2009-04-20

I väntans tider
Igår efter alla visningarna när jag kom ut från Mörby med matkassen fick jag till min förvåning syn på MD som stod där och pratade i telefon. Hon såg mig inte och jag gick förbi utan att säga något. Det kändes konstigt att se henne. Vi var jättenära vänner i ungefär ett år, men när jag träffade UP försvann hon. Hon slutade höra av sig och jag släppte taget om henne när jag insåg hur villkorsstyrd hennes vänskap var. För något år sedan såg jag henne på Riche, men när JP då gick fram till henne och sa att jag också var där och att hon borde komma bort och säga hej så hade MD bara svarat att hon och jag inte längre har kontakt med varandra. Hon ville med andra ord inte ens säga hej till mig och då är hennes vänskap inte mycket värd för mig. Att se henne igen var lite som att se ett spöke, eller något man nästan har hunnit glömma, någon som påminner om en helt annan tid, något man har lämnat bakom sig. En märklig känsla, helt enkelt.

I kväll ska UP ta med sin mamma på omvisningarna av lägenheterna i Kristineberg och på Lilla Essingen. Det har redan kommit in bud på båda, men UP verkar inte ha gett upp ännu. Jag är glad att han åker dit. Det är ett bra tecken, även om det är skrämmande att UP är beredd att lägga så mycket pengar på boende åt oss. Det känns som att han ger mig en present som är alldeles för stor och jag är kluven eftersom jag själv kan bidra med så otroligt lite här. Även om jag lägger in allt jag har är jag långt efter UP, och utan honom skulle det inte vara något att ens fundera på för mig. Det verkar som att UP vill ha AP's "välsignelse" för att få lägga sina pengar - egna och ärvda - på ett sånt boende. Jag misstänker att hon kommer att ha en väldigt starkt utslagsrätt här. Det är så stort så jag vågar inte ens hoppas.