2007-09-20

Gå sin egen väg
Det finns något jag har funderat på. Det är det här att jag ofta när jag möter en ny grupp människor snabbt kommer fram till att de inte intresserar mig speciellt mycket. Jag kan acceptera dem, men jag gör ingenting för att bli en av dem, för jag kan inte identifiera mig med dem ändå. Jag känner inte att de ger mig speciellt mycket.

Så börjar jag tänka på vilka personer jag har sett upp till under min uppväxt. Jag har aldrig sysslat med lagidrott. I stället har jag sett till bergsklättrare och äventyrare, rebeller som verkligen har vågat gå sin egen väg, utan att följa mängden. Utan att göra som alla andra. Det är dem jag har sett på och tänkt att så vill jag också vara. Inte som fotbollsspelarna eller hockeyspelarna. Utan som individualisterna, som rebellerna. Kanske är det därför jag aldrig har gillat charterresor, utan hellre åker iväg till något ovanligt ställe där alla inte har varit. Jag köper en flygbiljett och skapar mitt eget resprogram, hellre än att resa i grupp och låta någon annan bestämma vad jag ska se och göra.

Jag kan se ett väldigt tydligt mönster hos mig själv, under hela mitt liv, och det är att jag aldrig riktigt har brytt mig om att passa in. Jag har alltid varit den som hellre går min egen väg än att följa strömmen. I skolan valde jag aldrig ett visst gäng utan jag var den som flöt runt lite överallt. En dag här, nästa dag där. Likadant är det på jobbet. Jag är den jag är, jag bryr mig inte om att passa in och göra precis som alla andra. Jag vill inte bli en i gänget om det inte är ett gäng jag identifierar mig med. Ibland uppstår sagolika lyckträffar. Som på mitt förra jobb, där alla så självklart passade ihop med alla. Och gänget som var med på båten i Turkiet, där ingen tog över utan alla självklart fick ta lika mycket plats. Det är unikt och underbart.

UP sa igår att en anledning till att han och jag passar så bra ihop är nog att vi båda är individualister. Jag är det klart starkare än han, men han går ändå åt samma håll som jag. Vi väljer inte den upptrampade stigen där alla andra redan har gått, utan vi svängar av åt ett annat håll, för att se vad som finns där före alla andra. Nackdelen med att välja sin egen väg är att man går på många smällar längs vägen. Man slår sig och blir bränd. Fördelen är att man får uppleva så mycket mer. I förlängningen tror jag också att det kräver ett större mod och en större inre styrka. Den som väljer själv får inte vara rädd. Det är också något att lära sig av. För den där vägen som är helt ny kan ibland också vara helt rätt.