2010-12-30

Mitt 2010
Slutet av ett år och övergången till ett nytt känns alltid lite vemodiga för mig. Det är som att avsluta ett kapitel, en del av mitt liv som nu går över i en ny fas - ibland till ett bättre och ibland inte.

2010 har varit ett händelserikt år. Det började i flyttkaos förra vintern. Jag och U hade visning efter visning av hans gamla lägenhet i Danderyd och efter många om och men lyckades vi få den såld och kunde flytta hit, till Lilla Essingen, till vår fina lägenhet här som fortfarande inte är helt klar och inbodd. Det tar lite för lång tid för mitt dåliga tålamod, men sådan är jag.

Våren blev en stressig period. Vi pluggade spanska, som var roligt men tog ganska mycket tid, särskilt för U som inte hade lika lätt för det som jag. Vi försökte komma i ordning i lägenheten, och samtidigt planera vårt bröllop.

Bröllopsplaneringen blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag hade trott att det skulle vara glädjerikt och lustfyllt att planera ett bröllop tillsammans med U. Så blev det inte. Vi ville inte riktigt samma sak - U ville ha ett stort bröllop med alla han kände, medan jag för min del lika väl hade kunnat köpa en flygbiljett till ett land långt borta och gifta mig barfota på en strand någonstans, bara vi två. Dessutom tog allt tid. Hela planeringen var en enda lång historia av försenade beslut, av stress, av tusen saker som skulle fixas i sista minuten. Sommaren minns jag inte som ledighet och njutning, utan som bröllopsstress. Dessutom blev pappa sjuk, och for fram och tillbaka mellan olika sjukhus och läkare.

Dagen före vårt bröllop i augusti kom beskedet att pappa har en tumör. Då rasade allt för mig - luften gick ur totalt. Vi var i festlokalen och höll på för fullt med att dekorera och få allt klart, och jag ville bara ställa in alltihop. Pappa ville inte ens komma på bröllopet, men han gjorde det ändå till sist.

Bröllopet, efter alla gräl, all stress och allt jobb, blev ändå fantastiskt. Allt fungerade, U grät inte i kyrkan - det som vi varit så säkra på att han skulle göra! - och ja, det var verkligen en underbar, glad dag. Jag kände mig vacker som en drottning, U var stiligare än någonsin, fotograferingen var rolig - vi skrattar på nästan varenda bild - och vigseln var så otroligt vacker. Underbar sång av ÅD, vår präst MP var lysande, vilket många kommenterade efteråt, och vi vara bara glada och lyckliga och leende tillsammans. Middagen var verkligen rolig och det vet jag inte ens hur många som har sagt till oss efteråt, att bordsplaceringen var perfekt, att de hade så roligt under hela långa sittningen. Jag och U märkte det också, när vi hörde ljudvolymen med alla som pratade och skrattade i rummet. Vi var så nöjda och vi var också bland de sista som lämnade festen.

Hösten var en tid att landa efter bröllopet och allt som hade hänt. Vi reste till Irland direkt efter bröllopet, vilket var underbart, dit ska vi absolut åka tillbaka, men annars har vi varit här, inrett lägenheten, planerat för nästa långa resa som det snart är dags för. Vintern kom tidigt i år. I över en månad har det varit snö och rejält kallt och det återstår att se hur resten av vintern blir.

Årets tunga saker har varit sjukdomsfyllda. Pappa fick sin tumör, mamma har varit krasslig - hon har fått reumatism - och Maja är också sjuk, dålig lever, dåliga värden, så gammal som hon nu har blivit. Jag kommer att åka och träffa henne på nyårsdagen och jag är så rädd för att det ska bli sista gången jag träffar henne. Måtte det inte vara så. Måtte hon bara finnas kvar lite till. Jag vill finnas där för Maja in i det sista. Det förtjänar hon efter alla år. Måtte det bara gå bra när det väl händer. Då ska jag sitta hos henne så länge hon finns. Det lovar jag.