2009-04-21

Inte hela vägen fram
UP har lagt bud på den underbara lägenheten på Lilla Essingen och redan då var priset så skyhögt så jag fick ont i hjärtat av att tänka på det. Självklart stannar det inte där utan folk fortsätter att bjuda och nu är priset nästan över hans högsta prisnivå. Vi kommer inte bo i den lägenheten, det är helt klart för mig nu. Jag är självklart jättebesviken, eftersom jag idiotiskt nog fick upp hoppet alldeles för mycket trots att jag innerst inne visste från början att det var omöjligt. Jag borde ha lärt mig vid det här laget - att hoppas är inte till någon fördel. Tvärtom leder det bara till högre besvikelse. Jag är glad att det ändå inte är jag som har drivit UP till att bjuda, utan att det är helt och hållet hans eget beslut och val. Bostäder i Stockholm är skrämmande dyra nuförtiden, så är det bara. Men nu vet jag bättre än att hoppas på det omöjliga i fortsättningen. Jag ska vara realist i stället. Det är lättare trots allt.