2007-09-18

Stolthet
Ännu en måndag har gått. Jobbet går åt skogen. AG blir otrevligare för varje dag. Jag förstår verkligen inte vad det är för fel på henne. Folk bara klagar och jag känner inte att jag får den information jag behöver för att kunna göra ett bra jobb. Jag inser att den enda som kan förändra situationen är jag själv, men samtidigt känner jag bara att jag inte vill längre. Jag trivs inte överhuvudtaget. Jag har helt tappat gnistan, jag känner ingen arbetsglädje utan jag skulle till och med välkomna personalnedskärningar på grund av arbetsbrist. Skulle jag få samma erbjudande som på Telia - eller till och med ett sämre - så skulle jag vara den första att tacka ja och lämna företaget. Jag känner ingen stolthet över mitt jobb längre, jag känner inte att jag är duktig eller att jag utnyttjar min kapacitet så som jag egentligen vet att jag kan. Tvärtom känner jag mig bara mindre och mindre för varje dag som går.

Så snart arbetsdagen var slut flydde jag ut från kontoret igen. Jag skulle träffa UP på stan för att vara smakråd när han skulle köpa en höstjacka. Jag ringde R på vägen men han mådde inte heller bra tyvärr. Han var hemma och sjuk och stressad över all arbetstid han förlorade. Han hade inte hört något om lägenhetsbytet. Jag förstår inte varför det tar sådan tid att få besked om sånt. Tyvärr trodde han inte att katterna mådde så bra heller. Särskilt Saga verkade lite uppgiven, sov mest hela tiden sa han. Det är inte så lätt när hans lägenhet är så pass liten. Jag bara önskar att jag kunde göra något. Jag ska i alla fall åka hem till R på onsdag och träffa honom och katterna. Jag har saknat dem.

Kort sagt kände jag mig riktigt låg när jag äntligen mötte UP inne på NK. Jag bara hävde ur mig allt som hängde över mig och UP försökte muntra upp mig och ge goda råd. Det är märkligt hur enkelt och självklart allting låter när någon annan säger det. Gör så här, säg så där... Men i verkligheten är det ju inte fullt så enkelt.

Shoppingen gick bra i alla fall. UP hittade en jättefin jacka och dessutom en kostym som han har letat efter länge. Den blir perfekt tror jag, han kan ha den året om. Han var riktigt glad över köpen och jag kände mig stolt över honom eftersom jag vet hur svårt han tycker att det här med klädköp är. Jag har märkt stor skillnad på UP under det knappa år som jag har känt honom. Han vågar mer, han är mer "ny" och modern i sin stil än tidigare. Han säger att det är jag som inspirerar honom och får honom att våga. Jag hoppas att jag kan bidra med det i alla fall.

Vi avslutade kvällen med Shrek the third på bio. Den var bra och rolig men jag tror ändå att de båda föregångarna är bättre. Dagen började uselt men slutade desto bättre och det är jag glad över. Det får mig att växa lite.