2007-08-16

Ännu en gång
Gårdagen gick i ett töcken. Jag kände mig helt sänkt hela dagen och blev till slut tvungen att åka hem lite tidigare. Väl hemma gick jag och la mig en stund och höll sedan igång med att städa och förbereda kvällen.

Jag åkte över till UP ganska sent. Lägenheten kändes så död och tom när han inte var där. Jag skulle inte kunna tänka mig att bo där - ska vi bo tillsammans så blir det i en bostad som är ny för oss båda. Hemma hos UP gjorde jag i ordning inför att han skulle komma hem. Jag satte upp ett välkomstkort på dörren och blåste ballonger som jag hängde upp i hela lägenheten. Jag var dödstrött men kunde ändå inte somna.

Till slut lyckades jag ändå slumra till och jag väcktes mitt i natten när UP kom från Arlanda. Det kändes nästan konstigt att ses igen. Jag var så slutkörd så jag var nog inte riktigt närvarande, och så hade vi så lite tid på oss. Vi hann inte prata mycket utan det var mest bara dags att sova för oss båda.

Jag tog lite sovmorgon idag för att vi skulle ha lite mer tid tillsammans, men det blev ändå stressigt för UP som skulle packa om väskan för att hinna med nästa flyg. Han for fram och tillbaka i lägenheten och jag försökte mest hålla mig ur vägen. Nu är det ytterligare en dryg vecka tills vi ses igen, det blir inte förrän på bröllopet. Nu känner jag mig mest bara tom. Att se UP så här kort förstärker på något sätt bara saknaden. Som att man får en försmak av varandra och sedan är det dags att säga hej då igen. Tiden går så fort.

Nu önskar jag bara att veckan ska flyga förbi. Jag kommer att ha ganska fullt upp den närmaste tiden, men det är inte bara saker jag ser fram emot utan även en del som jag bara vill få gjort och sedan glömma. Jag hoppas det ska gå bra.

Jag saknar UP, mycket, redan nu. Det är som att jag bara väntar på hösten nu, på att vårt liv ska börja igen.