2009-03-06

Mera mat
Den här veckan har gått i matens tecken. Det känns som att jag har ätit massor, alldeles för mycket, varje dag. Detta i kombination till att jag bara har tränat en gång på grund av min förkylning - ja, det blir ju inte riktigt bra med tanke på mina mål att gå ner i vikt (eller i omfång åtminstone). Ännu mer blir det i helgen, middag i kväll, lunch med mina föräldrar i morgon och fest i morgon kväll. Det blir definitivt en sallad till lunch idag.

Igår var det torsdagsbar på jobbet. Det är nog meningen att det ska vara bar en gång varje månad men det blir sällan så ofta. Men så kul det är! Jag tackar min lyckliga stjärna för mina härliga kollegor - vi har verkligen roligt ihop och jag skrattade konstant under den dryga timme jag hann vara med på baren igår. Jag har haft besök av en leverantör i veckan. Jag jobbade en del ihop med honom på mitt förra skitjobb och han funkar bra så jag har tagit med honom hit också. Han var på säljturné och träffade kunder i Stockholm och hade då bland annat varit på mitt förra jobb. Där har det hänt stora saker. Flera personer inklusive AG har blivit uppsagda och jag vet ju att om jag hade varit kvar så hade jag varit den första personen att åka ut. Nu är jag mer än lycklig att jag kom därifrån i tid, att jag nu har ett jobb där jag trivs och får utrymme att växa och utvecklas. Allt har blivit bättre sedan jag bytte jobb.

LP fyllde 50 år igår och skulle bjuda hela familjen på middag på Beirut Café. Jag har länge velat gå dit och maten var verkligen god och riklig. UP's familj är trevlig, men igår var bara ingen riktigt bra dag att umgås med dem. Jag hade hellre stannat med mina roliga kollegor, men nu gick ju inte det. Sedan är det en massa andra tankar som har kommit upp i huvudet. Under veckan har jag på olika sätt blivit påmind om Kroatienresan och alla gräl jag och UP hade i somras. Då lovade jag att börja göra lika många egna saker som UP gör, men det har tyvärr inte hänt. Jag har letat med ljus och lykta för att få tag i personer att åka till New York med, men ingen har nappat och nu blir det ändå att jag åker med UP. Jag är lika beroende av honom som alltid medan han fortsätter att vara lika självständig som han alltid har varit i vår relation. Det gör mig arg på något sätt, detta att vi i vissa avseenden fortfarande är så ojämlika.

Jag behöver ett nytt liv nu, nya människor, nya vänner som bara är mina. Folk som inte dömer mig efter vem jag är tillsammans med eller hur hårt jag festar utan i stället efter den jag är tillsammans med dem. Min förändringsprocess pågår fortfarande.