2011-02-17

Ännu en torsdag
Nu känns det som konstant vardag och jag är konstant trött. Den där utvilade känslan efter semestern försvinner så fort - nu känns det knappt som att vi ens har varit borta. Vi har knappt kommit igång med att gå igenom alla semesterbilder men det ska vi ta tag i, efter att tackkorten från bröllopet är klara och vi är på banan igen.

Igår var det träning, ett riktigt bra cykelpass som jag till stor del körde helt ensam eftersom både BJ och StS skulle fortsätta och köra en timme till. De tyckte båda att jag borde testa att göra samma sak men jag känner mig långt ifrån redo för det - bara en enda timme kör ju slut på mig fullständigt så att orka dubbelt så långt finns inte på min karta just nu. Kanske någon gång... men då krävs det också att jag har modet att ta det lite lugnare än nu. I kväll är det styrkepass och med tanke på hur supertungt det var förra veckan så lär kvällens övningar knappast bli någon lek.

U kom hem från Rättvik sent igår kväll och det var skönt att ha honom hemma igen, men tyvärr var vi lite för trötta och stingsliga båda två och kvällen blev ändå inte riktigt bra. Vi diskuterade U's skridskoplaner för helgen. U har sagt förut att han vill att jag ska börja åka också, men nu när han väl ska ge sig ut med TF och TM - som inte är några superproffs heller - så verkar han inte vilja att jag ska följa med. Jag tycker att det hade varit kul att åtminstone bli tillfrågad, medan U hävdar att jag har sagt att jag inte vill åka i sällskap med någon annan än honom när jag väl prövar på det. Så kan det vara. Vi får se hur helgen blir.

Mamma ringde också igår kväll och gav rapport efter att ha fått svar från veterinären på alla prover som de tog på Maja. Hon har dåliga värden på sköldkörtel och njurar, medan levern är något bättre och hon verkade inte heller ha ont någonstans. Veterinären sa i alla fall att Maja inte kan leva i evighet på den här medicinen heller - vänta, var det någon som trodde att hon skulle ha evigt liv? Ja, veterinärer säger jag bara, de har nog inte sina jobb för att de är de mest empatiska människorna på jorden. Hon tyckte att Maja skulle komma tillbaka för nya prover igen om en månad, men där känner vi allihop att nej, nu räcker det. Vi vet hur status är och vi kan inte hålla på och åka in och ut med Maja och utsätta henne för den stressen gång efter gång. Hon måste ha lugn och ro, inte dessa eviga skräckupplevelser där hon som igår fick sådan panik så hon försökte fly rakt igenom en glasruta till och med. Det ska hon inte behöva gå igenom fler gånger. Lugn och ro bara, det är det hon ska få nu.