2006-06-22

Någon som överträffar förväntningarna
Idag träffade jag äntligen FB, efter att vi i flera veckor har försökt få till att ses. I vanlig ordning tappade jag sugen för att träffa honom lagom tills det var dags. Jag hade AK's ord ringande i öronen och ställde mig in på att bli besviken en gång till.

Precis innan vi skulle ses ringde han och sa att han tyvärr skulle bli lite sen, max sju minuter dock. Han lät så trevlig i telefon! Och jag blev nervös, just för att jag tyckte han lät så trevlig, så sympatisk.

I verkligheten var han helt underbar! Så otroligt trevlig, rolig, lätt att prata med, ser bra ut. Vid första intrycket verkar han ha allt jag önskar mig. Vi pratade om allt och lite till och det gick lätt, det var roligt, vi skrattade mycket. Han lyssnade och frågade och han kom aldrig, aldrig in på tidigare förhållanden eller dejter. Han hade stil och jag kom på mig själv att för ett ögonblick tänka på JT, jämföra dem båda. Det kändes som en sådan otrolig lättnad att inse att jämfört med FB har JT inte så mycket att komma med. Hade jag varit tvungen att välja mellan dem båda efter bara en enda date hade jag inte tvekat en sekund. Han log mycket, log med ögonen, det var fint för det betyder något!

När vi skiljdes åt fick jag en lång, varm kram och FB sa att det vore roligt om vi kunde ses igen när han kommer hem från sin semester om en vecka. Jag gick därifrån saligt leende och ringde förstås direkt till både S och M.
"Njut ordentligt nu och tänk bara positivt", sa M. Hon lät nästan lika glad som jag.
"Förvänta dig ingenting", sa S, "då blir du bara besviken." Jag vet att S har rätt men jag önskar så innerligt att hon för en gångs skull ska ha fel. Efter att bara ha träffat FB en enda gång kan jag redan se mig själv med honom, se en framtid. Jag vill så väldigt gärna träffa honom igen. Jag vill så väldigt gärna att det ska gå bra den här gången.

På kvällen loggade jag in på Spray Date, hade hoppats på att FB skulle ha mailat till mig, och upptäckte att FB också var inloggad. Jag blev så besviken!! Sitter han och söker efter andra när han har träffat mig?!?

Men bara en liten stund senare kom ett sms från honom! Jag blev så glad! Han skrev att han var glad att vi äntligen hade fått till att ses och undrade vad jag hade gjort i kväll. Han avslutade med "kram". Jag ringde till M direkt, vi pratade länge, skrattade mycket. Skönt att allt är som vanligt igen.

Jag lyssnar på Keane, deras vackra "We might as well be strangers". For all I know, I love you now, sjunger de på slutet. Det är så perfekt! Så vackert!

Jag är så glad för FB nu! Han hörde av sig redan samma dag. Det bekräftar bara det jag alltid har trott - vill man så visar man det. Vill man så agerar man.

Jag ska verkligen göra mitt bästa för att njuta av det här så länge det varar. Det kanske inte blir någonting. Vi kanske aldrig ses igen. Men han fick mig att inse att JT inte är för mig. Att det finns andra, att det finns bättre.

Fast trots allt tänker jag på JT. Jag bryr mig så otroligt mycket om honom, oavsett allt han har sagt och gjort så har jag så väldigt mycket hjärta för honom. Jag hade verkligen velat ha honom som vän, just för att vi fick så bra kontakt, just för att med honom kändes det som att komma hem. Jag vill inte längre ha ett förhållande med honom, men jag vill verkligen, verkligen ha honom kvar i mitt liv. Han betyder för mycket, fortfarande.

Men FB är jag gladare för. Han är alldeles, alldeles underbar. Kanske är han till och med för mig.