2009-03-26

Ta ansvar, tack

Lunchen med AK var trevlig - det var länge sedan vi sågs men det lär bli lite oftare nu när hon jobbar så nära mig. Självklart kom frågan om UP inte hade friat till mig i New York - nej, det har han inte. Jag vet inte när eller om det kommer att hända heller.

Kvällens träningspass var magiskt. Det var bland det jobbigaste jag har varit med om och sista minuterna av passet var varenda en av de 52 deltagarna igång för fullt, skrek och hejade på varandra och pushade till det yttersta. Jag är grymt imponerad av instruktören PA som är gravid i femte månaden och ändå klarar av att hålla ett sånt tempo!

Jag och UP firade 28 månader igår - våra första 28. UP var borta på möte på kvällen men hade med sig en vacker bukett med rosor och andra blommor när han kom hem. Det är inte så ofta jag får blommor och det kanske betyder att det är desto mer uppskattat när det händer.

Idag har jag fått ett tråkigt och otroligt irriterande besked. Jag mailade RL igår för att höra när han vill ha hem katterna till sig. Jag har haft dem i snart två månader nu och det borde vara dags för dem att flytta hem till honom igen. Idag kom svaret: "min sambo orkar inte med Saga eftersom hon inte är rumsren så jag kommer inte kunna ha katterna mer". Allvarligt??! Vad tror han egentligen?? Både UP och jag tycker att det är precis lika jobbigt som RL och hans sambo att Saga inte är rumsren. Det är precis lika jobbigt och slitigt för mig att gå upp och städa mitt i natten som det är för honom. Jag behöver precis lika mycket avlastning som RL, och även jag vill ha möjlighet att åka bort på semester på somrarna, till exempel. Är det slut med det nu?

Jag tycker att det som RL gör är fullständigt bedrövligt. Vi beslutade gemensamt att skaffa katterna, vi åtog oss ett gemensamt ansvar. Nu blir det lite jobbigt, RL's sambo ställer ultimatum, och då släpper RL direkt sitt ansvar och dumpar över allt på mig. Han skriver att om han måste välja mellan katterna och sambon så väljer han sambon. Jag tänker att hon är en riktig subba. UP tycker också det är jobbigt men han ställer inga ultimatum för det. Han fattar att det inte är ett alternativ. Jag har ansvar för katterna och så kommer det att fortsätta vara. Samma sak gäller för RL, men nu vill han inte ta del av det ansvaret längre. Han backar ur och väljer den enkla, fega vägen.

Jag skrev ett riktigt ilsket och otrevligt svar tillbaka till RL. Jag talade om att jag tycker det han gör är fullständigt bedrövligt, att det här inte är vad vi har kommit överens om utan att han har samma ansvar som jag, och avslutade med att skriva "ha ett bra liv med din sambo". Jag vet inte om han kommer att svara - jag förväntar mig det halvt om halvt men ändå inte. Det är synd att vi efter så många år ska skiljas åt som ovänner. Det har fungerat bra tills RL's nya sambo kom in i bilden men nu är det alltså slut på vänskapen och det delade ansvaret. Tack för ingenting, liksom. Mina föräldrar sa direkt att de kommer så klart att ställa upp och vara kattvakter. Det vet jag att de gör. Men det är inte det som är poängen. Jag vill inte att mina föräldrar ska tvingas städa upp efter RL, bara för att han inte har lust att ta ansvar längre. Hans skit ska inte vara deras problem, faktum är att det ska inte ens vara mitt - men det är det nu, för att han drar sig ur. Jag är glad att RL har träffat någon ny, men det är synd att den han har träffat är en oansvarig idiot.