2007-08-30
En märklig känsla
Igår träffade jag E efter jobbet. Det var länge sedan vi sågs bara hon och jag. Hon är väldigt gravid nu och ganska trött så vi kom överens om att bara köpa med oss pizza och äta hemma hos henne. Det är roligt med E för hon var för några år sedan kanske den person jag hade mest kontakt med av alla. Vi separerade från långa förhållanden ungefär samtidigt och av ungefär samma orsaker och vi var väldigt bra stöd för varandra under den perioden. Det var nog våra relationer som förde oss samman - att vi var i samma situation samtidigt.
Hon träffade sin man SH tack vare mig, faktiskt. Han är kompis till HS som jag var tillsammans med för ett par år sedan, och det var därför de möttes. Jag är glad att det tog slut mellan mig och HS - hur snygg han än är - och jag är glad att det höll mellan E och SH. Inte just för att det är SH utan för att hon förtjänar ett bra liv med en bra man som värdesätter henne på rätt sätt. Vi pratade mycket om det kommande barnet, förstås. Jag är annars inte den mest barnkära personen, men det är en helt annan sak när det är en person jag känner väl. Det är spännande att följa hela processen och se hur E växer och växer för varje gång jag ser henne. Det är verkligen otroligt att man har en levande varelse som växer inuti kroppen.
"Det är ju lite alien över det", sa E, och ungefär så känns det ju. Jag kunde känna hur barnet rörde sig, ibland var det en fot eller ett knä som stack fram. Verkligen märkligt.
När jag kom hem var UP hemma hos mig! Gissa om jag blev förvånad! Jag hade inte tänkt eller planerat att vi skulle ses något i veckan utan att vi bara skulle mötas på Arlanda på fredagen. Men han saknade mig och behövde en paus från jobbet, så han kom. Tuva var till sig av lycka över att UP var tillbaka och hängde efter honom som en skugga. Han hade tagit med sig alla ballonger som fortfarande var fina ifrån när han kom hem från Italien och hängt upp dem i min lägenhet.
"Det kallas besvarad kärlek", sa UP till mig. Jag är så glad för honom! Jag säger det gång på gång men det är lika sant ändå.
En märklig känsla
Igår träffade jag E efter jobbet. Det var länge sedan vi sågs bara hon och jag. Hon är väldigt gravid nu och ganska trött så vi kom överens om att bara köpa med oss pizza och äta hemma hos henne. Det är roligt med E för hon var för några år sedan kanske den person jag hade mest kontakt med av alla. Vi separerade från långa förhållanden ungefär samtidigt och av ungefär samma orsaker och vi var väldigt bra stöd för varandra under den perioden. Det var nog våra relationer som förde oss samman - att vi var i samma situation samtidigt.
Hon träffade sin man SH tack vare mig, faktiskt. Han är kompis till HS som jag var tillsammans med för ett par år sedan, och det var därför de möttes. Jag är glad att det tog slut mellan mig och HS - hur snygg han än är - och jag är glad att det höll mellan E och SH. Inte just för att det är SH utan för att hon förtjänar ett bra liv med en bra man som värdesätter henne på rätt sätt. Vi pratade mycket om det kommande barnet, förstås. Jag är annars inte den mest barnkära personen, men det är en helt annan sak när det är en person jag känner väl. Det är spännande att följa hela processen och se hur E växer och växer för varje gång jag ser henne. Det är verkligen otroligt att man har en levande varelse som växer inuti kroppen.
"Det är ju lite alien över det", sa E, och ungefär så känns det ju. Jag kunde känna hur barnet rörde sig, ibland var det en fot eller ett knä som stack fram. Verkligen märkligt.
När jag kom hem var UP hemma hos mig! Gissa om jag blev förvånad! Jag hade inte tänkt eller planerat att vi skulle ses något i veckan utan att vi bara skulle mötas på Arlanda på fredagen. Men han saknade mig och behövde en paus från jobbet, så han kom. Tuva var till sig av lycka över att UP var tillbaka och hängde efter honom som en skugga. Han hade tagit med sig alla ballonger som fortfarande var fina ifrån när han kom hem från Italien och hängt upp dem i min lägenhet.
"Det kallas besvarad kärlek", sa UP till mig. Jag är så glad för honom! Jag säger det gång på gång men det är lika sant ändå.
upplagd av Therése
torsdag, augusti 30, 2007
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida