara träffat de här personerna någon enstaka gång tidigare, för länge sedan, så jag kan inte alls påstå att jag känner dem. Det är UP's gamla vänner och det blir ju som det blir då - gamla historier och gamla skämt som jag inte fattar någonting av. Det händer ofta. Men middagen var trevlig, vinet flödade och maten var god så det blev en bra kväll ändå.

På lördagen gjorde allt vin från fredagen sig påmint och både jag och UP var minst sagt sega. Mina föräldrar kom över en kort stund för att få en liten genomgång av allting i lägenheten eftersom pappa ska bo hos oss och vara kattvakt när vi reser till New York. Förutom det gjorde vi inte mycket - städade lite bara men annars var det lugnt.

Sent på eftermiddagen åkte vi iväg igen. LP hade 50-årsfest i nya huset och naturligtvis skulle vi åka dit. Jag var på uselt humör och hade inte minsta lust att gå på ännu en av UP's familjetillställningar. Hans familj är trevlig men jag har inte helt lätt för hans mamma och I can only take so much of them, för att vara ärlig. Det var andra gången den veckan som jag tackade nej till något mina egna vänner anordnade - som säkert hade varit roligare dessutom - för att umgås med UP's familj. Men jag bet ihop i vanlig ordning även om det var svårt stundtals.

Festen blev OK. Mycket folk och roligt att se huset, som förvisso inte var något i min smak och definitivt inte för 5,9 miljoner, men LP och BE verkar trivas och det är ju huvudsaken. Men förutom det - nja. Trevligt med Sambahia som spelade brasiliansk musik och massor av god mat - men sedan åter det här att jag knappt kände någon och inte hade så många att prata med. Jag höll mig nykter för att kunna köra bil hem och jag kände inte någon stor gemenskap med de flesta av gästerna. UP ansvarade för champagnebaren och jag hade ingen lust att springa efter honom halva kvällen. Jag var glad när det äntligen blev dags att åka hem framåt natten. Kvällens bästa var nog det pampiga fyrverkeriet som LP fick i present av sin familj och BP.

Söndagen blev lugn. Jag hade sökt ut en hel massa bostäder som hade visning på söndagen, men det blev platt fall eftersom det visade sig att UP var tvungen att jobba och inte alls hade tid att åka på någon visning. Jag tog en tur och handlade mat i Mörby, men för övrigt hände inget speciellt - jag läste på om New York, städade, tvättade. Vi är inne i en inte helt bra fördelning nu när UP jobbar mycket hemma och jag sköter om markservicen med städning, tvätt, vika tvätten, stryka, diska, laga mat.... Ingen av oss är nöjda med det här och jag hoppas att det inte är något bestående. Det är ju inte därför vi bor tillsammans ändå.