2009-02-25

Redefinition
Igår kom den stora nyheten att kronprinsessan Victoria och Daniel har förlovat sig. Härligt att höra tycker jag, det är alltid underbart när två personer möter sin rätta - kungliga eller ej spelar ingen roll. Det blir nog ett fantastiskt bröllop att se fram emot, sådant är vi ju inte direkt bortskämda med i Sverige. Självklart får det mig också att börja tänka på min egen situation - jag är ju inte förlovad men skulle gärna vilja vara det. Kanske händer det någon dag. Jag vet bara att jag inte vågar driva på det som jag gjorde med RL för några år sedan - det blev ju inte bra och där vill jag inte hamna igen. Ska jag gifta mig igen så ska det vara för att min blivande man vill det lika mycket som jag!

Det blev träning igår - jätteskönt om än jobbigt med styrkepasset. Jag vet att jag är förhållandevis stark i kroppen och det är jag glad för. Jag har börjat lägga på lite tyngre vikter på benpressen nu igen men kör däremot helt utan vikter i utfallet. Där tänker jag att cykelträningen får göra sitt i stället. När det gäller överkroppen ser jag däremot inga övre gränser utan lägger på så tunga vikter som jag bara orkar. Muskler är snyggt!

Det känns som att jag är inne i en period nu när jag försöker hitta mig själv på något sätt. Jag är inne i en brytningsperiod när jag lämnar en del gammalt bakom mig och går framåt till något nytt i stället. Jag är mer kräsen än tidigare med vilka personer jag vill ha i mitt liv och jag väljer bort dem som inte får mig att må bra. Det kan orsaka vissa konflikter mellan mig och UP eftersom han inte alls känner som jag gör inför till exempel det gamla partygänget. Han vill fortfarande umgås med dem, men själv har jag tappat intresset helt. Det är helt enkelt inte den typen av umgänge jag söker efter nu.

Trots att jag har valt detta på många sätt så är det ändå något som gnager i mig, eftersom jag inte riktigt förstår situationen. KH har jag inte haft kontakt med sedan vi sågs på Gerdas i somras, då när hon sa åt mig att gå och prata med någon för att komma över mina känslor inför UP's alla egna resor och aktiviteter. Samma sak gäller för de flesta i gänget. De har bara försvunnit. Jag undrar om det är ännu ett fall av att jag alltid har varit den som har hört av mig - och när jag inte längre gör det så försvinner de direkt.

Sedan handlar det också om att jag i stort sett aldrig går ut nu. Jag känner att jag borde gå ut, bara för att träffa lite folk, men jag vill trots det inte gå ut för att träffa det gamla partygänget, Kroatienmänniskorna och alla runt dem. De personer som jag helst vill umgås med är inte dem man umgås med på krogen utan snarare hemma hos varandra. Många har små barn och deras livssituation har förändrats under de senaste åren. När det gäller Kroatiengänget och personerna runt dem så säger det här mig bara ännu tydligare att vi egentligen aldrig har haft något annat gemensamt än just att vi har gått ut tillsammans. Jag har ibland gjort försök att träffas på andra sätt, men det har inte slagit väl ut. Intresset har varit obefintligt. Alltså kan jag i princip dra slutsatsen att när jag inte längre går ut så har vi ingenting mer med varandra att göra. Det är lite sorgligt på sätt och vis, att vänskapen visade sig vara så ytlig, så obetydlig när allt kom omkring.

Jag funderar mycket på min stil också. Mode och kläder har alltid varit ett stort intresse hos mig - skulle jag välja en drömbransch att jobba i så skulle det nog bli modebranschen, kanske på marknadsavdelningen hos ett klädmärke eller något liknande. Jag har alltid köpt mycket kläder men på sista tiden är det som att jag aldrig blir nöjd. Jag behöver återuppfinna min stil på något sätt. Jag vill bli trendigare, vill hitta något eget, något som inte bara är H&M och annat i min normala prisklass. Jag vill bli mer modern och ny, inte alltid se ut som jag alltid har gjort. På jobbet går jag nästan alltid i kjol men trots det har jag innerst inne alltid sett mig själv som en typisk jeanstjej. Jag är ständigt på jakt efter de perfekta mörkblå jeansen, den perfekta svarta klänningen och den perfekta svarta kjolen. Svarta kläder har jag mängder av och det vill jag också förändra, börja välja mer färg och variation. Det är inte så lätt att lära gamla hundar sitta, men jag jobbar på med det också. Det finns mycket att göra i livet.