2011-02-09

Kaos och missförstånd
Det var ingen träning igår så jag tog en vända i några butiker för att ge mig själv sista chansen att hitta vinterkläder på rea. Ingen framgång - allt är slut eller bortplockat så jag får stå ut och vänta in nästa säsong i stället.

Däremot fick jag i stället lite fler tankar kring vårt vardagsrum. Nu har vi en röd matta, som förvisso är helt OK, men jag är ändå sugen på att byta den mot en lite fluffigare variant typ ryamatta. Frågan är då vilken färg vi ska ha? En stark, läcker färg som till exempel röd igen? Det är ju väldigt snyggt och lyser upp rummet, men är inte helt lätt att kombinera med annat utan då låser vi så att säga upp resten av inredningen till att inte innehålla så mycket mer färg än vitt och beige som idag. Ska vi ha en grön matta, som i biblioteket? Snyggt eller tråkigt? Enklare att matcha med fler andra färger än rött, kanske, men tröttnar man snabbare på den? Eller det absolut enklaste och mest neutrala, en matta i ljust beige som soffan eller till och med i vitt - väldigt enkelt och basic och det går lätt att matcha med i princip vilken accentfärg som helst. Jag tänker mig sidenkuddar i soffan i gult, cerise, rött... allt beroende på humör och årstid. Det är lite att fundera på. Sedan ska vi nog byta ut mattan vi har under matbordet eftersom den inte är så där supersnygg. Vi la dit den på prov och sedan har den blivit kvar eftersom vi inte har något bra alternativ just nu, men som sagt allt går ju att förändra. Det är årets projekt: inreda och göra fint hemma.

Hemma hände det inte mycket, förutom att vi åt middag. Vi försökte bli klara med bildbeställningen från vår bröllopsfotograf men ett dumt missförstånd gjorde att vi rök ihop och helt tappade både inspiration och energi till att gå vidare. Jag är konstant ledsen och orolig för Maja nu och det gör att jag blir både lättretlig och ofokuserad. Framför allt är jag frustrerad över att jag är maktlös. Det känns knappt som att jag kan göra någonting för henne mer än att bara stå på avstånd och se henne må dåligt, och det gör mig galen när jag inget hellre vill än att hjälpa henne och se till att hon har det bra. Hela situationen känns fel och jag önskar att jag hade mer tid och bättre förutsättningar än det här. U frågade mig om jag skulle strunta i dagens träning och åka dit i stället, men jag känner samtidigt att just träningen är i princip det enda jag har som verkligen tillför energi för mig nu och utan det kommer jag inte orka. Alltså ska jag gå och träna enligt planen i kväll och göra mitt bästa för att det ska bli bra. I helgen ska jag ägna mer tid åt Maja, så mycket hon låter mig göra.