2010-10-25

Det är skillnad på folk och folk
Vi var på bio i fredags, jag och min man U. Vi såg Eat Love Pray med bland andra Julia Roberts och Javier Bardem, baserad på boken av Elizabeth Gilbert. Jag gillade boken - till och med U har läst den och uppskattat den - och i vanlig ordning är det väl så: boken är alltid bättre än filmen. Filmen var helt OK men inte jättebra och jag hade knappast saknat den om jag inte hade sett den. Roligast var att se Ubud och Bali där jag själv har tillbringat mycket tid på 1990-talet, även om jag förstår att otroligt mycket måste ha förändrats sedan jag var där.

SS ringde och lämnade ett meddelande på min telefonsvarare en kväll i förra veckan - eftersom jag hade skickat sms till henne ungefär två veckor tidigare så tyckte hon väl att det var dags att svara. Typiskt henne säger jag bara, hon är rent ut sagt världens sämsta människa när det gäller att svara när jag hör av mig. Jag är urless på det redan nu och varje gång det händer, vilket är i princip varje gång jag kontaktar henne, så gör det mig lika besviken eftersom det faktiskt ger intrycket att hon helt enkelt skiter i vår vänskap, att den inte är det minsta värd att vårda och ta hand om. Det är jättetråkigt och inte minst är det tråkigt med tanke på att jag ser att hon inte beter sig lika illa emot personer som hon har lärt känna genom mig, som JK, JP och EE. Där är hon bättre, men mig kan hon ignorera fullständigt. Det sårar och irriterar och hon framstår mer och mer som en helt igenom självisk person som bara tänker på sig själv. Jag märker det också i hur hon är när jag pratar med henne - hon kan ställa en massa frågor men hon lyssnar inte på svaret utan avbryter och börjar prata om något annat i stället.

Men i sitt telefonsvararmeddelande föreslog SS att vi skulle försöka ses snart så jag skickade sms tillbaka på fredagen och frågade om hon hade något planerat för lördag kväll. SS svarade inte och fortfarande idag, på måndagen, har hon inte återkommit. Jag är verkligen jättebesviken på henne och jag känner nu att jag har fått nog, det räcker, jag ställer inte upp på hennes villkor längre. Hon kan inte bara förvänta sig att jag ska finnas till hands när det passar henne och att hon sedan ska kunna slänga mig åt sidan som en värdelös sak utan själ när hon inte är intresserad. Det funkar inte så och vill hon behålla mig som vän så får hon börja visa det i handling också, med respekt för mig, genom att lyssna på det jag har att säga och inte bara prata om sig hela tiden. Det är alltid sorgligt när vänner försvinner och på något sätt hade jag väl trott att SS var en sådan som skulle finnas kvar. Men nu vet jag inte så säkert längre.

Som tur är finns det människor som är annorlunda, som är vänner på riktigt. Min vän SSH är ett lysande undantag från SS. SSH och jag blev vänner när vi började gymnasiet, och sedan har vi följt varandra genom livet, när jag bodde i USA, när jag bodde i Gävle och alla år som hon har bott i Skåne. Precis som med PH har vi nära nog passerat vänstadiet och nästan blivit som syskon genom åren och det är underbart att ha henne kvar i mitt liv vad som än händer.

SSH var här och hälsade på sin pappa i helgen och vi hade förstås pratat om att ses också. På lördagen var jag och U i Sollentuna och gjorde lite ärenden och jag passade på att ringa för att höra om hon var hemma och kunde ses lite snabbt. Det var hon och det slutade med att hon och hennes pappa AnS bjöd mig och U på middag, i vanlig ordning med massor av vin och avecer och jag vet inte allt. U körde bil och jag drack en massa vin och jag kan väl säga att det kändes på söndagen... Men en rolig kväll var det, underbart att träffas och prata som vanligt. Jag önskar att hon bodde här även om jag vet att hon är lycklig med sitt liv i Skåne. Ja, det är skillnad på vänner och vänner!

På söndagen blev det inte mycket gjort. Jag var seg efter allt vin men ärligt talat vet jag inte vad som är bäst: huvudvärk som jag har orsakat själv eller huvudvärk som jag alltid får ändå, som varje helg. Men det var en regnig och grå söndag och det passade bra att mest vara hemma och slappa, sitta i soffan och äta godis och i mesta fall ta en kort promenad runt ön bara för att få lite frisk luft. Skönt och avkopplande och välbehövligt inför en hektisk vecka!